Snart nytt år! Dags för nya mål

Jul och nyår betyder oftast ledighet. Tid att ladda batterierna. Tid att vila upp sig, tid att passa på att göra lite längre utflykter, variera träningen både vad gäller upplägg och plats, då vi kanske åker och hälsar på släkt och vänner under ledigheten. Kanske vi vill passa på att bara njuta och ta dagen som den kommer, kanske vi vill passa på att lägga in lite tuffare träning när vi verkligen har tid både för de tuffa passen och återhämtningen efteråt.

Det är ett bra tillfälle att ta ett steg tillbaka, fundera lite på träningen som var och träning och mål för året som komma skall. Jag funderar ofta över mina mål, både vad gäller träning och annat också så klart. Ibland är det lätt att sätta upp mål, ibland är det svårare. Men nästan alltid är det bra att sätta upp mål. Även om målsättningarna får justeras längs vägen, eller helt läggas om, så hjälper det mig att ha en tydlig riktning i min strävan. Även om vägen är krokig, kantas av oförutsedda händelser och passerar mellanstationer jag aldrig hade kunnat ana från början, så hjälper målsättningar mig längs resans gång.

Vad innebär att ha en bra eller lyckad målsättning? Är det automatiskt samma sak som att vi kommer att nå målet? Tja, åsikterna går nog isär på den här punkten, men jag tänkte dela med mig av några av mina tankar kring en lyckad målsättning. Först och främst – inte alla målsättningar faller inom samma kategori, och det tror jag är viktigt.

Min grundtanke kring den övre gränsen för hur tuff en målsättning kan vara är att de ska vara en inte alltför orealistisk utmaning. Du kanske tänker ’Och hur skiljer sig det här från En realistisk utmaning’? Jo, det skiljer sig på sättet att en realistisk utmaning vet man med hyfsad säkerhet från början att man kommer att ro i land. Med En inte alltför orealistisk utmaning är det svårare. Du kommer kanske att känna dig nervös när du tänker på det, du kommer att tveka ibland och tänka om du har tagit dig vatten över huvudet, du ser fram emot det, men åtminstone en liiten del av dig tror att du faktiskt kommer att fixa det! Då vet du att du har valt en tuff, men ändå inte alltför orealistisk utmaning.

För mig är dock målsättningar så mycket mer än bara tuffa utmaningar. Jag tycker om att ha många målsättningar, och då kan inte alla vara megatuffingar, utan en del kanske mer fungerar som riktlinjer. Vägvisare. Mål för saker som det inte finns något hinder eller svårighet alls att genomföra, men genom att sätta de som mål ökar jag chansen för att de faktiskt blir av. Kanske de är delmål, eller synergimål, som kommer att underlätta för mig att nå en annan av mina målsättningar.

Det viktigaste med målsättningar är att de jobbar för mig, och inte emot mig. Att jag väljer en målsättning som passar mig själv, och att målsättningen blir en sporre och inte en diktator. Att våga sätta upp långsiktiga mål, och att våga ändra målen när det behövs. Livet är inte skrivet i sten och för mig ska målsättningar också vara flexibla. Och med det menar jag inte att jag tänker förkasta mina mål för en dålig dag, och inte ens efter en dålig månad. Men ingen blir glad av mål som inte passar oss. Förutsättningar, och hur mycket vi vet om både oss själva och målet, ändras, och det skulle bara vara dumt att inte utnyttja den information vi har, för att så gott det går skräddarsy våra mål och vägen dit.

Målsättningar och utmaningar lär mig något om mig själv, får mig att utvecklas och växa, hitta mina styrkor och svagheter och hjälper mig jobba på sånt jag vill förändra. De lär mig vilka saker som jag faktiskt är beredd att svettas för, de kan få mig att bita ihop och kämpa lite till. De kan föra mig till platser jag inte trodde var möjliga, och de kan få mig att känna stolthet och kanske till och med lycka.

Vilken start är du på väg till?