Nej, nu får det vara nog! Dags att sätta ner foten! Mot The Halsont, som vägrar ge vika. Jag har ju bjudit till. Jag tog ett steg tillbaka, vilade, sov, knaprade esberitox, nyttiga magbakterier och solhattsdroppar. Det var fri väg för The Halsont att snabbt dra förbi, utan att lämna några varaktiga spår. Men icke. Så i morse var det dags att sätta hårt mot hårt, och helt enkelt jaga bort det onda.
Me vs The Halsont
Min valda battle ground: vägen längs ån
Tid: 7:00
 |
| Hmm, tror att The Halsont ligger bakom den plötsliga sönderslitningen av dubbarna precis när jag skulle iväg... |
Min strategi är att långsamt mala sönder motståndet. Jag vill inte gå ut för hårt och riskera att det ska komma en rekyl som ska knäcka mig. Känner jag att jag kan hålla The Halsont på tillräckligt stort avstånd ska jag långsamt öka och lämna motståndaren lååångt bakom mig.
Resultat: Mellan det att jag gick upp kl 6 och att kampen börjar, är The Halsont ständigt närvarande och irriterar mig. Men så fort tävlingen är igång får jag känslan av att han/hon/det inte riktigt ens vågar ta upp kampen. Ha! Tävlingsturen går fint, och 45minuter senare tror jag mig ha gått segrande ut striden, men som vi alla vet tar det i alla head-to-heads med Halsont 12 timmar innan en segrare med säkerhet kan koras.
 |
| Idag var hela världen fortfarande täckt av rimfrost, och igår var det till och med ännu vackrare! |
Nu är klockan halv fyra, det känns fortfarande bra, och jag är frestad att tänka att jag har knäckt The Halsont. Ja, i alla fall för den här gången…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar