På torsdagsschemat står det: kortdistans om jag känner för det. Om jag känner för det kan ju vara både befriande och farligt. Exakt när är det jag ska känna för det? Sekunden jag ska gå upp är en allt som oftast en dålig tidpunk för beslut, så jag bestämde mig redan igår kväll att jag skulle känna för det. Japp, det skulle jag minsann!
Det fanns viss risk att vädret skulle vara samma som när jag gick och la mig, dvs några minusgrader, blötsnö och blåst. Ganska mycket blåst. Hmm. Jag tror mig kunna påverka mycket, men vädret är inte en av de sakerna. Men vad är det för utmaning att ha det gott när man springer en vacker vårdag då solen har börjar värma och snön töat bort? Nej precis! Nu ligger utmaningen i att fixa sig en lika bra känsla, med lössnö och blåst.
Många saker känns ju omedelbart mer tilltalande om de levereras i en lite lyxigare förpackning. Jag kanske inte kan packa om vädret, men jag kan definitivt påverka hur jag paketerar mig själv. För leveransen av min löpargestalt till utemiljön ska förpackningen bli liiite lyxigare, liiiite bättre. Jag plockar fram:
- Den varma mössan OCH en buff som kan omlottplaceras för bästa skydd
- Extra scarf i halsen, eller kanske till och med en halsduk?
- Dubbla underställ på överkroppen, BÅDA med ylle
- Vindjackan som går ner over rumpan
- Kommer det vara overkill med dubbel benklädnad?
Näää, det tror jag inte. Skulle det bli för varmt för jag väl helt enkelt springa långsammare :-)
Voilà! Torsdagsmorgonen serverar en Tuff brud i lyxförpackning! Hehe, nu ska jag ut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar