Power yoga pump och bouldereufori

Trots att jag var 12:e reserv när jag försökte boka yogan så fick jag plats på passet, och tanken när jag gick dit var Jag ska förvalta min plats på passet väl. Med ett litet Hehe… på slutet. Jodå. Power Yoga med Kristina, det är bland det bästa man kan göra på en måndagkväll. Kroppen kändes lika bra som på morgonen, så för att fira gjorde jag alla övningarna så jobbiga som möjligt.

Multisport-Kristina börjar alltid passet med att säga Välkomna till power yoga, och nåt i stil med att under 55minuter får man chans till ett möte med sig själv, och i går kväll kände jag verkligen att det är så himla sant. Mitt som jag stod där och stirrade på en punkt framför mig för att hålla balansen, så poppade det upp i huvudet en tanke kring dådagens (jag passar på att introducera ett nytt ord i svenska språket) inlägg och hur jag inte vill att löpningen ska bli slentrian. Att det handlar så mycket om att hitta och känna glädjen i löpningen, som kommer med att testa nya saker och att utvecklas. Det är mycket som inte har stämt med träningen efter jul, men en av de sakerna tror jag är att löpningen har blivit lite för mycket samma sak hela tiden. Situationen med isgata/skarsnö och kolsvart ute när jag springer leder ju till viss begränsning i vägval, så att säga. Men jag tänker att det kanske räcker med att ha identifierat vad det är som gnager, så kan jag nöja mig med att veta att snart kommer jag att springa i lerslask i stället…   :-)

Idag är den bra känslan kvar, och mer därtill.  Jag har känt mig snudd på euforisk. En överdrift så klart, men ändå! Anledningen är bland annat kvällens boulder i Solna. Den var helt fantabulös!!! Jag kände mig stark, glad och klarade ett problem som jag jobbat på (yey, go me!!!). Det bästa av allt var nog att jag kände mig på G igen och att nu jäklar är jag och kroppen redo att köra igång. På riktigt! Håll i hatten, för nu ska det bli åka av!