Boktips


Born to Run, av Christopher McDougall

Inlägget publicerades 19:e juli 2011

En av alla bra saker med sommarsemester är att det blir oftast lite tid till att ligga i gräset, i en hängmatta, i soffan, tältet eller solstolen och läsa. Så till er som inte redan har bestämt er, eller vill ha mer semesterläsning, vill jag tipsa om

Born to Run, av Christopher McDougall


Born to run är en fantastisk bok på de allra flesta sätt. Det är bara en sak med boken som jag inte gillar, men den tar jag på slutet…

Det här är en bok som handlar om väldigt mycket, samtidigt som den bara handlar om en sak – vad är det som gör en människa till en enastående långdistanslöpare? Hela historien kretsar kring en stam med långdistanslöpande indianer i Mexicos Copper Canyons, Tarahumarastammen, och den mytomspunne Caballo Blanco – den vite mannen som springer som om han vore en av dem. Boken är i mångt och mycket en jakt på Tarahumaraindianernas hemlighet, och jakten på Caballo Blanco, mannen som kan vara nyckeln till att få fatt på hemligheten. Vad är det som gör dem till sådana överlägsna ultralöpare? Boken är utöver detta fylld av anekdoter om människor som på ett eller annat sätt är kopplade till Tarahumaraindianerna, och hela historien leder upp till ett storslaget ultralopp.

Allt har sin början i att författaren söker svaret på frågan Hur kommer det sig att min fot gör ont? Jag ska inte avslöja för mycket om den här spännande och fascinerande historien. Den liksom suger in mig i sin sfär och får mig att vilja läsa mer, och får mig att vilja stanna i deras värld ett tag till… Det sägs vara barfotalöparnas bibel, men för mig är det inget som är direkt kopplat till barfotalöpningen som är behållningen, utan hela den fascinerande historien som leder fram till the ultimate race.

Det som jag gillar mindre i boken är presentationen av de så kallade vetenskapliga belägg som författaren påstår finns för att moderna löparskor skulle vara skadliga för våra fötter, och att tillverkarna skulle veta om detta, men medvetet lura oss. Jag har inte läst de studier som McDougall hänvisar till, men utifrån den information som han återberättar från de här studierna, kan jag inte hålla med om de slutsatser han drar. Jag säger inte att det inte skulle kunna vara som han påstår, men jag har svårt att se hur slutsatsen kan dras utifrån den givna informationen. Ja, det är kanske det vetenskapliga granskande ögat som jag inte kan stänga av trots semestertider... Han har visserligen inte utgett sig för att vara vetenskapsman, och boken utger sig inte heller för att vara populärvetenskaplig, och då spelar det ju egentligen ingen större roll.

Men det är själva huvudhistorien som verkligen gör den är boken till den fantastiska berättelse den är, för oavsett vad jag tycker om hans försök till att återge vetenskapliga bevis mot moderna löparskor, så är det här är bok som jag tror att de flesta löpare kommer att uppskatta!

Jag gillar ju citat, och jag avslutar med ett från boken:

Do you know why he could do it? Because no one told him he couldn’t.





Paula – My story so far av Paula Radcliffe

Inlägget publicerades 27:e oktober 2011

Innan sommaren fick jag för mig att jag skulle leta reda på och läsa lite olika sportböcker. Born to Run var det som kom upp först var än jag letade, men sen hittade jag ju hur många böcker som helst om löpning. Det som jag var ute efter var egentligen inte nån bok om hur man tränar, utan mer en bok som kunde involvera löpning på viket sätt som helst som var inspirerande eller intressant.

Den bok som jag blev mest nyfiken på direkt var Paula – My story so far av Paula Radcliffe. Jag tittar sällan på sport på TV, inte ens när det är stora mästerskap, och har väldigt dålig koll på vilka som är de stora, favoriterna och framtidens löften, men Paula Radcliffe har en speciell plats i mitt minne. Jag kommer inte ihåg från när, men jag minns hur fascinerande det var att hon kunde springa så snabbt trots att huvudet guppade upp och ner hela tiden. Jag visste ju inget om löpteknik (inte då, och inte nu heller…), men det är det som jag minns av kommentarerna kring hennes springstil.

När boken dimper ner i brevlådan är min första tanke ”Hur ska det kunna vara intressant att läsa om hennes löparliv i så himla många sidor, det är ju en tjock bok!”. Men det är ungefär det jag hinner med, att tänka den tanken, för sen är jag fast. Jag kan inte riktigt säga vad det är som håller mig kvar, men jag har svårt att lägga boken ifrån mig. Storyn tar oss från barndomen i Cheshire där Paula börjar springa, fram till vinsten i Helsingfors Maraton 2005.

Det är en modig bok, och det är nog också delvis förklaringen till vad som fångar läsaren. Hennes berättelse känns väldigt ärlig och utlämnande, och jag blir verkligen trollbunden, fast i Paulas värld. Jag får inte intrycket av att hon på något sätt försöker att försköna när hon skriver, utan att det vi får ta del av är en beskrivning av hennes liv så som hon har levt det - det bra, det dåliga, det vackra och det fula - allt är med. Ibland kan jag nästan bli provocerad av att hon verkar så inrutad och nästan lite tråkig, men sanningen är väl den att utan den otroliga förmågan att fokusera, prioritera och bibehålla ett disciplinerat liv år efter år, så tar man inga världsrekord och står högst upp på pallen. Det är en otroligt imponerande och inspirerande berättelse om driften att vilja bli bäst

Vi får följa med i vardagen, slitet att få det att gå ihop med en elitsatning samtidigt som hon pluggade, beslutet att satsa på löpningen på heltid, tävlingar där det går hennes väg, tävlingar där hon blev snuvad på medalj, och tävlingar där allt går åt skogen. De olympiska spelen i Aten där hon bryter, först maratonloppet och sedan 10 000 m, och revanchen bara några månader senare i New York. 

Det är inga vanliga människor som blir en Paula - och det är inte det lilla extra som krävs. Det lilla extra räcker ingenstans i sammanhanget. Det här är liksom så himla förbi nivån "å vad duktig jag var som gick ut och sprang trots att det var snöstorm". Den mentala styrkan hon besitter är fenomenal. Hon har det som krävs för att ladda om och visa vad hon går för när hon var uträknad efter Aten, förmågan att bibehålla integriteten och våga lita på sin magkänsla oavsett vad som sägs och skrivs om henne. Varje dag. I år efter år! Så klart finns det många toppatleter som har fantastiska historier att berätta, och det här är definitivt en av dem!

Paula Radcliffe är utan tvekan one of a kind.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar