Bättre sent än aldrig… Best of 2011

Jag hade tänkt ha en liten sammanfattning av 2011 så där nån gång vid årsskiftet, men nu blev det inte så. Men men. Året innehöll ju faktiskt några riktigt fina löpupplevelser, så här kommer ändå en minisammanfattning med Best of 2011!

Om jag jämför med vilka mål jag hade uppsatta för löpningen 2011 så ser det inte ut att ha varit ett kanonår direkt. Men som tur är mäts inte lycka och framgång nödvändigtvis bara i uppnådda mål, utan lika mycket i upplevelser, och där var 2011 något utöver det vanliga.

Efter en bra vinter så var jag en hel del sjuk på vårkanten, men var frisk och kry till att vara med på Hornstull-Järna i början av juli. Jag har ju eventuellt (wink wink) nämnt den här dagen ett par gånger sedan dess, men i en best-of-2011 måste den få vara med helt enkelt... Utannonserat som sommarens softaste långpass som håller på som längst 55km, med möjlighet att hoppa av längs vägen när du känner dig nöjd. I den fartgrupp som jag valde, är passet främst en social tillställning. Du springer så länge du har lust och pratar med trevliga människor och fikar längs vägen. För mig var den här dagen ett av årets absoluta höjdpunkter – hela dagen var en fantastiskt upplevelse, jag lärde känna riktigt goa ultralöpare som peppade mig till att springa min allra första ultradistans. En grym upplevelse!

Årets bästa frukost!

Lite senare i juli gjorde jag min första fjälljogg tillsammans med superbästa pepp-Anna, som är en lite mer rutinerad i fjällöpare. Vi gjorde en liten tredagarstur med början och slut i Abisko. Första eftermiddagen sprang vi in i Kårsavaggedalen och sov i Kårsavaggestugan. Andra etappen tog oss till Sveriges högst belägna fjällstation Låktatjåkkastugan, och sista dagen sprang vi tillbaka till Abisko via Nuolja-Slåttatjåkka passet. Det här var utan tvekan tre av årets bästa dagar, och att försöka sammanfatta den här upplevelsen på några meningar, det går bara inte, så gå in på länkarna för att läsa mer om turen! Fjälljogg var verkligen min grej, och jag hoppas på att kunna göra åtminstone en liknande tur i sommar!

Hösten blev en ganska lugn tillställning på grund av en överansträngd piriformismuskel, men det blev ändå lite säsongsavslutning med att springa Lidingöloppet. I retrospekt kanske det hade varit bättre att avstå, men roligt vad det! Diverse problem resulterade till slut i sex veckors totaluppehåll från all form av träning. I december började jag om från scratch, med stabiliserande träning på gym(!) och försiktiga springpass.

Många mål finns kvar att jobba på under 2012 eller när jag nu känner för det, men det som gjorde 2011 till ett fantastiskt år i springskorna var upplevelselöpningen. Vissa dagar mer spektakulära än andra så klart, men också minnesvärda vardagspass, som det här.

Närmast i sikte är att försöka springa 50 miles på TEC, men sen ska jag fundera lite över vad mer jag vill att löparåret 2012 ska innehålla. Hittills tänker jag mest i banorna distans och upplevelselöpning, men vem vet vad 2012 kommer att bjuda på...

Vad har ni för mål, planer och/eller förhoppningar med sportåret 2012?

Ett annat minnesvärt pass 2011. Invigning av nya skorna slutade i ett lättare bad, men vad gör man när man har ån på ena sidan och en åker på den andra...