torsdag 12 juli 2012

Jordgubbsfilosofi

Sommarpratarna i P1 – en del av sommaren att lita på. Oavsett om det är sol eller regn levererar de varje dag prat av olika slag, av människor som delar med sig av sin historia och bjuder på en liten del av sig själva. Vissa sommarpratare känner jag mig nyfiken på direkt, men det bästa med sommarpratarna är alla de personer som jag inte visste innan vilka de var. Nya bekantskaper som ofta är de som glimmar till lite extra. Prat som får mig att stanna upp, tänka till och som efteråt får mig att känna mig berikad. Kanske har jag haft tur, men de sommarpratare som jag har lyssnat på hittills har alla varit riktigt bra.

En av de här nya bekantskaperna heter Petter Stordalen. Jag kände inte ens igen namnet, men underrubriken till hans prat var nåt i stil med hur dina största motgångar också kan bli dina största framgångar. Jag blev nyfiken, sedan fascinerad, och till sist, upprymd och entusiasmerad. Petter Stordalen kan göra business, han kan prata och han kan sälja. Och jag, jag köper hela kittet.

Nu ska jag inte avslöja allt han pratar om, men jag kan inte hålla mig från att berätta liiiite bara, och ge några citat som jag banne mig ska sätta på ytterdörren så att jag blir påmind varje dag. Jag ska berätta vidare sagan om Jordgubbefilosofin.

Petters pappa var handlare, och som liten grabb sålde han jordgubbar på torget hemma i byn. Men han var inte den enda som sålde jordgubbar på torget, konkurrensen var hård, och tanterna som också stod där hade större och finare jordgubbar. Det var tufft att får nåt sålt, och en kväll beklagade han sig för sin far. Rådet han får av sin far kallar han nu jordgubbefilosofin, och är det råd han själv ger till nya entreprenörer. Rådet han får är Sälj de jordgubbar du har, för de är de enda du kan sälja. Så enkelt, och så bra. En påminnelse att ta utgångspunkt i de du har, icke i allt det du inte har. Succé börjar i att se möjligheterna, inte begränsningarna.

Det är inte ett prat om bara business, det är ett prat med mycket hjärta, som berör. Jag gråter till och med en liten skvätt, men känner mig lite gladare och lite starkare när jag lyssnat klart.

Lite kort vill jag också nämna John Guidetti (fotbollsspelare), Christina Lampe-Önnerud (batteriuppfinnare), Trita Parsi (stadsvetare och Iran-expert), Klara Zimmergren (programledare och manusförfattare), Lutfi Kolgjini (travtränare, kusk och uppfödare) och Daniel Sjölin (författare, fd programledare för Babel) som prat som jag varmt kan rekommendera. Nu tar jag lite semesteruppehåll på bloggen. Vill önska er en skön sommar, och avsluta med ett till Stordalen-citat:

Att vara en hjälte i sitt eget liv är långt viktigare än att vara en hjälte i någon annans.









onsdag 11 juli 2012

Fysträning, mysträning


Kvällen bjöd på simning på Centralbadet tillsammans med Henrik och Sixten. Superfin kväll. Från bassängen har man utsikt över domkyrkan som badade i kvällssol. Jag tänker att jag simmar 1km, efter det är det lek och bonus! Det blir lite bonus, lite ångbastu och sedan en långsam promenad hem. Uppsala må vara platt, men ganska så fint ändå, tänker jag för mig själv.

Det har inte blivit så mycket bloggande de senaste veckorna. Inte för att jag inte har gjort saker, utan kanske snarare att det har varit lite väl mycket saker som har varit på gång. För många tankar som ska tänkas, uppgifter som ska avslutas och planer som ska kluras på. Två dagar kvar till semestern. Två dagar. Upploppet kvar bara. Bara att bita ihop och ta sig ända in i kaklet fast det känns som huvudet redan gått på semester.

På lördag ska jag släppa allt vad jobb heter. Sätta mig ner och låta tankarna tala till punkt. Vara glad över att jag kommer att ha fyra hela veckor att ladda batterierna. Låta energin komma tillbaka. I det här loppet ska jag inte spurta. Jag ska gå över mållinjen. Leende :)


fredag 6 juli 2012

Lite good, lite bad…


Det har varit en långsam vecka. Har börjat träna lite lugnt (ok, förutom helgens dubbel-megalöppass som var så jobbigt att jag inte ens orkade skriva om det…), men det har känts lite så där både här och där. Höger foten ger sig till känna, och baksida lår har känts ganska så obra senaste veckorna. Gårdagens besök hos Björn resulterade i diagnosen att det troligen är muskelbristning. Så nu blir det att ta hand om den enligt Björns tips, så räknar jag med att vara tillbaka återställd om ett par veckor när semestern är i full gång!

Jag kommer att ta det lugnt med löpningen, så passade på att klämma in ett gympass istället i morse, dock utan mördarbenövningar…

Sen passade jag på att, äntligen, slå till på ett par trailrunningskor! Jo, de kommer få stå och se nya ut ett liiiiitet tag, men sen ska de ut i leran!