fredag 3 december 2010

Fröken Strävan åker tåg


Jo, det var ju inte brist på packning när jag skulle iväg i alla fall. Hade med mig megastora duffelbagen, skidor och pjäxor. Och en kasse full med mat om tåget skulle fastna. O så den lilla väskan med dator och böcker och lite smått och gott, bra-att-ha-nära-till-hands-och-allt-det-där-du-vet. Så långt helt normalt. Men sen var det ju det att jag hade med mig en byrå också. Bara en liiiten byrå. Som var ganska stor. Jag är ganska liten. Ett platt paket från IKEA, hur svårt kan det va? Ja, svårare än jag trodde. För det första så var det ju så klart inte ett paket, nej, den lilla byrån måste delas upp på två paket! Två tunga paket. Och stora. Förmodligen IKEAs enda möbel tillverkad i nåt massivt. Taxichaffisen som hämtar upp mig ser ut som han vill gråta, frågar tre gånger ”har du mer saker?” när jag går vända efter vända till porten, och ”man måste säga till i växeln om sånt här!”. När allt är inne i bilen säger han på, förmodligen, samma sätt som han säger till sin fru efter någon oenighet ”Nej, nu pratar vi inte mer om det här”. Så rart.

Fantabulösa Evalena queen of black möter upp på stationen för att hjälpa mig flytta och försöka få på hela picket och packet på tåget, och springa med alla grejer när vi är totalt felplacerade på perrongen som bara händer när det inte går att flytta allt själv. Med hjälp av enastående team work går det så smidigt som det kan gå när man springer med en byrå, och rätt som det är har både grejerna och jag tagit plats på tåget.

Lugnet lägger sig. Kan inte göra mer nu. Det som är glömt är glömt. Men jag är på. Nu börjar min ego-tid. 17 timmar att tänka, eller inte tänka, kanske läsa, kanske inte, eller kanske bara vara.


Lapporten från tåget i farten, med grå himmel...







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar