torsdag 31 maj 2012

Det är mycket nu…

Tiden bara springer iväg, det är mest jobb jobb jobb, en del träna och så lite titta på när andra idrottar, för igår gick Blodomloppet av stapeln här i Uppsala och jag utsåg mig själv till första supportteam  :)     Bästa träningskompisen Henrik sprang som en gasell och var så snabb att jag missade honom på första heja-stället!

Det som borde vara i fokus är att det är Stockholm Marathon på lördag, eh f’låt, ASICS Stockholm Marathon, men efter knä och höftstrul har jag inte tänkt så mycket på det utan tar det som det kommer. Jag ska definitivt starta, och så springer jag så långt kroppen vill! Men det skulle onekligen vara skönt att genomföra min första mara nu – det är på tiden!

Fick den här låten av Veera som lite pepp den här veckan – Work Hard, Play Hard!





fredag 25 maj 2012

Run free!

Memorial run för Caballo Blanco

Christer Schapiro är mannen som förra året bjöd in Micah True, aka Caballo Blanco, till Sverige och är anledningen till att jag och många andra fick möjligheten att lyssna till honom kvällen innan Lidingöloppet. Över hela världen anordnas nu memorial runs, och Christer anordnar en i Sverige den 22a september som du kan läsa om här.

Kom dit och spring, eller spring någon helt annanstans. Run free!



torsdag 24 maj 2012

Forever young

Det finns många anledningar att idrotta, och oavsett anledning så är det mycket som pekar på att fysisk aktivitet i lagom mängd har en massa positiva effekter på kroppen och göra det mätbara åldrandet långsammare. För några veckor sedan gjorde Lars ett test för att få veta sin fysiska ålder, och i senaste numret av Runner’s World kan vi läsa om hur vi ska springa oss yngre.

Varför slutar människor att idrotta när de blir äldre då om det är så bra? Bland de som har varit riktigt duktiga verkar det som en anledning är att det är jobbigt att inte prestera på samma nivå som man gjort tidigare. Att inte vilja acceptera att resultaten kommer att bli sämre med tiden. Det finns säkerligen många anledningar, men med det sagt så är det inte de som slutar att idrotta som jag tänkte prata om, utan de människor som fortsätter att leva ett aktivt liv. Hela livet.

I går kväll visade UR dokumentären Seniorer på elitnivå, där vi fick följa några olika människor i åldrarna dryga 80 till över 100år, som skulle tävla i veteran-VM i friidrott. Otroligt inspirerande och imponerande, inte bara att de fortfarande var så aktiva, utan att de aldrig förlorat viljan att vara bäst. Som en farbror uttryckte det Jag vill vara den som får mest applåderEn annan aspekt var all den styrka och glädje som det gav dem att fortsätta med sin sport. Det var helt enkelt livsviktigt. En annan deltagare uttryckte det som om jag slutade nu skulle jag nog dö inom en månad, men jag vill fortsätta så att jag kommer att leva längre till. Han tävlade i 100meter för män mellan 90 och 95.

Jag hoppas och önskar att kunna vara aktiv och rörlig länge, och när jag ser det här gänget som kan jag inte tro annat än att idrott verkligen får oss att leva längre. Har du en stund över kan jag rekommendera att du klickar in på UR Play och tar en titt in i framtiden!





måndag 21 maj 2012

Långhelg i Halland

Fyra dagar som kändes som en hel semester – ladda batterierna i Halland!

De senaste åren har det lockat mig mer och mer att stanna i Sverige på semestern. Tidigare semesterreste jag mest i Sverige för att hälsa på någon släkting eller vän, så platserna blev av den anledningen ställen som jag hade någon naturlig anknytning till. I och med klättringen började jag upptäcka delar av Sverige som jag aldrig skulle åkt till om det inte hade råkat finnas en fin klippa där, och jag tror att det var i och med det som jag började se mer och mer hur många fantastiska platser som finns bara runt knuten (ja, nästan i alla fall…), som bara väntar på att utforskas!

Långhelg med fyra dagar ledigt – perfekt för en minisemester! Så. I onsdags eftermiddag tog jag tåget till Göteborg och plockade upp bil och Patrik för fortsatt resa till Halland - ett landskap som jag innan bara hade passerat igenom på vägen mellan Skåne och Göteborg. Nu ville jag dit för att hitta lugnet i en bokskog!

Eftersom jag vill berätta om några olika aspekter av den här helgen, så delar jag upp det på flera inlägg, och här kommer det första:

Boende

Jag hade bokat boende tre nätter på STFs vandrarhem i Svartrå/Bråtadal, som ligger ganska rakt österut från Varberg. Vandrarhemmet ägs av Eva Rynefors men är anslutet till STF, som franchiseverksamhet. Den egna hemsidan hittar ni här. Huset ligger jättefint i anslutning till naturreservaten som utgör Åkulla bokskogar, och en av slingorna går förbi 50 meter från huset. Husets huvudbyggnad är från 30-talet (tror jag…), och det är där sovrummen, storstugan och matsalen finns. I en relativt ny tillbyggnad finns självhushållsköket som är rymligt och verkligen fint! På andra sidan huvudbyggnaden finns jordhuset, där det finns duschar och toaletter, också den här delen är ny. Vi bor i Kjells rum, som är det rum som vetter mot sjön.

Hela anläggningen är byggd, och drivs, med ett hållbarhetstänk. Matresterna går till hönsen, all renovering är gjord med miljövänliga metoder, målarfärger etc. Det serveras KRAV-märkt frukost, med bröd som är bakat i stenugnen som finns i källaren.

Första natten är det bara vi och en familj till, och det är lugnt och fridfullt. De två följande nätterna är det fullsatt och många barn, och då märker man att det är ganska så lyhört. Men det är kanske inte så konstigt med tanke på att det är ett gammalt hus. Även om det av den anledningen inte är det mest privata boende man kan tänka sig, så är jag verkligen glad att jag bokade just det här stället. Det är personligt, fantastiskt vackert läge, prisvärt, och så har det mycket själ. Och inte minst, fina stigar att springa på alldeles runt knuten!

Jordhuset och anslutande delen till huvudbyggnaden. Jag råkade missa att ta kort på själva huset...
Självhushållsköket


Alla rum har ett namn, vi bor hos Kjell.




Efter ett par dagar i skogen åker vi söderut till Halmstad, och sista natten tar vi in på Hotell Tylösandgår på spa, äter på restaurang och slappar! Det här med att ta det lugnt och göra ingenting är inte direkt min paradgren, så bra för mig att träna lite på det, hehe. Nu ska det ju sägas direkt att mina referensramar både vad gäller hotell och spa är något begränsade (jag menar om jag har ett tält, varför fixa annat boende? Tyckte att det var ganska fancy redan med vandrarhem...), men i alla fall, here we go…

Spa-delen är tydligt avskild från resten av hotellet, och är i två våningar. På entréplanet finns det en större pool, bubbelpool och bastu. Här finns det också en liten bar och ett litet ungefär-café, där det går att köpa lättare mat och öl/vin/cider. En trappa upp finns det dels ett gym, och så finns det en relaxavdelning där det ska vara tyst, ingen alkohol får medtas och det är en åldersgråns på 16 år. Här finns det pool inne och ute, en ångbastu och lite andra spagrejer. Ångbastun är nästan det bästa! Så är det ju den fina utsikten också så klart. Och plinky plonky musik!

Några saker skulle kunna förbättras kan jag tycka. En sak är att ganska många inte uppmärksammar den lilla skylten vid ingången till relaxavdelningen om att det ska vara tyst, ingen alkohol etc. Jag tycker inte egentligen att det är konstigt att många missar skylten, men hade personalen ägnat en minut vid incheckning /ankomst till SPAet åt lite information hade det inte gjort nåt att de har satt upp världens minsta skylt. En annan grej är att i min smak är det lite för stort. Det är svårt att få det storskaligt och mysigt på samma gång, och mysfaktorn skulle kunna vara högre. Nu har vi det så klart jättebra ändå, men det är ju för att vi har så himla mycket inneboende mysighet  ;-)

Vandrarhemmet i Bråtadal skulle jag definitivt åka till igen. Hotell Tylösand? Det var trevligt, men nästa gång skulle jag testa ett annat ställe.

Nästa inlägg blir det lite mer bokskog, jag lovar!



onsdag 16 maj 2012

Böljande landskap

Efter en lång vår som varit fylld av ganska mycket fokus på träning inför TEC och kanske lite mycket me me me, är det dags för en långhelg med fokus på we we we. Jag har planerat en liten getaway till Halland - inget jobb, ingen stress, bara vi. Hmm, lite löpning i bokskogarna hoppas jag så klart på...

Ska skriva mer senare. Lägger upp några bilder från kvällen i Svartrå, i närheten av Varberg.

(Ser allt lite annorlunda ut? Det är mitt första inlägg från telefonen...)

tisdag 15 maj 2012

Nu flyger grisarna!

Håll i hatten - sällskap på morgonpasset!


I går kväll kände jag för första gången på alltför länge att jag riktigt längtade till att klockan skulle ringa och jag skulle få ge mig ut på en morgonjogg! Mitt i glädjen över min återfunna löplust skickade jag iväg ett sms till Henrik för att kolla om han hade lust att hänga på, och det hade han! (Eller var i alla fall för trött för att säga nej, och det duger bra för mig  :) Jo, alltså, trots att ingen på si så där en två år har tackat ja till att följa med på morgonturerna så fortsätter jag ändå att fråga, och nu lönar det sig äntligen!

Vi fick en finfin tur i Hågadalen, och jag försökte att hålla KALAS-tekniken hela tiden. Tror att det är lite svårare på morgonpassen för att kroppen är stelare, men idag kändes det ganska bra ändå. Ska försöka jobba på att slappna av mer, för det som känns allra mest är konstigt nog axlarna och det borde vara en avslappningsgrej.

Inga känningar i knäet - yey för det! Lust att träna igen - ännu mera yey! 



söndag 13 maj 2012

Vem vill bli motionär?

Pengar gör oss inte kanske inte lyckliga(re), men det gör endorfiner, så var med och spela 
’Vem vill bli motionär?’!

Precis som på tv finns det livlinor som man kan ta till när det känns lite knivigt och den pressade situationen gör att svettpärlorna börjar rinna ner för pannan. För många aktiviteter att välja mellan? Ta 50/50 och så vips finns det bara två alternativ kvar att välja bland! Nästa gång kan du spela kortet Fråga publiken (ja, eller bloggläsarna då…). I dag valde jag Ring en vän. Tillsammans med Henrik fick mig en fin löptur i Hågadalen, lite styrka på gymmet och ovanligt noggrann stretching. Fint väder var det också. En söndag kan inte bli så mycket bättre!

Försökte att KALAS-springa, och idag det kändes ganska bra. Tror att jag börjar få lite kläm på det. Tjoho för det!

Dagens bonusskratt – fick sms från bästa Evalena queen of black på eftermiddagen
”Aha! Jag ser nog att du varit på gymmet fröken ’organic 7 seeds and nut bar’…” Nog var det jag alltid – måste börja ta med mig skräpet hem    :)


torsdag 10 maj 2012

Björn-boostad


I morse var det äntligen dags att ställa klockan i tid och sluta sova bort morgonen! Gick till centralbadet och körde simning-light. Inte långt, inte snabbt, men så schysst att få röra lite på mig, och det kändes kul!

Sen var jag på massage med mera hos BjörnMuskler Med Mera. Massage hos Björn är lite som en paketbehandling - du får uppmjukade muskler, massor av tips på styrkeövningar (om du vill), och en massa träningssnack som boostar motivationen! Asbra! Är du det minsta intresserad av träning (eller kanske i alla fall funderar på att bli) och vill ha massage – gå till Björn!

Dags att sätta igång och fundera på ett nytt och fräscht gymprogram! Nu är det omstart. Reboot. 
Som om det vore vårens första dag.


onsdag 9 maj 2012

Nya friska tag! – Del 2 – [krash]


Fjärde vilodagen idag. Känner mig helt klart bättre friskhetsmässigt, och funderar på en liten lightträning i morgon bitti. Bara så där så att jag inte glömmer bort hur man gör…

Nästa steg i min nystart är att ta tag vad-det-nu-är-som-trasslar-i-kroppen. Har haft känningar i vänster sidan av höften sedan i lördags, men på andra sidan mot var jag hade ont när jag sprang konstigt nog. För omedelbar lindring var jag hos naprapaten idag som konstaterade låsningar på båda sidorna i bäckenet som slets bort under knak och brak.

Sen har jag börjat kolla upp och har fått lite tips om ställen/personer som jag kan gå till och få hjälp med knä/höft-problemen. Efter tidigare erfarenheter tänker jag att jag kommer att gå till två personer på direkten så att jag får mer än ett utlåtande och åsikt. Ja, så får det bli!

Utan att ha sprungit nåt endaste steg sedan i lördags kommer här i alla fall min senaste favvolåt med ordet Run i titeln   :)





måndag 7 maj 2012

Nya friska tag! - Del 1

Jag har definitivt en infektion i kroppen, så till att börja med ska jag inse att det är helt normalt att inte känna sig på topp under de här omständigheterna. Men! Det är inte bara det som är problemet, så därför har jag tagit mig en liten funderare och ska försöka identifiera vad som behöver ändras för att jag ska bli mitt sprudlande glada och energiska jag igen!

Vårdepp och sömnbrist
De flesta jag känner blir deppiga på hösten, men inte jag. Jag blir lättare deppig på våren. Det har med flera saker att göra, men en sak som jag vet spelar in är att jag har svårare att få tillräckligt med sömn när det är så ljust både på morgonen och kvällen. Så nu ska jag tejpa fast mörkläggningsgardinen så att den sitter tätt och inte ta bort den förrän i november!

Förutom att se till att jag sover mer ska jag försöka att boosta mina serotoninnivåer genom att äta mat som är rik på tryptofan som behövs för att kroppen ska kunna bilda serotoninet. Bra mat är till exempel choklad, nötter, torkade dadlar, pumpakärnor, sesamfrön, havre, mejeriprodukter, kyckling och en del andra saker.

Igår kväll blev det kvällssnacks med knäckebröd och pumpakärnspasta (första gången jag testade det – yummy!), och sesamkaka. Idag har jag fixat smoothie med dadlar till förmiddagsfikat, lite nötter på eftermiddagen, lagade kyckling till middag, lite choklad till efterrätt!

Oavsett hur det känns i kroppen kommer jag att vila tisdag och onsdag också. Känner jag mig bra från infektionen så blir det simning på torsdag. Så där ja, lite kontroll över situationen så känns det bättre på direkten  :)


Choklad från Annelie K


lördag 5 maj 2012

Är jag smart, lat eller bara lustlös?


Dagens lopp från Uppsala till Enköping slutade efter 24km i Örsundsbro. Mest för att jag hade ont i knäet och höften, och lite för att resten av kroppen också gjorde ont, och lite för att jag helt enkelt inte kände för att fortsätta. Var det smart, var jag lat, eller är jag bara för tillfället lustlös?

Lite innan elva var jag på plats vid slottet för att hämta ut nummerlapp och se mig omkring efter bekanta ansikten. Hittade Ingrid, Marcus och Micke och hann snacka lite innan det var dags för start! Loppet började med gemensam löpning till Ekeby där vi kommer upp på gamla banvallen som vi ska springa på mer eller mindre hela vägen. Första biten har jag sällskap med Micke. Efter ett tag kommer vi ikapp Ingrid som jag sedan har sällskap med resten av sträckan fram till Örsundsbro.

Vädret är snudd på strålande, det enda är att det är en ganska kraftig motvind som gör att vi får kämpa på rätt så bra där på slätten. Med några kilometer kvar till Örsundsbro får jag mer och mer ont i höger knä och höger höft. Med nån kilometer kvar börjar jag lite smått fundera på om jag verkligen ska fortsätta. Det känns lite oroande att det gör så pass ont i knä och höft. Jag hade så klart kunnat försöka fortsätta, men det som tillslut gör att jag stannar är att jag har ingen lust att fortsätta. Ingen lust att springa vidare. Jag funderar lite på om det är ett smart beslut, eller om jag kanske rent av har blivit lat. Jag kommer fram till att det mest beror på att jag har hamnat i en motivationssvacka. Jag är helt enkelt lustlös. Finns det lust finns det vilja så springer jag även med ont i knäet. Idag fanns det inte.

Väl hemma igen stretchar jag lite mer, gör övningarna som jag fått av sjukgymnasten och känner mig uppriktigt ganska ledsen. Vet inte ens riktig varför. Kanske är jag ledsen för att kroppen gör ont, kanske är jag ledsen för att jag inte känner den lust och glädje med löpningen som jag har börjat ta för given. Kanske för att jag inte vet vad jag ska göra åt saken. Anmäla mig till ett lopp till har jag ju testat nu, och det hjälpte inte.

Jag tror inte att knäet och höften är så himla farligt, bara jag tar tag i det och gör någonting åt det. Lite kan det spela in att jag troligtvis har en lättare infektion i kroppen som gör att jag inte känner mig hundra. Men hur ska jag trolla tillbaka glädjen i löpningen? Vet inte riktigt ännu. Ska fundera lite och skaffa mig en ny plan. Jag borde ligga i hårdträning inför Stockholm Marathon, men det känns inte riktigt aktuellt. Den 2a juni tar jag det som det kommer. Fram till dess är målet att jag ska stå på startlinjen och vilja springa hela loppet.

Kanske är det dags att ta ett litet uppehåll från träningen, eller så borde jag testa nån helt ny typ av träning ett tag. En sak är i alla fall säker, och det är att det blir vilodag i morgon   :)

Har ni några tips för vad jag kan hitta på? Alla förslag emottages tacksamt…


Lite försnack med Micke. Anmälan och nummerlappsutlämning i bakluckan!


Så klart vi kostar på oss att göra vågen för supportteamet!





fredag 4 maj 2012

Redo för mitt första ungefär-ett-marathon?


Så skulle det äntligen bli av då – mitt första marathon! Eller i alla fall mitt första ungefär-ett-marathon, för Aros Marathon är tydligen ungefär 45,5km, men det blir fint det!

Lite konstigt känns det att jag ska ut och springa ett lopp i morgon, för jag känner nästan ingenting. Jag är inte nervös, jag har inga förväntningar och ingen press. Jag har lite tänkt att det blir som ett test inför Stockholm Marathon och känna på hur det är att försöka springa en mara, det är väl allt jag har tänkt. (Ja, jag vet att jag sprungit längre, men en marathon är ju helt annorlunda – det är ju meningen att man ska springa hela tiden, istället för att stanna och äta stup i kvarten...)

Hur som helst tänker jag att det kan bli en ganska trevlig dag! Har tittat igenom startlistan, och åtminstone tre bekantingar finns med – Micke, Ingrid och Marcus. Jag utgår från att de kommer att vilja springa i ungefär samma tempo som jag, så det blir kul med sällskap också  :)

Har satt klockan på laddning, och det är just också det enda jag kom på som behöver förberedas. 
Redo eller inte, i morgon smäller det!


torsdag 3 maj 2012

Magiskt löpande

Kanske inte för egen del just idag, men nu kan jag läsa om magin istället!

För idag damp den ner i brevlådan – Ett år av magiskt löpande av Kenneth Gysing, som vi fick som bonuspresent av Pocketförlaget på föreläsningen med Miranda och Joakim.


Det känns som om jag har en liten infektion i kroppen, så de senaste dagarna har jag mest tagit det lugnt. Men det är ok, kroppen kan inte vara på topp jämt, och jag är egentligen förvånad hur bra allt har gått hela våren, så kan gott ta några lugna dagar utan att stressa på.

Nu hoppas jag på att känna mig i slag till på lördag då jag ju anmält mig till Aros Marathon. Och så hoppas jag lite på att det där snö/regnovädret hinner passera i morgon så att det är sol när vi ska springa!