söndag 2 januari 2011

Meh! Kom igen nu då!

Kom igen nu då kroppen! Hepp hepp pepp! Det har gått en vecka sedan senaste löppasset. Sju dagar utan svett, utan hög puls och utan endorfiner. Det är lätt att vara klok när det inte gäller en själv, eller när råden gäller en annan dag, ett annat läge. Jag skulle inte bli stressad, vila i lugn och ro och låta kroppen bli helt frisk och full av energi innan jag gav mig ut igen. Första dagen utan träning är ju inget problem. Kunde ju lika gärna varit en vilodag. Andra dagen. Nja, kunde varit dubbelvila, hur konstigt det än låter. Tredje dagen var jag less och rastlös, och nu efter sju dagar kan jag bara konstatera hur viktigt det faktiskt är för mig att få svettas, att få känna hur hjärtat nästan försöker att ta sig ur kroppen och få den där endorfinkicken. Konsten nu är att hitta det positiva i uteblivandet av allt det här.

Hmm. Men hur jag än vrider och vänder på det är det mest positiva jag kan komma på att veckor som den här verkligen får mig att uppskatta och förstå värdet av alla andra veckor när jag är frisk och med endast tiden som begränsning faktiskt får bli så där skönt trött i kroppen så att jag får må så bra jag bara kan. Veckor som denna får mig att inse hur mycket mer än bara stunden jag tränar som faktiskt påverkas. En vecka när huvudet blir trött, men inte kroppen. Sömnen blir knas, som i sin tur påverkar dygnsrytmen. Skönt att nyårsafton kom i alla fall så att det blev en dag med legitimt nattsudd…

Och det är ju verkligen fantastiskt bra att det inte är så här alla veckor! Det var precis så här det var under plantar farsciit-uppehållet, och jag hade glömt hur det var. Kanske kom den här veckan lite som en påminnelse när jag började ta mitt lyxliv för givet.

Den här gången ska jag inte glömma. Jag ska komma ihåg att uppskatta varje pass, varje natt av god sömn och varje morgon som jag vaknar, redo att ge mig ut och möta dagen. Japp, så ska det bli!

Gott Nytt År på Er!








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar