fredag 5 november 2010

Fredagsnjutning

Idag kände jag för att njuta. Så då gjorde jag det! Redan i morse blev jag så där spontanglad när jag såg det fina vädret - fint väder absolut, men också ett otroligt varmt ljus som bara ville dra mig ut. Så jag bestämde mig för att ta en eftermiddagstur innan den fina dagen rann mig ur händerna. En njutningstur, en gammal-goding-runda. Originalrundan skulle man nästan kunna kalla den – samma runda som för drygt ett år sedan när jag började springa igen. Först nu inser jag hur bortskämd jag varit som har sprungit den här rundan hur många gånger som helst och alltid haft sällskap av superpepparen Anna. Visseligen kändes det som jag hade sällskap nu med, fast den här gången av minnen som gör mig nostalgisk. Minns första turen då det gjorde ont nästan överallt, tänker på hur vi har halkat omkring i lera till oigenkännlighet, vackra mornar, sega mornar, med eller utan lyktstolpsspurt och framför allt vad mycket glädje jag har känt längs den här rundan – träningsglädje och gemenskap.

Svårt att få med minnernas stig på bild...


Jag masar mig fram i 7:nånting-tempo mest av slentrian samt av anledningen att mitt fokus ligger på marken och fötterna eftersom jag helt hade glömt bort planen att springa på plant underlag de två första veckorna och nu är det både lite knöligt och lite sent att ändra mig. Någonstans vid hästhagarna innan jag viker in i skogen igen så känner jag plötsligt att det faktiskt är helt onödigt att lusa omkring så här långsamt, och sätter upp det modesta målet att i alla fall försöka ligger på under 7-tempo, om det känns bra i foten. Och det känns bra i foten! I slutänden landade jag på ett snittempo på 6:30, och är så förvånad att jag naturligtvis måste kontrollräkna Garmins statistik. Hehe, jag menar, varför lita på en dator när jag kan räkna själv! Tänker på gårdagens tur som kändes sååå seg, och 7:nånting-tempot var helt nog, och då jag funderade på om det här verkligen var rätt väg. Nu vet jag att jag var på rätt väg. Att jag ärrätt väg – vägen tillbaka!

Summering:
Hela turen kändes bra – bra i foten, bra i benen och bra i själen!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar