onsdag 30 november 2011

Håll dig till planen då!

Nya tider har börjat (igen)! Försöker desperat att hålla mig till schemat. Bonusträning utöver schemat får endast komma i form av promenader. Jag vet, jag är en strikt coach   ;-)

I Uppsalatidningen hittade jag ett reportage om ett Bikramyogaställe som nyligen öppnat i Uppsala. Den är en yogaform som man utövar i ett tempererat rum som håller 40-42 grader och har hög luftfuktighet. Sweet! Har tänkt hur länge som helst att jag vill testa Bikrams Yoga, och nu kommer den att finnas alldeles i närheten! Ja, relativt sett i alla fall. De hade öppningserbjudanden på ditten och datten, och sista dagen att ta del av de förmånliga priserna var idag. Hade redan bestämt mig för att passa på och knipa ett nybörjar-yoga-hur-mycket-du-vill-i-14-dagar-för-halva-priset och gå på första passet ikväll, innan jag berättade för Evalena queen of black om mitt fynd! Ha! Så nöjd jag var! Tills jag så klart blev påmind om min egen plan att ta det lugnt och inte göra misstaget att köra igång med för mycket på en gång. Tur att jag inte behöver komma ihåg allt själv… Så fick lugna ner mig lite och komma fram till att prisskillnaden inte är nån anledning att stjälpa hela planen och riskera att gå fram för tufft så att kroppen inte hänger med. Men kanske kan bli en fin start på 2012? Jodå, det tror jag låter som en plan!

Men gå får jag göra hur mycket som helst, och i morse blev det en bonuspromenad! Lyssnade på radioprogrammet Godmorgon världen, där min favorit Cecilia Uddén rapporterade från Kairo. Förra veckan fick hon Lukas Bonniers Stora journalistpris för att under en lång följd år visat skicklighet och en framstående journalistik! Så himla kul och verkligen välförtjänt – Cecilia Uddén är en starkt lysande stjärna på journalisthimlen! Andra pristagare var bland andra Malin Olofsson och Daniel Öhman som fick pris I kategorin Årets avslöjande för radioserien och boken Matens pris, som jag nu har läst och tänkte skriva lite om närhelst jag har tid… 

Men nu sova - i morgon är det ju gym på schemat!!!

Hann dessutom med en 15 minuters snabbpromenad innan solen försvann i horisonten!



tisdag 29 november 2011

Maraton på spanska


Hemma igen från fantabulösa Spanien! Förmodligen mitt favoritland efter Sverige. Blir glad som ett barn på julafton så fort jag landat i Bilbao och kan beställa en cafe con leche, sitta och läsa tidningen och lyssna på alla som snackar spanska runt omkring mig medan jag väntar på bussen.

Framme i San Sebastian lyckas bästa Emma övertala mig att i alla fall gå och hämta ut nummerlapp och det som hör till, även om jag nu inte ska springa. I Sverige hade det kanske legat en powerbar i påsen. Rabattkupong på nån löpartidning eller sportbutik eller så. Men inte i Spanien – där ligger det en flaska vin i maratonpåsen! På söndagen då loppet går är det sol och ungefär tio grader på morgonen – helt perfekt springväder i min smak. Men bara för att det inte blev nån mara i San Sebastian i år så utesluter det ju inte att jag gör ett nytt försök nästa år! Tydligen går det ett bergsmaraton i närheten också. Hade ju varit lite spektakulärt. Problemet, eller hur man nu ser på saken, men att springa lopp i Spanien är det är ganska tight med tid man har på sig för att genomföra loppet. Jämfört med till exempel Sverige där gruppen motionärer är väldigt stor, så är det mer typiskt i Spanien att man antingen är en som sportar, och då gör man det på en ganska seriös nivå, eller så sportar man helt enkelt inte. Lite hårddraget så klart, men typ-på-ett-ungefär-så-där.
Meeeen, då blir det väl till att bli lite bättre då, så att jag hamnar på rätt nivå    :)


Nej, det är inget speciellt som händer. Bara ett gäng killar som har klätt ut sig till getter.


En schysst stand i stan, det är en av sakerna som fattas i Uppsala. Förutom ett alpmassiv...

Siri. Kan vara världens sötaste Bask-Svenska barn faktiskt!

På söndagsutflykt till Franska baskien och nåt motsvarande Hälsans stig. Fina skyltar med till exempel
uppvärming för benen!  





























































tisdag 22 november 2011

Mörka moln

Jo, senaste veckan har känts ganska motig helt ärligt. I fredags morse hade jag ont i halsen igen när jag vaknade. Och jag som hade räknat med att kunna köra igång!  På inrådan av Wanja ska jag nu verkligen ta det lugnt och starta försiktigt. Första försiktighetsåtgärden var tre mornar utan ont i halsen innan jag började med nåt alls… I går kändes det bra igen, och idag kändes det helt klart rätt att ignorera goda intentioner och tjuvstarta med en morgonpromenad. Mörkt när jag gick ut och mörkt när jag kom hem, men det gjorde absolut ingenting. Så himla skönt att vara ute på lerstigar i kolsvart duggregn! Som jag saknat det! Och jag är inte ens ironisk, nej, det är på riktigt!

I det här läget är det lätt att bli lite överentusiastisk och köra på för fulla muggar. Mitt knep för att undvika det är att ha ett schema för vad jag ska göra när. För schemat följer jag ju så klart! Kommer att köra mer eller mindre bara styrka och stretch i tre veckor. Har satt ihop ett litet miniprogram som kan byggas på allteftersom. Sedan lite mindre gym och korta lugna löppass istället. Känns lite stressigt att inte ha kommit igång ordentligt med träningen ännu, men det är ju ett ypperligt tillfälle att intala mig själv att jag har gott om tid att komma tillbaka i form och att det bästa är att bygga från grunden och inte rusa iväg som en kalv på grönbete.

Om det känns bra i morgon också så blir det gym på torsdag! Solen lyser även ovanför de mörka molnen   :)

En lite ljusare morgon förra hösten.


tisdag 15 november 2011

Jakten på löpsteget - det första steget...


Fortfarande förkyld. Kan vara någon slags virusstafett som pågår, för tycker att jag borde varit frisk nu… 
Nåväl, inte mycket att göra förutom att fylla på näsduksförrådet, hålla sig varm, ingefära och vitlök, och dricka, dricka, dricka. Har visserligen också testat kinesisk mirakeldryck som jag fick av en kollega. Men den funkade inte. Inte ännu i alla fall.

För att inte glömma bort vad det är jag ska göra efter tillfrisknandet, har jag kollat efter lite internet-inspiration! Hittade en video med ’Pose Running 101’, och en annan video som var lite rolig. Har ju inte så mycket tålamod med sånt här (heller?), så det var många klipp som jag aldrig orkade titta igenom för det tog för lång tid och gick för långsamt, men två känns lagom   :)

Instruktionerna är lite olika, men tänker att det blir fint – då kan jag testa vad som känns bra för mig! 
Längtar efter att springa igen!!!






måndag 14 november 2011

Hur hittar ni hit?

Är ju något jag frågar mig ibland. Så klart, vissa läsare är vänner, vissa har hittat hit från andra bloggar, vissa från listor på träningsbloggar, och vissa är ens mamma och så vidare… För att veta mera kollar jag ibland under statistikfliken, där det finns en kategori för sökord. Alltså vad människor har sökt på och sedan hittat till bloggen. Oftast är det ingenting i den kategorin, och är det nåt är det mest uppenbara saker, men förra veckan hittade jag en bubblare! Någon hade sökt på

Maskinen orkar inte tömma ut vatten måste hålla upp slang

och så hamnade dom här. ??? Vilken besvikelse det måste ha varit… Ja, jag har tänkt efter, och jag kan inte påminna mig något inlägg med liknande tema. Nämnde en timmerbil i nåt inlägg förra året, men maskin, nej inte vad jag kommer ihåg… Men jo. Slangen är ju från vätskeryggan… den har jag ju skrivit om, och hade säkert svårt att få ut vatten vid nåt tillfälle, så det kan ju förklara en del.

Nåväl, om du har återkommit och är kvar – varmt välkommen! Dessutom är jag ju sjukt nyfiken att veta vad det egentligen var som du letade efter…






söndag 13 november 2011

Tankar om tempo

Eftersom jag fortfarande inte gör nåt mer än att slappa under en filt och det mest ansträngande är att hämta en ny förpackning näsdukar, så har jag haft lite tid att fundera. Året börjar ju så smått närma sig sitt slut, men innan jag börjar tänka för mycket på mål inför nästa år så ska jag tänka igenom de mål jag hade uppsatta för i år. Fundera på vad som gått enligt plan, vad som gått mindre enligt plan och i så fall varför.

Mitt segaste mål hittills är miltiden. Det här med tempo är inte min starkaste sida, men att springa milen på under 50 minuter tycker jag att jag borde klara, även om det liksom inte har hänt nån gång hittills... Har ju egentligen inte sprungit så många millopp heller, men några stycken har det blivit i alla fall.

De senaste åren har vi haft en tradition på jobbet att springa Blodomloppet på vår/försommaren. Första året var 2008, då jag sprang utan att ha tagit ett enda löpsteg som förberedelse på 54:14. Var jätteglad över tiden och tänkte att det här ska jag förbättra, men sen tog jag knappt några fler löpsteg det året i alla fall… Året efter råkade loppet sammanfalla med jobb i Lund, men trots det så blev 2009 året då jag faktiskt började springa regelbundet första gången sedan högstadiet. Hela vintern sprangs det tillsammans med bästa superpepp-Anna. Våren efter sprang jag Blodomloppet igen, och den här gången på 52:45, snittid per km alltså 5:19. Klart jag fixar att pressa ner det till under 5min/km till nästa år! tänkte jag självsäkert, men sen tog det stopp…

Så vad gör jag för fel? I år har det faktiskt inte känts som jag varit i närheten av under 50 min, och inte ens mina gamla tider…

Efter lite analys tror jag att de två största felen är följande
1.     bristande löpteknik
2.     jag är för feg för att våga satsa!

Hittade en gammal bild från förra året, och då slår det mig – jag ser ju ut som Michael Johnson!!! Ja, ok, inte allt, men den uppräta springstilen! Jag är ju mer eller mindre den enda i bild som inte lutar mig lätt framåt! Även om det gick bra för Herr Johnson att vinna medaljer, så har jag känslan av att jag själv faktiskt skulle vinna på lite löpskolning och lägga lite krut på tekniken och inte bara benstyrka och uthållighet.

Den andra grejen är nog att jag är för feg för att satsa och för rädd för att misslyckas. Förra året kommer jag ihåg att jag tänkte ”oj, puls 175, det här kommer att bli en jobbig mil!”, men jag fortsatte springa, och det gick ju bra. Nu vågar jag inte riktigt göra samma sak. Jag vågar inte tro på min förmåga, och vågar inte chansa.

Så vad tror ni, kan lite teknikträning, egoboost toppat med lite friskt-vågat-hälften-vunnet-mentalitet vara tricken för att ta mig till rätt sida om målsnöret…? Eller kanske bara lägga ner målet och hoppas att det löser sig när jag inte känner pressen längre    :)

Glad? Javisst! Men jag ser ju snudd på bakåtlutad ut... 





lördag 12 november 2011

Dags att kasta in handduken


Känns som den ena handukskastningen har avlöst den andra den här hösten, och idag hade jag inget annat val än att ställa in morgondagens efterlängtade långpass med Wanja. Förkylningen vill inte släppa taget, och situationen har gjort det här till den helgen till den första på hur länge som helst som nu är helt oplanerad. Originalplanen var ju dubbla långpass, som gick över till plan b - ett långpass som gick över till plan c, bara vila... Vanliga jag hade snabbt fyllt på med annan planering. Räddningen är kanske att jag helt enkelt inte orkar det heller, så dagen har förvandlats till stora slappardagen!

Har gott hopp om att det kommer att bli stora slapparhelgen, för har inga planer på att göra nåt i morgon heller   :)    Tillfriskningshastigheten känns otroligt mycket högre när jag inte måste försöka få massa saker gjort under tiden – oplanerad helg kan vara bra grejer helt enkelt! Skulle ju kännas skönt att bli frisk nu så att jag kan komma igång med träningen igen efter ett uppehåll som vid det här laget känns hur långt som helst, men den här gången ska jag vara helt frisk och sedan löjligt försiktigt och sen ska allt banne mig funka!
Men det är långt till april och TEC, och jag har gott om tid att komma i form igen. Intalar jag mig själv i alla fall. Tror att det löser sig helt enkelt!


torsdag 10 november 2011

Är det verkligen så bra att leva i nuet?


Det finns kurser och böcker och hur många sätt som helst som vi kan lära oss att leva i nuet. Mindfullness och allt vad det heter. Missförstå mig rätt. Jag är absolut för allt det här. Bara inte idag…

För när huvudet bultar, nästan är täppt och kroppen känns febrig, då är jag ändå ganska glad att jag har förmågan att inte leva i nuet. Jag har drömt mig bort istället. Tänk på vilken kanonhelg jag kommer att ha i San Sebastian om ett par veckor, kanske utan maraton men med ett glas vin istället. Tänkt på hur jag kommer att springa långa fina turer när snön har fallit, visualiserat TEC. Tänkt på och längtat efter svett som kommer från rörelse och inte från feber…

På tre veckor har jag hunnit med två dunderförkylningar. Måste vara den här värmen som ställer till det… Nåväl. Nu borde jag ha betat av både höstens och vinterns sjukdagar, så flott! Ett par dagar på det här så är jag nog redo att ge mig på ett litet lunkpass igen, vänta ni bara!




tisdag 8 november 2011

Tillfälligt avbrott


I måndags morse var jag ute på ytterligare en försiktig kortjogg, två varv i elljusspåret, ungefär 6km. Första varvet kändes segt, men jag är alltid seg i början, så det var ok. Men på andra varvet, när det faktiskt kändes som jag fått tillbaka lite känsla i lunken, då kändes det bra! Så där ler-med-hela-kroppen-bra… sweeeet!

Men ibland är underbart kort, och ungefär samma stund som jag kliver in genom dörren hemma känner jag halsontet. Neeeeeej!!! Det är inte en riktig förkylning ännu (tror jag…), men riktigt-svårt-att-svälja-ont och tillräckligt för att jag inte vågade yoga ikväll och kommer inte att lunka min lilla tur i morgon bitti heller  :(    Men det var ju som själva … !!!

TEC känns långt borta just nu, men så länge det är långt borta i tid och inte bara i sinnet så ska jag väl inte vara modfälld!

Nämendåvarekanskedagsattgåochläggasigdå!


lördag 5 november 2011

Det är aldrig för sent…

… att göra nåt litet. Till exempel börja en ny vana, lära sig någonting nytt, upptäcka något du varit nyfiken på, eller något helt annat.

Jag har ett specifikt minne från när jag var si så där tio år kanske. Jag var förtvivlad. Anledningen var att jag egentligen ville börja spela fotboll, men hur skulle det gå till??? Jag var ju tio år, och det var för sent!!! Alla andra hade ju spelat i massor med år redan, och för mig var det ingen idé helt enkelt. Jag var tio, och jag hade missat min chans. I retrospekt är det ju helt befängt, men inte då. Då var jag helt övertygad om att tillfället att börja med en ny sport, eller annan aktivitet för den delen, hade passerat, och det var bara att försöka acceptera att jag inte hade haft vett nog att börja med allt som femåring.

Ju äldre jag blir, desto mindre har jag känslan av att det är för sent. Det är aldrig för sent, för nästan nåt. Eller, jo, det är klart att det är. Men det finns så många fler saker som fortfarande är möjliga! Om någon hade sagt till den tio-åriga-jag att drygt tjugo år senare skulle jag försöka lära mig att springa långt hade jag definitiv trott att det var galenskap. Nåväl, det kanske det fortfarande är, men det är fin och rolig galenskap.

Min galenskap – nu med färre begränsningar.



Dagens lilla se-nåt-nytt-tur gick till Brännö. Fast här är vi på väg tillbaka till Saltholmen... Gillar så klart förtydligandet att det är en Båt vi åker med   :)





tisdag 1 november 2011

Alternativ (till) träning

Det hela började med en tråd på FunBeat där det fanns en länk till t-shirts med tryck på formen

You know you are a runner when …

och så en lista med en massa saker. Först på listan står You can recite the dialogue from Chariots of fire. Redan här är jag så klart upprörd, för inte nog med att jag inte kan recite the dialogue from Chariots of fire, jag vet inte ens vad det är! Och här har jag gått och trott att jag kanske kan kalla mig löpare. Borde kunna snart i alla fall (ja, om man ignorera det faktum att jag inte direkt springer så mycket just nu…  det är väl ändå mest en mental grej, det här med att vara löpare, eller hur…?). Tack vare det världsomfattande nätet så får jag i alla fall snabbt veta att Chariots of Fire är en film från 1981 om två Brittiska löpare som tävlar i OS 1924. Dessutom tydligen based on a true story. Nominerad till sju Academy Awards och vann fyra av dom - Håll i hatten!

Så nu har jag fått tag på filmen och ikväll ska det filmtittas! Perfekt som alternativ träning.


Nytt på TEC-fronten: Nu har även Henrik anmält sig till 50 miles! Några fler som anmält sig, eller kanske börjar fundera på det i alla fall…?