fredag 30 mars 2012

Vad händer i helgen då?

Träningsupplägg inför ett 50miles-lopp är (inte ännu) i topp på min lista över kompetensområden, men som jag har förstått det så ska man försöka ta det ganska lugnt veckan innan loppet, och kanske trappa ner på träningen lite innan det. Så ungefär så ser det ut i min träningsplanering.

Med två veckor kvar till dagen D, så blir helgen som kommer en sista hårdkörarhelg! Tanken är långpass både lördag och söndag. Enligt originalplanen skulle jag få sällskap av Henrik båda dagarna. Men. Som vi alla vet så går inte allt alltid enligt plan, och nu ligger Henrik väldigt stilla med 39 graders feber. Minst sagt suboptimalt utgångsläge för löpning i helgen.

Men, löpningen då! Jag har spanat efter en lite lagom sträcka där jag skulle kunna ta bussen/tåget dit och sedan springa hem, säg så där en 25-30km. Förutom Hitta ut-kartan, som är superbra, har jag hittills inte lyckats komma över några riktigt bra kartor över resten av Uppsalas omgivningar. Jag har tidigare tänkt att jag ska springa Upplandsleden från Knivsta till Uppsala, men just för helgens pass kändes det lite kort, så jag lurade istället på att ta bussen till Fjällnora och springa Upplandsleden därifrån och hem. Borde bli lite drygt 30km, och vill jag springa kortare är det bara att ta bussen hem från Sunnersta. Om jag nu kommer till Sunnersta, för det är där som tveksamheten ligger. Ryktet säger att leden inte är riktigt så välmarkerad som man skulle önska, och om jag nu ska tappa bort mig nånstans längs vägen hade jag i alla fall hellre haft sällskap. Så igår försökte jag kolla om det var någon som hade lagt ut nån Garminbana på nån sträcka kring Uppsala som kunde passa, och det jag hittade var en mountainbikeled från Enköping till Uppsala. Lite långt kanske, 42km, men går säkert att ta sig ut till 55:an och ta en buss när jag känner att jag har fått nog.

Jaha, så hur blir det nu då? Nja… Jag ska fundera ett tag till på saken så får vi se. På söndag kommer jag i alla fall springa nästan vanliga rundan ner till Skarholmen fast med en liten knorr så att jag får till några extra kilometer.

Det ser inte så svårt ut att hitta av döma av den här kartan - följ bara den orangea linjen...

onsdag 28 mars 2012

Små små nålar…


Som ni kanske kommer ihåg så hade jag diverse problem med skador i höstas, och hade ett ganska långt träningsuppehåll. En överansträngd piriformismuskel följdes av mer diffusa problem i form av kraftiga stickningar ut i armarna och benen och kramper när jag tränade. Blev tillsagd att äta vitamin och mineraltillskott och kolla mina värden, men allt såg bra ut, och jag var inte klokare och hade fortfarande samma problem vid träning. Tog sex veckors totalt träningsuppehåll och började sedan om i början av december förra året med funktionell träning på gymmet och korta löpturer. Allt har känts bra och även om jag har känt av vänster höft under långpassen så har det funkat hur bra som helst att träna.

Fram tills i fredags. Sprang ett av mina favvopass – 13km fartlek, och direkt i första fartökningen kände jag i vänster sida av höften att nåt inte riktigt var som det skulle. Vilade både lördag och söndag, och gick till gymmet på måndag morgon. Redan vid uppvärmningen på roddmaskinen fick jag stickningar ut i benen och armarna, på samma sätt som i höstas. Inte lika illa som då, men tillräckligt för att jag skulle gå därifrån med känslan av att nåt inte stod rätt till. Långpasset på kvällen gick finfint, så det verkar som det är kopplat till ansträngningsgraden och att vissa övningar är sämre än andra. Rodd och utfall ligger på svarta listan…

Hur som helst. Den här gången tänkte jag ta tag i saken direkt och inte ge mig förrän jag fick hjälp. Så idag var jag och träffade Kenneth på Idrottsskadecentrum, som konstaterade att det inte är något muskulärt, utan att smärtan och stickningarna kommer från tryck mot nerverna. Det här heter tydligen diskogen smärta, men är inte lika party som det låter. Mina känslor kring situationen tog han i alla fall inte miste på, för direkt efter han har konstaterat vad problemet är säger han med eftertryck Du behöver inte oroa dig, det kommer att ordna sig det här! Puh, liksom. Sen stack han nålar in i ländryggen och visade mig en övning som jag ska göra innan och efter träning, och efter ett par behandlingar till så ska jag vara fit for fight! Kan träna som vanligt förutom de dagar jag får nålar i ryggen, och det är ju faktiskt helt ok! Så nu hoppas jag bara att det verkligen är så enkelt som det verkar och att alla obehagliga stickningar snart är ett minne blott!

Hoppas ni har haft en bra onsdag! Jag har gått och trallat hela eftermiddagen   :)



tisdag 27 mars 2012

När Anna själv får välja…

Min filosofi är att på min födelsedag ska jag bara göra roliga saker som jag själv väljer. Nu kanske det inte är riktigt så lätt, men det är alltid värt ett försök. Jag valde att gå upp tidigt och springa längs ån medan solen gick upp, att bli överaskningsbjuden på finfrukost (jo, för det är ett aktivt val… ;-), att ha en bra dag på jobbet och sedan gå ut och äta middag på kvällen. Det är inte så dumt att bli äldre i alla fall!






måndag 26 mars 2012

Ljusa kvällar om våren


En ganska trist dag övergick i en superkväll med ett 20km-pass tillsammans med Henrik. Fantastisk vårkväll, och ljust var det, så inga incidenter med bommar eller annat. Bara finfin löpning på mjuka stigar och en varm vårvind i ansiktet. Och så var livet gott igen  :)
  

Nä, så här mörkt var det inte riktigt. 


söndag 25 mars 2012

Passion

Kunde inte låta bli att tycka om den här från SOHI Fitness...
Nåt att tänka på när jag förundras över att jag går upp i ottan för att springa intervaller ensam i mörkret - det är passionen som driver mig.


fredag 23 mars 2012

Musikhjälpen


Nu har jag lyssnat och lyssnat och lyssnat, och funderat över vad som är bra peppmusik till TEC. Först dög bara upbeat-klämkäcka-gogogo-låtar, men sedan förra helgen har jag kompletterat med ytterligare en spellista som är lite lugnare. Tanken är att det faktiskt kan bli irriterande med överhurtig musik när det känns som varje steg är en strid – då kanske det är bättre att bara lyssna på nåt som kan hålla mig i rörelse fast på ett lite mer stillsamt sätt, eller vad tror ni…? Hur som helst, båda listorna är blandningar av all möjlig musik som eventuellt har potential som peppmusik, där det mesta i nuläget är otestat. Funkar det inte så är det ju bara att klicka sig vidare…

Länk till upbeatlistan, och länk till den lite lugnare listan.

Ett annat musikdilemma är hur musiken ska nå mina öron. De vanliga små plopparna brukar inte sitta fast så bra i öronen, men de är de enda jag har… Under möss- och buffsäsong hålls de på plats ändå, men misstänker att TEC blir en barhuvad tillställning. Några tips? Är det någon som har testat någon av de löplurar som finns därute?

Här har ni chans att verkligen göra en insats genom att tipsa mig om vilka låtar som peppar er! Är det för skämmiga låtar för att presenteras i offentligheten så maila era tips till mig på kalven2010(at)gmail.com! Jag lovar att inte skvallra   :)

Här får ni en låt från lugna listan: ...It's always darkest before the dawn...




onsdag 21 mars 2012

Det här är inte träning – jag bakar faktiskt!


Sedan helgen har jag gått runt i ett konstant endorfinrus, men kände att det var bäst att lägga band på mig och inte tokträna bara för att jag skulle vilja… Så igår kväll testade jag att göra power bars –  närmare bestämt The Runekaka! Det är bara som att göra kola och ha i lite olika grejer, hade jag hört. Jag är dock en novis, inte bara i energy bar-sammanhang, så det här blev tillika kolapremiär med kultest och allt. Efter lite kokande, hackande och malande och hjälp av det här receptet så blev det ganska fina kakor! Förutom havregryn hade jag i russin, solrosfrön, torkade aprikoser, valnötter, saltade jordnötter och saltade cashewnötter. Hade blivit tipsad av Wanja att ha kokos över och under så att ytan inte blev så kladdig och det funkade finfint. Möjligt att de är lite för svårtuggade för att ätas i farten, men de här kakorna är värda att stanna för  :)

Nu gäller det bara att inte äta upp alla kakor innan nästa långpass…































tisdag 20 mars 2012

Du ska inte bara ha bra kondition och mental styrka…

… du ska ha mirakulöst tåliga fötter också! Om du vill springa långt alltså.

Efter helgens två långpass har det blivit uppenbart att en utmaning under TEC som inte får underskattas är att hålla fötterna hela och fina. Delar av Lidingöloppsbanan var lite lerig och blöt och efter lördagens pass hade jag fått lite blåsor här och där på fötterna. Inte farligt, och det gick ju bra att springa med dem efter att jag hade tejpat ordentligt i söndags, men under TEC har jag inte råd att dra på mig blåsor på fötterna redan efter ett en mil eller två.

I nuläget är mina fottankar ungefär så här:
  • Tejpa fötterna redan innan jag börjar springa
  • Om fötterna blir blöta, byt strumpor varje varv
  • Byt skor varannan mil


Vad har ni för tankar eller tips om hur fötterna hålls fina under långlopp?


För att låta fötterna vila lite extra bytte jag ut löpningen mot simning i morse!



måndag 19 mars 2012

En välgörande återställare?

Hittade det här loppet. Det är en tjej som går trean på gymnasiet, Sofie Öhlin, som anordnar loppet som sitt projektarbete. Vinsten går till FNs kampanj Skolmat blir kunskap.
Kan det vara en lagom återställare efter TEC kanske..? Jag är inte helt seriös här måste jag erkänna, men visst hade det varit en kul grej om jag fortfarande kan stå. Om det inte är så att jag fortfarande håller på och springer då vill säga…

































söndag 18 mars 2012

This girl is on fire!


Tjoho! Var lite långsam i morse, mest för att jag var nervös för hur det skulle gå idag, skulle kroppen vilja vara med över huvud taget efter gårdagens strapatser? Och svaret är yes oh yes, det ville den minsann!

Efter noggrant tejpande av alla blåsor och ömma punkter såg fötterna ut som små paket, redo att skickas iväg för att samla kilometrar. Min vanliga långpassrunda som utgår från föräldrarna är drygt 20km, och det kändes som det skulle bli för hög mental barriär att ta sig över att först springa 20km-rundan och sen springa 10 till, så tanken var att skrapa ihop de återstående 10 längs vägen. Och genom att först ta en ganska rejäl omväg in på rundan och sedan springa ett varv vardera i de två elljusspår som passeras så fick jag ihop 30,5km! Väldens bästa pappa hängde med på cykel som peppare och fikatransport (och allt annat som det var bra att ha med ifall det skulle börja regna…).

Fika vid Kalhällsbadet! 

Jag har sprungit på i lugnt tempo och tänkt mycket på hållning och löpsteget, och det har känts superbra! Inte för att jag vet så mycket om hur ett optimalt löpsteg ser ut, men att tvinga sig själv att bibehålla nån slags stil även när det blir jobbigt verkar ha den trevliga effekten att det verkligen går mycket bättre!

Jag vet inte om det var för att jag var så himla glad att kroppen ställde upp att springa idag igen, eller om det var solen som tog sig fram genom molnen den sista milen, men dagens tur var grym! Trots vissa protester från vänster skinka så kände jag mig stark och glad. Det kändes som om jag har lagt en sten till i byggandet av evighetsmaskinen.



Ok, den här bilden gick inte att rädda, men den får vara med i alla fall.
Den säger i alla fall nåt om hur glad jag var efter genomfört pass  :)



Sista två kilometrarna hörde jag den här grymma löplåten i huvudet!



Optimal återhämtning eller liknande


I går kväll tog jag det bara lugnt och återhämtade mig med finfin sushi. Benen upp och CEP-strumporna på! Och nu är det dags att ge mig på’t igen! Löpningen alltså, inte sushin… Heja mig!





lördag 17 mars 2012

Back-to-back?


Den här helgen har jag tänkt att gå all in på löpning, och göra mina första back-to-back-långpass
Söndag-måndag förra helgen blev ju en liten back-to-back-trevare – 21km på söndagen och 22km på måndagen. Vet inte hur långt det ska vara för att man ska få kalla det varken långpass eller back-to-back, men det kändes som det var lightvarianten i alla fall.

Tanken den här helgen är att få ihop 30km+30km, lördag-söndag. Senast jag sprang 30km över huvud taget var Lidingöloppet och det var ju ett tag sedan, och i går kväll kände jag att jag kanske har tagit mig vatten över huvudet. Ingen idé att grubbla, det kommer att visa sig i morgon hur det går!

Visst ser vi grymt laddade ut!


Idag har jag sprungit Lidingöloppsbanan tillsammans med Lars. Wanja, som hade hoppats på att dagen skulle innebära distansrekord, fick tyvärr stanna hemma. Jag har ju sprungit loppet två gånger, och testsprungit del av banan en gång, så jag kände mig säker på att jag hade koll på bansträckningen. Men så igår kväll tog jag det säkra före det osäkra och lade in sträckningen som en bana i Garmin. Tur att jag säkrade upp lite, och så smidigt! Så fort vi sprang lite fel piper Garmin och säger Ur kurs och pekar åt vilken håll man ska springa för att komma tillbaka på banan igen. Ta da!

Lite lera här och där, men mest superfint längs banan.

Jag passar på att spexa medan Lars preppar för en löpar-latte - kaffe i ena flaskan och mjölk i andra!
















Ungefär halvvägs stod supportteamet föräldrarna och bjöd på fika! Efter kaffe, macka och en pralin (ja, så mycket godare än en powerbar…) tuffade vi vidare. Efter 20km började kroppen protestera lite lätt, men inte värre än att vi galant tog oss i hela vägen till målet på Grönsta gärde! De sista tre kilometrarna var vi båda ganska trötta, men bestämde oss för att det var helt rätt tillfälle att fokusera på hållningen, steget och andningen, och det funkade verkligen! Det kändes direkt bättre. Totalt fick jag ihop 32km inklusive transportlöpningen från Lidingövallen till Koltorps gärde. Tror att Lars fick ihop lite mer än så till och med!

Avslutning vid Lidingöloppsmonumentet!

Under dagens pass tror jag att jag upplevde något av en stillhetens runner’s high. Det känns att kroppen inte är van att springa 30km bara så där, men känslan var bra under hela passet. Nä, känslan var mer än bra – idag var det rakt igenom dunderbart att springa!

Nu tar jag det lugnt så lugnt och laddar inför morgondagen! Wish me luck…