Jag gillar måndagar. Oftast. Det är lite som nyår varje vecka – nystart, en ny chans och alla möjligheter att göra den kommande veckan till en supervecka!
Den här måndagen kändes dock lite som att bli släpad bakom en vagn – jag låg liksom liiite efter hela dagen, mest på grund av att jag var (eller i alla fall kände mig) liiite långsammare.
Hann dock med en liten löptur i morse. Blev kortare tur men med spontanrusher mellan en massa lyktstolpar! Var superkul bara att verkligen klämma i och springa allt vad jag hade i fem till sju lyktstolpar. Klämma i allt jag har är inte nåt jag gjort för mycket senaste tiden, kanske därför var det extra roligt!
Att spontanvariera hastigheten som idag får mig alltid att känna mig lite som en blandning mellan ett barn och en hund. Vuxna människor rör sig oftast förutsägbart, medan barn och hundar lite oftare får för sig att tvärstanna, tokspringa eller tvärt byta håll. Och har man bara springkläder på sig så är det dock ingen som reagerar när man plötsligt drar iväg som en galning för att sedan springa lika fort åt andra hållet, följt av några indianhopp – så fiffigt!
Det är så befriande att spontanspringa precis som man känner för det just den här stunden. Att springa länge i samma tempo är meditativt, att springa kort och impulsivt är en omedelbar glädjeinjektion.
I morgon blir det vila från löpningen. Återhämtning är också del av träningen – glöm inte det! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar