…och inte som i på moln, utan snarare som i sirap…
Har varit hemma ett par dagar nu för att tvätta, packa om och ta det lite lugnt innan nästa utflykt. På vägen hem från Norge där vi varit senaste veckan passade jag på att börja skissa på ett nytt träningsschema. Att planera och organisera är ju lite av en hobby jag har, och jag tycker att det är nästan lika roligt att planera saker som att sedan göra dem…
I morse var det dags för intervallpass, det första på hur länge sedan som helst, och benen kändes helt stumma när jag började springa. Jag tänkte lite för mig själv att det kanske var lite för tidigt för intervaller. Det kändes inte som om kroppen var redo. Meeen, sen kom jag på att om jag ska vänta med att göra saker tills det att jag verkligen kände mig redo, så skulle det inte bli speciellt mycket gjort över huvud taget faktiskt. Bättre att bara sätta igång, och så blir jag redo!
Det var ett bra tag sedan jag sprang längs ån, och det är ju ingen spännande sträcka direkt, men bra till intervallpass då det är platt och rakt. Hittade en passage som låg nästan helt i skugga och efter 25 minuters uppvärmning satte jag igång. Planen var 400-metersintervaller med 45 sekunders vila, åtta stycken. Det var tydligt att mina ben helt har glömt bort hur det går till att försöka springa på, och första tre intervallerna kändes otroligt sega. Fjärde intervallen bestämde jag mig för att le hela tiden hur segt och jobbigt det än kändes, och där började det släppa. Pulsen var hög som 17, men det är ju i och för sig inte så ovanligt. Fick brottas lite med mig själv på slutet att genomföra alla åtta, det dök plötsligt upp väldigt många lämpliga ursäkter till varför det räckte med sex eller sju stycken istället för åtta som jag tänkt.
Passet får definitivt godkänt som första kvalitetspass på hur länge sedan som helst, men det var också en nyttig påminnelse om att för att bli snabb måste jag träna på att springa snabbt. Och oavsett hur många människor som kan springa milen på under 50 minuter, så kommer jag att behöva mata på med en hel del kvalitetsträning för att jag ska kunna göra det. Och det är ju jag och ingen annan som antingen gör det eller inte gör det.
Jag satsar definitivt på att faktiskt nå målet :)
 |
| Glömde att ta med kameran, så ni får en bild från igår och ett av mina andra intressen - mat :) |
Oj vad jag kände igen mig i planeringsbiten! Jag älskar också att planera, det är definitivt halva nöjet :)
SvaraRaderaIntervaller är mycket trevligare i sällskap än på egen hand har jag insett.
Hihi, japp, visst är det kul att planera!
SvaraRaderaDefinitivt roligare och lättare med intervaller om man inte är själv!
När jag började springa intervallpass förra våren så hade jag sällskap av Anna som jag fjälljoggade med, och så sen kändes det ändå ganska ok att fortsätta att göra det själv, men nu var det så länge sedan så nu var det segt att försöka peppa mig själv att hålla uppe tempot. Men jag tänker att varje genomfört pass är ju förhoppningsvis ett litet bidrag till att det kommer att kännas lättare igen lite längre fram :)
Visst är kortdistanslöpning roligt!! :) jag är en långdistansare igentligen men har fått smak för de korta mer intensiva backarna!! Bra att variera träningen!! :) kram
SvaraRadera