Back-to-back?

Den här helgen har jag tänkt att gå all in på löpning, och göra mina första back-to-back-långpass. 

Söndag-måndag förra helgen blev ju en liten back-to-back-trevare – 21km på söndagen och 22km på måndagen. Vet inte hur långt det ska vara för att man ska få kalla det varken långpass eller back-to-back, men det kändes som det var lightvarianten i alla fall.

Tanken den här helgen är att få ihop 30km+30km, lördag-söndag. Senast jag sprang 30km över huvud taget var Lidingöloppet och det var ju ett tag sedan, och i går kväll kände jag att jag kanske har tagit mig vatten över huvudet. Ingen idé att grubbla, det kommer att visa sig i morgon hur det går!

Visst ser vi grymt laddade ut!

Idag har jag sprungit Lidingöloppsbanan tillsammans med Lars. Wanja, som hade hoppats på att dagen skulle innebära distansrekord, fick tyvärr stanna hemma. Jag har ju sprungit loppet två gånger, och testsprungit del av banan en gång, så jag kände mig säker på att jag hade koll på bansträckningen. Men så igår kväll tog jag det säkra före det osäkra och lade in sträckningen som en bana i Garmin. Tur att jag säkrade upp lite, och så smidigt! Så fort vi sprang lite fel piper Garmin och säger Ur kurs och pekar åt vilken håll man ska springa för att komma tillbaka på banan igen. Ta da!

Lite lera här och där, men mest superfint längs banan.

Jag passar på att spexa medan Lars preppar för en löpar-latte - kaffe i ena flaskan och mjölk i andra!

Ungefär halvvägs stod supportteamet föräldrarna och bjöd på fika! Efter kaffe, macka och en pralin (ja, så mycket godare än en powerbar…) tuffade vi vidare. Efter 20km började kroppen protestera lite lätt, men inte värre än att vi galant tog oss i hela vägen till målet på Grönsta gärde! De sista tre kilometrarna var vi båda ganska trötta, men bestämde oss för att det var helt rätt tillfälle att fokusera på hållningen, steget och andningen, och det funkade verkligen! Det kändes direkt bättre. Totalt fick jag ihop 32km inklusive transportlöpningen från Lidingövallen till Koltorps gärde. Tror att Lars fick ihop lite mer än så till och med!

Avslutning vid Lidingöloppsmonumentet!

Under dagens pass tror jag att jag upplevde något av en stillhetens runner’s high. Det känns att kroppen inte är van att springa 30km bara så där, men känslan var bra under hela passet. Nä, känslan var mer än bra – idag var det rakt igenom dunderbart att springa!

Nu tar jag det lugnt så lugnt och laddar inför morgondagen! Wish me luck…