Löpningen är min frizon. Det är där jag hämtar kraft och återhämtar mig mentalt. Tömmer skallen, flyttar fokus från vardagsstress till takt och andning. Fyller på med energi, glädje och endorfiner att hålla mig igång och pigg i huvudet resten av dagen.
För mig är det jätteviktigt att ha en plan och en målsättning för löpningen. Jag vill inte bara lunka på runt en slinga i samma tempo. Jag vill inte att löpningen ska bli slentrian. Största anledningen är att då skulle inte löpningen kunna ge mig samma mentala återhämtning, för del av grejen är ju att jag måste fokusera på att springa, och inte bara mala på. Jag vill bli bättre, springa snabbare, längre, hitta på nya pass, hitta nya ställen att springa på. Jag tycker om att ha konkreta mål att sikta emot. Men. För det finns ju alltid ett men. Vad händer när målen för löpningen blir stressande och pressande och plötsligt känns ouppnåeliga? När frizonen inte längre är en frizon från stress, utan istället bidrar till sammanbitna käkar och rynkan mellan ögonbrynen? Det blir onekligen en inbyggd motsägelse att fylla sin frizon med stress…
Ibland krävs det något drastiskt. Ibland krävs det bara att man stannar upp och lyssnar inåt. För oftast vet man själv precis vad som behövs, vad som saknas för att ta tillbaka kontrollen och få tillbaka lite harmoni i sin frizon. För mig handlar det oftast om att se till att prioritera lite annorlunda ett litet tag, att prioritera rätt. Att ge mig själv tiden att beta av några dåliga samveten, att ta bort så mycket som möjligt av den stress som jag kan kontrollera. Att inse att tre överhoppade löppass kan vara precis det utrymme som behövs för komma ikapp så att löpningen kan kännas bra igen. Jag är inte riktigt där ännu, men på god väg. Passet i morse var det bästa på länge, och det känns bra.
Idag njuter jag av att jag känner mig helt frisk, och att min nacke mår bra, och håller kvar känslan från morgonpasset. Verkar inte som jag får någon plats på kvällens yoga, men vad gör det – jag lyssnar på det här istället!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar