Är det arton grader varmt…?

…eller är det arton grader kallt…?

I morse började hösten. Trodde jag i alla fall… Bara för att det var mulet fick jag för mig att det var arton grader kallt, och förra veckans pustande i tjugo grader var helt bortglömda. Med dubbla tröjor gav jag mig ut för att springa 7km distanspass.

Om jag inte har tänkt ut nåt speciellt innan, brukar jag tänka att distanspass främst är för att få kilometer i benen, och jag fokuserar inte alls på tempot. Men den senaste tiden har jag tänkt på att jag faktiskt springer onödigt långsamt och blir lite för bekväm av mig. Så i morse tänkte jag att jag skulle försöka att hålla något högre tempo, men utan att jag skulle bli ordentligt trött som om det hade varit ett tempopass. Normalt ökar jag tempot lite smått under passet, om det inte är långpass som har en tendens att gå långsammare och långsammare… När jag kikade på klockan på mitten höll jag mig runt 5.35-tempo på platten. Snittet för passet landade på 5.45min/km! Det kanske inte låter så imponerande, men ser jag tillbaka på tidigare pass tillhör det verkligen ovanligheterna att jag håller mig under 6min/km under distanspassen, så lite smygnöjd är jag i alla fall, även om det fortfarande känns långt till att hålla sub 5min/km-tempo i en hel mil…

Kände redan idag att jag ville se fram emot helgen, så mailade Louise och hörde om hon hade lust med ett gemensamt långpass, och vips var jag inbjuden till att springa 25km längs röda tunnelbanelinjen på söndag! Ser verkligen fram emot att komma igång med långpassen igen och försöka att hålla lite tempo där med!

Dagens tips är en föreläsning med Caballo Blanco från boken Born to Run. Läs mer här!