Det har lite fallit sig så, så här i början i alla fall, att tisdagsklätter är lika med uthållighetsklätter… Det blir uppvärmingsklätter, följt av utmaningsklätter, så avslutas passet med uthållighetsklätter. Förra tisdagen valdes en lätt led ut, med ett litet överhäng på mitten, och målet är att klättra leden så många gånger man kan, ja, tills man faller av helt enkelt, eller på annat sätt kreverar. Om övningen är en succé, så känner jag mig slutkörd, svettig, skakig och lycklig efteråt. Det är en genombra känsla i att få köra ut sig maximalt i slutet av ett klätterpass. Till gårdagens uthållighetsklätter med nya klätterkompis Henrik valdes en lite brantare led ut, men fortfarande med stora fina grepp. Efter tre klätter känner jag mig alltid supertrött, men på nåt vis går det ändå att fortsätta, och det går att fortsätta ganska länge! Igår gick räknaren upp till tolv rundor! Kan jämföras med förra veckans tio, på lättare led. Det går ju faktiskt framåt!
Jag tänker att det här är ganska bra träning för att utveckla förmågan att klättra energisnålt, för ju mindre energi jag gör av med i varje klätter, desto fler rundor kan jag ju göra, vilket gör att jag automatiskt pressas att klättra så tekniskt bra jag bara kan. För mig är det dessutom väldigt meditativt att repetera inövade moves och bara fokusera på rörelsen och andningen, och att lyckas fortsätta med det trots att jag är genomtrött. Och det känns speciellt bra veckor som denna, då yogan inte fick plats… :)
Musik som passar till meditations-/uthållighetssklätter, ja, eller utan klätter för den delen:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar