Självpepp o skinnflikar

Morgonjoggen fick bli lite kortare i dag eftersom jag tydligen skulle ha undervisning 8.15 och när det dessutom var lite mörkare ute än jag hoppats på så satsade jag på det under-förutsättningarna-bästa-alternativet, dvs att ta två lugna varv i elljusspåret. Var så ruggigt och blåsigt att jag sprang upp en extra runda för att hämta mer kläder för att täcka över mer av hals, öron, eh… mun. Att klä sig optimalt när det blir lite kallare är ju som bekant en av livets största utmaningar. Tumregeln brukar ju vara att det är lagom om jag känner mig lite kall i början, men att vara för kall är ju ingen höjdare, så resultatet blir allt som oftast att jag springer iväg överklädd. Den här morgonen är inte annorlunda och redan efter 10min börjar jag fundera på hur jag tänkte när jag hämtade mer kläder. Efter 15min har två lager halskläder, vantar och mössa åkt av (tur att jag tog mössan som passar finfint vid minus 10!) och ett tag är det nästan jobbigare att fundera över vad jag ska göra med alla grejer än att faktiskt spinga… Handflatssvetten rinner på bara av att greppa kring all ull trots att vantarna är av. Hade varit praktiskt att vara en känguru tänker jag. Då hade jag nog tagit mig fram snabbare också. Som pricken över i:et har jag naturligtvis dubbla underställströjor också. Fantastiskt nöjd med att bara en av dom är i ull, hehe! Svett svett…

Antal plagg avtagna efter 15min - 5!

Efter första varvet känns kroppen fortfarande seg som 17 och för bråkdelen av ett ögonblick överväger jag att skippa andra varvet, men då ringer marathonmias ord i bakhuvudet ”det är när det är jobbigt som det ger nåt!”. Så sant så sant. Att det just där och då betydde att lunka vidare i 7:nånting/km tempo känns ju lite som ett skämt, men jag utgår från mina egna förutsättningar i just det ögonblicket, så det så!

Quick and dirty tejpning à la kass-tejp-på-kritad-hand metoden.

Gårdagens boulder i Solna kan sammanfattas med två skinnflikar bortslitna, en hel del tejp och många trevliga problem! Passade på att köpa klippkort, men fick en lite obehaglig känsla efteråt eftersom det för mig brukar vara the magic move för att aldrig mer komma tillbaka till ett ställe… Men inte den här gången! 

Veckans boulder - för mental styrka, framtida muskler av stål och just-nu-händer av gelé!