måndag 27 februari 2012

Passa på! Det du inte såg

I höstas läste jag Patrik Sjöbergs bok Det du inte såg. Jag hade så klart tänkt att skriva nåt bra och genomtänkt om den här boken, men när tiden var knapp blev det ingenting i stället. 
Så nu tänker jag i stället passa på att mer kortfattat rekommendera alla som inte redan läst boken att skaffa sig ett exemplar på bokrean och sätta igång och läsa!


Vid det här laget vet alla vad som var det stora avslöjandet i Det du inte såg. Med boken har Patrik Sjöberg har skapat en viktig debatt inom svensk idrott, och underlättat för fler som nu vågat träda fram och berätta sina historier. DNs Johan Croneman utsåg Sjöberg till årets viktigaste idrottare, och han blev också tilldelad Sportspegelns pris som delades ut under idrottsgalan. Patrik själv verkade förvånad över priset då han inte är aktiv inom sin sport längre. Hans lilla framträdande då han mottog priset var väl lite Patrik-Sjöbergskt (nytt ord i SAOL?). Efter tacktalet gav han en känga till framförandet av London Calling och informerade om var efterfesten var. Man kan ju tycka att det är onödigt att säga allt man tänker (även om jag håller med om att massaker ganska bra sammanfattade framträdandet), men det är också den här egenskapen som gör att jag verkligen uppskattar att läsa vartenda kapitel i Det du inte såg. Inte en sekund tänker jag att Patrik Sjöberg försöker försköna eller hitta på bortförklaringar till alla mer eller mindre genomtänka upptåg. Som svar till journalister som säger att ”ja nu förstår vi varför du uppförde dig som du gjorde” säger han att han skulle uppfört sig på samma sätt oavsett övergreppen. Och jag tror honom. Han är som han är, och han är sig själv. Något för alla att eftersträva.

Jag var nog för ung (alternativt för ointresserad av sport på TV) för att ha en relation till Patrik Sjöberg under hans storhetstid som höjdhoppare. Men oavsett vad man har för relation till höjdhopparen Patrik Sjöberg, är det här en bok som alla som har något som helst intresse för sport och ungdomar borde läsa.

Något som är gemensamt för alla bra böcker med självbiografiskt innehåll är att de känns äkta och ärliga. Det du inte såg känns verkligen äkta, ärlig och jag kan bara beundra och tacka Patrik Sjöberg för han hittade det mod som krävdes för att skriva den här boken.

Köp. Läs. Tänk och känn. Det du inte såg.


söndag 26 februari 2012

På långpass med TEC-trio


Idag var det verkligen vår i luften! Jag hade bestämt långpass-date med Lars och Wanja. Lars den modige, som anmält sig till TEC 100 miles, och bästa pacer-Wanja, som ska se till att Lars vaknar till på natten och fortsätter att röra sig framåt.

Vi möttes på Stadion strax innan tio, precis när alla TSM-grupperna också startar, så jag fick en smärre chock av alla tightsben som skyndade in genom grindarna… När jag återfått fattningen hittade jag i alla fall mitt team för dagen, och vi gav oss iväg längs Valhallavägen. Både Lars och Wanja har varit sjuka, och jag har ju faktiskt inte sprungit sedan i tisdags (!), så det kändes bra att lunka på i ett lagom-tempo. Vi tog oss till Djurgården och följde södra sidan och sedan tillbaka längs Djurgårdskanalen. Fantastiskt väder och till en början inte speciellt mycket människor ute. För att få ihop kilometrarna blev det en sväng ut på norra Djurgården innan vi tog oss tillbaka till Stadion där vi avslutade med ett och ett halvt varv på banan då jag föreställde mig hur jag svävade fram och hörde publikens jubel från läktarna, hehe.

Tyvärr så glömde jag klockan hemma (pulsbandet dock på plats till ingen nytta…), så kan inte kolla riktigt var vi sprang, men ganska exakt 20km fick vi ihop.

Superfin tur, superfint sällskap! Söndagar kan inte blir så mycket bättre än så här!



tisdag 21 februari 2012

Min typ av lek


Min tanke var att jag bara skulle fokusera på distans och inte alls på tempo fram till TEC. Det som jag inte riktigt hade tänkt på är att det efter ett tag blir ganska enformigt att bara mala kilometrar, speciellt när det är sånt här underlag och jag mest springer långs ån. Men men, man har det så roligt som man gör sig.

Så! I morse blev det min typ av lek – fartlek!

Började med 3km uppvärmning och ökade jag tempot under fem olika passager under 7km, och sedan avslut med 3km lugn jogg. Innan tempoökningarna gjorde jag 20 utfallssteg. Hade nästan glömt hur roligt det är med fartlek och hade definitivt glömt hur jobbigt det kan vara, hehe. Nu ska det ju också sägas, att det var inte direkt nåt monstertempo jag var upp i, men nog för att hålla 175 i puls. Jodåsåatt... det finns en del att jobba på om jag vill bli lite raskare i benen!

I morgon bitti åker jag till Lund och jobbar och tänker lämna springgrejerna hemma. Kommer hem igen på torsdag, men tänker inte träna då heller. Men på fredag ska jag köra nya gymprogrammet, följt av vad jag hoppas på blir många kilometrar i helgen, för då ska det springas!





måndag 20 februari 2012

Är jag en Rocky Balboa?

I senaste numret av Runner's World kan man läsa om hur man kan lägga upp en maratonplan grundat på vilket mål man har. Första steget är att hitta en lämplig målsättning genom att svara på lite frågor som ska ge en indikation om träningsbakgrund, potential osv. Sista frågan är Hur motiverad är du? och svarsalternativen är 
1) Jag ger upp ganska fort, 
2) Jag är motiverad så länge jag inte stöter på problem, 
3) Jag kämpar på även när det går tungt, eller 
4) Jag är Rocky Balboa.

Jag tycker att jag är ganska så motiverad, men hur motiverad? Är jag Rocky Balboa-motiverad…? Vet faktiskt inte, men jag tänker att efter den 14 april kanske jag är lite närmare svaret. Och så blev jag påmind om en låt som så klart måste med på pepp-listan!




söndag 19 februari 2012

Treenigheten

Jag tänker mig att TEC vilar på tre grundpelare – träning, mat och sömn. Efter fredagens långpass har resten av helgen ägnats mest åt de två senare, även om det blev ett kort springpass både i lördags och idag.

Mat ja! Måste så klart haussa min absoluta favoritsallad som jag fixade ihop igår medan Patrik såg till att det blev finfint älgkött till. Vi kan kalla den Hot n cold mix sallad – allt låter ju så mycket bättre på engelska  :)

Hot-delen: Tjoppa upp lite grönsaker du gillar, jag tog morötter, aubergine och broccoli, och tillaga i ugnen med lite salt och rapsolja på.
Cold-delen: Olika salladssorter, tomater, bladspenat, pinjenötter och lite fetaost till exempel. Ibland jag gör jag en dressing med basilika, vitlök, olivolja och vit balsamvinäger också, men igår blev det utan den.
När grönsakerna i ugnen är klara är det bara att blanda ihop allt och äta direkt! Igår åt vi älgkött till, annars tar jag kyckling eller quorn som jag marinerar och tillagar i ugnen. Hade tänkt att blanda i mathavre i salladen, men glömde helt bort det, och när jag kom på det var jag för hungrig för att börja fixa. Men vill man ha lite mer bulk gillar jag mathavre – mer protein än matvete och lägre GI, måste ju vara hur bra som helst!

Det blev visst lite mörkt och oskarpt, men visst kan man ana hur himla gott det är...?













Idag lagade jag en annan favorit – Renée Voltairs paprikasoppa. För att få den lite matigare la vi i köttet som blev kvar från igår tillsammans med lite keso – tada! Det som blev över kommer jag äta upp i morgon eftermiddag innan yogan – perfekt när jag vill äta nåt litet, utan att få magen full innan jag ska försöka vika mig dubbel…





lördag 18 februari 2012

Långfredag


Redan för några veckor sedan när jag var mitt i all stress hade jag bestämt mig för att ta ledigt igår. I torsdags var det ju helt fantastiskt väder, och jag hoppades att fredagen skulle bli lika fin. Efter en liten mulen morgon klarnade det upp, och jag gav mig iväg på dagens prioritet nummer ett – långpass!

Strax efter tio gav jag mig ut. Första två kilometrarna kändes vaderna som betongklumpar, men de mjukades upp och kändes bättre allt eftersom. Mål för dagen var, förutom att få kilometer i benen, att passa på att vänja mig vid att springa med ryggsäcken, och testa ytterligare en power bar.

Första halvan av turen bjöd på varierat snöpulsande i Hågadalen och Gottsundagipen hela vägen ner till Skarholmen. Ville gärna ta tillbaka mitt uttalande om att förra helgens snömoddslöpning hade varit utmanande. Jämfört med oförutsägbart snödjup i kilometer efter kilometer var gamla OS-banan rena autobahn…

Snöpuls i Hågadalen.

Delar powerbaren på tre och tar en bit efter fem kilometer, och bit nummer två blir lagom till att jag kommer fram vid kanotklubben där det är helt fantastiskt fint att springa längs strandkanten. Under andra halvan av turen blir underlaget bättre och bättre, och sista biten längs ån är det bara att pinna på. Får ihop 21 superfina kilometrar och får en helt dunderbar tjuvstart på helgen!


Jag är egentligen sjukt glad alltså, försöker bara fokusera på att ta bilden   :)







onsdag 15 februari 2012

Like music to my ears…

Träningsschema i all ära, men mängden träning som får plats mellan nu och TEC går bara att påverka ganska marginellt. Självklart kommer jag göra en så bra planering jag bara kan för att öka på chansen att vara hyfsat väl förberedd den 14e april, men det finns ändå vissa begränsningar i hur mycket jag kan träna fram tills dess. I och med att det här också är en helt ny grej för mig är det till viss del svårt att veta vad som är ett bra träningsupplägg, vad som kommer att kännas jobbigast och vad som kommer att bli uppenbart att jag inte har tänkt på att förbereda alls, men det är bara att lägga tillerfarenheterna och lära sig till nästa år   :)

Men, så tänker jag att träningen bara är en komponent i ett sånt här lopp, och att det finns all anledning att fundera på vilka andra saker som kommer att påverka under loppet, och hur de kan förberedas på bästa sätt. Energipåfyllnad är så klart jätteviktigt, och det kommer jag återkomma till längre fram, men jag tänker att minst lika viktigt måste det ju vara att välja rätt musik att peppa sig själv med när det börjar kännas segt och det är fem mil kvar…

Så här kommer några låtar som jag ska testa på nästa långpass hur peppande de egentligen är!

Vad har du för favvopepplåtar?

Den här tänker jag kommer passa fint på kvällskvisten...


TEC handlar förmodligen mer om krossade fötter än om krossade hjärtan, men den här kanske funkar i alla fall...






tisdag 14 februari 2012

Har du någon plan inför TEC?

Frågan kom upp under lördagslångpasset, och vid det här laget kanske det hade känts bra om jag hade haft ett vettigt svar. Eller om jag åtminstone hade börjat tänka på nåt som skulle kunna bli ett svar. Klart jag har tänkt lite fluffigt, men med två månader kvar till dagen D kanske det är hög tid för lite mer detaljerade tankar.

Så! Igår började jag skissa lite tillsammans med Henrik. Prioritet nummer ett är långpassen, sen får resten byggas kring det. Viktigt är också att inte dras med alltför mycket och göra för mycket för tidigt, utan ändå fortsätta den successiva uppbyggnaden som jag håller på med. All träning fram till TEC kommer att ha distans som fokus och jag kommer inte att tänka på tid eller tempo över huvud taget. Återkommer när jag har detaljerna klara… snart hoppas jag...

I morse blev det tretton lugna fina kilometrar.
Hoppas era hjärtan också har fått slå några extra slag på Alla hjärtans dag!  





måndag 13 februari 2012

Nygamla tider


Handen på hjärtat – jag gillar vardag och rutiner. Så i morse kändes det bara finfint när klockan ringde 05.25 för att väcka mig till veckans första löppass! Mörkt och mysigt, och en klart lysande måne på himlen. Tror faktiskt inte att veckan kan börja bättre!

Önskar er en bra träningsvecka!




söndag 12 februari 2012

Återuppståndelsen


Så var det dags att spräcka bubblan och ta sig tillbaka in i matchen!

Gårdagen bjöd på det perfekta tillfället – testlöpning av halva maratonbanan från OS 1912, från Rotebro station in till Stadion. Turen var ordnad av Roger Andersson – löparentusiast, ledare i Team Stockholm Marathon, ordförande i Svenska Marathonsällskapet och tillika flitig anordnare av socialpass!

Jag kommer faktiskt inte ens ihåg när jag sprang ett långpass senast, och lite nervös var jag över hur det skulle gå. Men förutsättningarna var de bästa – omgiven av springkompisar som peppar när det behövs och som ger mig precis den kick-off-löptur jag har längtat efter och behöver. Förutom fina Löplust-Louise som har tipsat mig om turen, så kommer också Lars, Ingrid, Micke och Elisabeth som jag sprungit med tidigare, och ett gäng nya bekantskaper.

Starten går lite segt, det är en hel del uppför, pulsen är hög, och jag känner mig i ärlighetens namn lite tveksam till hur jag ska klara av att genomföra hela sträckan. Men under ett litet energipåfyllningsstopp på en mack efter en dryg timmes löpning hinner jag återhämta mig och sedan känns det betydligt bättre och benen pinnar på! Underlaget bjuder en hel del motstånd med varierande mängd halkande i modden, men det är bra träning   :)
När vi kommer in till tekniska högskolan får vi också fast mark under fötterna sista biten fram till Stadion. 

Väl framme känner jag glädjen sprida sig i hela kroppen och det är så fantastiskt härligt att vara på spingande ben igen. Grymt nöjd med att ha genomfört passet. Nu är jag redo att ta nya friska tag - full fart framåt.

Tjoho – nu har startskottet gått för träningen inför TEC. Det ska bli fler kilometer, mer bloggat, mer glädje!

Lars, Louise, Helena och Ingrid.

söndag 5 februari 2012

Bara ett ögonblick


Det är inte dags riktigt ännu, men det är tid för ett ögonblick…