söndag 25 november 2012

Inre frid


Första helgen på hur länge sedan som helst som jag är hemma, själv och nästan inget planerat! Ganska skönt, och lite ovant. Passade på att ta en kaffe på stan med bästa Evalena queen of black, en utökad löprunda som nu är uppe i 6km och så lite fest på kvällen. I dag har jag vilat från träning, men dagens total-lägenhets-make-over med släng-allt-som-inte-känns-absolut-nödvändigt-att-ha-kvar-tema har varit lite som ett långpass faktiskt. Men precis som efter ett långpass känns det grymt bra efteråt. Feng Shui helt enkelt. Nystädat är som balsam för själen, nästan lika bra som träning  :)

Veckan värme i hjärtat:
Soran Ismail i veckans nyhetsflöde. Har ni inte hört hans sommarprat ännu, som var min favorit av alla sommarens prat, gör det! Han är så klok och rolig med sånt allvar att jag skrattar och gråter samtidigt.

Veckans tant power:
Anna-Lisa, 91, som gick till attack mot sina rånare – ”med knytnävarna i höjden”. Gilla på den.

Hoppas ni har haft en bra helg!


torsdag 22 november 2012

Hög tid att vända blad


Första fem veckorna på nya träningsschemat har redan passerat. Var tog tiden vägen? Frågan är lite också Var tog träningen vägen? Jag som alltid är frisk har gått och dragit på nåt skräp som irriterat mig i snart tre veckor.

I går morse var det dags för en liten testtur. Började dagen med en nyskaskad på minst sjutton nysningar på raken precis när jag vaknat, men gav mig hur som helst ut på en försiktig 3km-runda. Hela kroppen kändes konstig och seg, och jag började nästan fundera om det är möjligt att det är samma kropp som sprang Österlen halvmara för bara några veckor sedan. Lite stel, lite sned, men det ska väl gå att åtgärda!

Dessutom är det hög tid att planera de kommande fem veckorna! Det kommer att bli lite mjukstart, och sedan långsam infasning av backträning i schemat. Och när jag säger långsam så menar jag det verkligen. Backar verkar vara det som rumpan klarar sämst, och det känns som att det är kritiskt att ta det försiktigt och trappa upp gradvis.


lördag 17 november 2012

I väntan på vaddå


Bättre tider kanske. Senaste två veckorna har jag inte gjort många knop på träningsfronten. Efter ett mjukt gympass och yoga i måndags var halsen tjock och ond igen  :(    Oh well, lite mer tålamod bara så… Nu tycker jag väl att jag börjar närma mig ett tillstånd som kvalificerar som frisk, så nästa vecka ska jag göra ett försök till aktivitet igen. På det stora hela är det ju inte fruktansvärt lång tid som har gått, men det känns som jag knappt kommer ihåg hur man rör på sig längre. Sitter jag still några dagar till så kanske jag aldrig kommer upp ur soffan igen – hemska tanke!

Har åkt till Göteborg över helgen, och för en gångs skull har dagen spenderats på stan med lite shopping. Slank dock först in på Da Matteo för en garanterat god kaffe. Mmm…


tisdag 6 november 2012

Din anmälan är mottagen


Så där ja. Anmälan till Lidingöloppet 2013 är fixad! Skönt att få nåt sportrelaterat gjort medan jag sitter i soffan under en filt och känner mig febrig. Måste ha hittat nåt litet virus där ute på vägarna. Nåväl. Jag är i alla fall inte sjuk, jag är bara inte helt frisk, och det är långt ifrån samma sak…

Kör mina vanliga häxblandningar med ingefära, gurkmeja och honung, och så massa vatten och ännu mer sova. Och så lite glass då, för det botar ju allt  :)



måndag 5 november 2012

Vi är ljusen i mörkret


I fredags kväll åkte jag till Wanja för att fixa med våra outfits till Österlenmaran. Wanjas man Kim (Jag tror att hans fullständiga namn är världsbäste-fixar-Kim. Jo, det är sant!) hade ordnat med ljusslingor som vi sydde fast på våra springkläder som gör att vi såg fantabulösa ut när vi sprang i mörkret! I helgen pågick nämligen också Österlen lyser, och deltagarna i loppet är uppmanade att bli en del av ljusfestivalen.

Lördag morgon stack vi iväg mot Simrishamn där målgången kommer att vara och där Wanja har bokat in oss på Apotekarns B&B. Måste erkänna att jag inte tänkt så mycket innan på hur långt det var att åka, men det visar sig att det faktiskt är en liten bit till Skåne… Surprise! Väl framme känner jag mig seg som 17 och ganska trött. Funderar på att vila en stund, men får ingen ro i kroppen trots att det bara ska vara ett schysst sociallopp utan nån press alls. Så vi fixar i ordning med kläderna, försöker få ordning på alla sladdar och tar oss sedan till Café Kagan för ett kaffe innan bussen till starten går.

Det är inte så många som har satsat på lysande kläder, och vi blir mer och mer övertygade om att vinna det lilla priset för mest lysande löpare som utlovats. Själva loppet går mellan små byar som ska vara upplysta i och med ljusfestivalen. Första biten går längs en upplyst väg, men ju längre vi springer och ju glesare det blir mellan löparna desto mörkare är det. Där banan svänger är det markerat med rosa pilar i asfalten, men i bäckmörkret kan vi väl konstatera att de här pilarna inte syns så väl… Vi får höra att det är några andra som sprungit fel, men vi klarar oss som tur är. Ljusfestivalen lyser med sin frånvaro, i alla fall under de första 21 kilometrarna, även om det är lite marschaller i byarna. Men jag gillar ju mörker och tycker att vi har det riktigt bra där i den skånska natten. Löpningen känns lite seg i början, men det tror jag mest hade att göra med att vi suttit i bilen hela dagen, och lite anspänning innan start. Kroppen känns riktigt bra och rumpan krånglar ingenting! Yeehaa för det!

Tillbaka i Simrishamn tar vi oss till puben där det har utlovats pizzaslices och lite senare prisutdelning och utlottning av massa fina priser. Nackdelen med halvmaran är att vi får vänta lääänge på prisutdelningen. Trots att vi grundar med cola och pizzabitar så känns det som jag ska somna på bordet efter en klunk öl… Tyvärr får vi ingen utdelning för att vi kämpar för att hålla oss vakna - av alla priser som lottas ut vinner vi inget alls. Inget får vi för bästa ljusdräkt heller, det verkade blivit bortglömt helt enkelt. Strax efter midnatt stapplar vi i säng efter en minst sagt intensiv dag.

Österlenmaran var helt klart ett trevlig upplevelselopp, men även för ett testlopp var det några saker som gärna hade kunnat vara bättre. Det viktigaste var uppmärkningen av banan som var alldeles för dålig - att tappa bort mig i kolmörkret på den skånska landsbygden hade varit lite mer upplevelse än jag var ute efter… Wanja har hela listan med förbättringsförslag i sin blogg, så jag hoppar över resten  :)

Men, nästa år är vi nog tillbaka, men ny version av ljusdräkterna och med kroppar som lätt som en plätt klarar av hela distansen!




fredag 2 november 2012

Tillbaka till livet…


Efter en tid med nästan all work and no play är till äntligen dags att slappna av lite. Det var ett tag sen jag bloggade nåt nu, men det har helt enkelt hamnat under strecket för vad som hanns med på prioritetslistan. Det har varit först jobb, och sen Patrik och träning, och där tog det slut för det jag hann med… Men det känns i alla fall bra att jag kommer ihåg hur man prioriterar  :)

I helgen ska Wanja och jag på en liten tur ner till Österlen för att springa Österlenmaran. Eller i vårt fall, Österlenhalvmaran. När Wanja först nämnde det här loppet var tveksam lite tveksam, mest för att jag inte vill lägga till fler saker i schemat när jag vet att det redan är stressigt, men nu är jag så himla nöjd att jag lät mig övertalas så att den här helgen blir ett tydligt avbrott och återhämtning på bästa vis. Perfekt timing helt enkelt. Har inte direkt hunnit tänka, inte hunnit ha några förväntningar på loppet. Jag ser det som ett (förhoppningsvis) njutbart långpass. Starten går klockan 18 i morgon kväll. Pannlampan är laddad och reflexvästen nerpackad. Det är väl inget mer som behövs?

Nu är det helg. På riktigt!

 Jag helgladdar tillsammans med Amanda...