Bly i benen…

… eller jakten på den vita luvan!

I morse var det dags för en liten distanstur igen, samma sträckning och samma upplägg som i måndags. Juluppehållet gjorde sig direkt påmint, och det kändes segt. Segt som sirap, tungt som om jag hade bly i benen.  När det går segt brukar jag visualisera hur jag kommer att springa om ett par månader, eller tänka på nån speciellt bra tur, som bara kändes så där kanon att det liksom inte går att beskriva med ord.

I morse tänkte jag tillbaka på en runda som jag sprang tillsammans med pappa när jag var 14 eller så. Det var i slutet av sommaren. Rundan började som vanligt, men ungefär halvvägs, mitt i värsta uppförsbacken, så bara hände det. Ett helt sjukt flow! Jag kände mig hur stark som helst, och bara sprang för allt vad jag var värd och njöt till max av varje steg. Som att jag svävade fram. Det var första gången jag upplevde den känslan, och det var helt magiskt! Som att nå löpningens nirvana, ett lyckorus. Men det bästa av allt är att när jag tänker på den turen, så lånar jag tillbaka den där känslan till nuet. Jag tänker bort de tunga benen, och tänker mig svävandes igen. Det är det bästa  :-)

Bäst som jag låtsades att jag flög fram, samtidigt som jag i verkligheten lunkade, svängde det in en kille med vit toppluva på stigen framför mig. Det är först när jag märker att avståndet mellan oss ökar som den lilla tävlingsdelen av mig vaknar till liv och jag tänker ’jag får inte släppa iväg honom, jag ska ikapp!’ Jag vet inte om han hör mitt flåsande när jag kommer närmare, men jag är säker på att han ökar, och då får väl jag också göra det om jag ska hänga på! När det är dags för mig att stanna har pulsen gått upp till 178 och tempot till 5:03min/km. När jag gav mig ut i morse hade jag ingen aning om att jag en timme senare skulle jaga en man i vit mössa, och att det skulle vara så himla kul dessutom! Tack för det toppluvan!

Lite Garmin-data över jakten. Pulsen i övre grafen och min/km i nedre.
 Notera att mitt hjärta tycktes stanna både när toppluvan
dök upp och när jag tror att han försöker dra ifrån mig!

Ikväll håller jag på med veckans kulinariska experiment – soppa på kikärtor, rödbetor, och brysselkål som kommer att serveras med lite pepparrotsyoghurt.  Tja, låter lite otippat, men det luktar gott i alla fall!