måndag 20 december 2010

Winter wonderland

Efter tolv (!) timmars sömn är jag redo att möta snölandskapet tillsammans med Patrik och Felix. Felix ja, som i den-halvgalna-överenergiska hunden Felix, och som i min favorithund. På vintern är Felix verkligen en bra coach – han älskar att springa i djup snö, och visar tydligt sitt missnöje om dem som släpas i kopplet inte pulsar tillräckligt snabbt… Japp, han skäller och stirrar på en tills man får upp motivationen att springa på lite igen. Efter några hundra meter hittar vi spår efter en älg, och sedan är det bara att försöka att hänga på. I ungefär en timme pulsar vi genom snötäckt skog, längs ett hygge, över en myr och genom mer skog. Felix är dock mer instinkt än hjärna, vilket kommer väl till pass när vi vill vända, går i en cirkel och fintar honom att följa spåren åt andra hållet istället. Hehe, japp, fult trick, men vi vill komma hem innan det mörknar, sånt som Felix inte verkar bryr sig om. Det var otroligt vackert i skogen. Svårt att ta bra bilder dock, men ni får en i alla fall.

Felix vill inte alls vara fotomodell...

Klockan tre är det becksvart, och det är lätt att bara titta ut och tänka att dagen börjar närma sig sitt slut. Och visst är det mysigt att kunna krypa upp i soffan under en filt med en bok, och att faktiskt göra det resten av dagen om man känner för det, men lagom är bäst! Så efter lite mat och vila blir det en liten skidtrevare längs elljusspåret! Det faller snö hela tiden och det är lite trögåkt, men fint och behagligt att ta mig runt i eget tempo och precis så länge som jag känner för det. Ingen pulsklocka till skidåkningen ännu, för det känns rätt bra att bara tänka på tekniken och på att komma in i en bra känsla, utan att bli bortkollrad av saker som att tänka på vilken puls jag har. Efter fyra varv och 10km senare känns det ganska lagom att ta sig hem igen. För att äta lite mer, läsa lite mer, och slappa lite mer. Julledigt är dunderbart!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar