Söndag – o långtur

Helgen spenderades hos världsbästa-föräldrarna-alla-kategorier. Efter en heldag av vila på lördagen (eller vad man kallar stafett-ljuständning på kyrkogårdar, pågensmuffins till kyrkkaffet och gummisnoddslek med fem-åring…) skulle det bli långtur på söndagen.

Ping! Dagens i-landsproblem infinner sig då jag har missat lite i packningen innan jag slängde mig på tåget i lördags morse, och varken Garmin klockan, vätskebältet eller energidryckspulvret har kommit med i väskan. Gaahhhh!!! Inte nog med jag riskerar att springa långtur utan vätska, utan energi, jag ska behöva springa utan att veta vad jag har för puls!!! Nej, där går nog ändå gränsen…

teamBRAVO rycker ut!

Men då plötsligt - tada! Ingen fara på taket – teamBRAVO rycker ut, min räddare i nöden! Närmare bestämt är det pappaBRAVO som tar på sig rollen som supportteam. Strålande! I cykelväskan packas vatten och kaffe (om man inte kan få energi så satsar jag på koffein  :)  PappaBRAVO har även koll på tiden och agerar vägvisare. Eftersom jag aldrig sprungit hela turen och de delar jag har sprungit var det minst 15 år sedan tänker jag mig att det är bra att få lite hjälp att hitta. Planen är att springa norrut längs Mälaren i ca 11km och sedan ta ungefär samma väg tillbaka, med något annorlunda vägval för att få lite variation. Vägen bort går finfint, det är vacker natur, perfekt temperatur, och kroppen och foten känns bra! Efter vi har vänt får vi dock för oss att svänga av på en lite annan väg, och vips är vi på okänt territorium och den pittoreska utsikten byts snabbt mot ett okänt bostadsområde. Hmm, nåväl, vi springer/rullar vidare. Tar vi oss i solens riktning så borde vi väl komma rätt? Lustigt nog, första stället som vi känner igen oss är återvinningscentralen – och det känns lite som moderskeppet har kallat mig hem. (Eh, ja, precis så. Jag älskar ju återvinning!) Därifrån tar vi oss lätt tillbaka in på fin-turen, och sen är det inte långt kvar hem. Sista hindret är Virefjordsbacken, som i minnet från barndomen var lång och brant, och skulle man cykla upp för den fick man ta fart i minst 200meter innan och trampa på som om det inte fanns någon morgondag. Nu visar det sig ju att den inte är så farligt längre. Jag måste ha växt jättemycket, för jag tar hela backen i ungefär fyra steg. Men det är ju kul att jag i några sekunder lever i illusionen att jag har jättelånga ben, hehe.

Första badplatsen vi passerade.

Den här turen har sååå fin sträckning och det är så här vackert nästan överallt  :)

Totalt med villaområdessightseeing blir turen uppskattningsvis 23-24km. Blir ingen närmare precision, men det tog si så där en 2 timmar och 50 minuter, vilket ger en hastighet på 7.20min/km ge eller ta några sekunder hit eller dit. Känns skönt att ha genomfört turen utan ett endaste problem med varken fötter eller inlägg. Jag ska hålla mig till planen på att vänja kroppen vid löpningen igen och att den ska ha tid att anpassa sig till inläggen, men jag är glad att det går så bra och känner mig taggad att få testa att köra på lite snart! Två veckor till inplanerat backpass, så hoppas att jag kommer att känna mig lika taggad då!

Badplatsen vi vänder vid.

Måndag morgon visar termometern minus nio (!), och det blir en recovery-jogg på 5.5km. Håller pulsen på 140 +/-5, och låter kroppen återhämta sig.