söndag 13 februari 2011

Visioner, mål och drömmar - 2011

Det börjar bli dags. Att låta mina svävande tankar kring årets löpning formuleras till något mer konkret.

Ett mål som har varit solklart redan från början är att jag vill springa milen på under 50 minuter innan året är slut. Jag hade ju målet förra året också, men det var mycket som hamnade i vägen. Mest den plantara farsciiten som gjorde att jag inte sprang alls på flera månader. Men i år tänkte jag inte ha några skador, så nu tycker jag att det borde gå  J
Jag tänker mig att hitta en fint lopp med inte för många deltagare och inte för kuperad bana i slutet av säsongen, och då ska jag slå till!

Nästa mål gäller ju så klart Lidingöloppet. Efter premiärloppet förra året, är jag definitivt sugen på att springa igen och på att försöka förbättra min tid. Frågan är ju med hur mycket… 2010-års tid blev 3:27:nåt. Jag var i startgrupp 8 av totalt 9 startgrupper. Jag tror att tiden kommer förbättras automatiskt bara av att komma i en tidigare startgrupp, och sen kommer jag våga springa på lite mer när jag testat på banan, och sist men inte minst – jag kommer vara grymt mycket bättre tränad i år! Så vad kan vara rimligt? Jag säger 3.12, det känns bra!

I smyg så drömmer jag ju också om att springa längre… Kanske blir det ett test på att springa Ultra-light redan den 7e maj. (Allt över marathondistans räknas som ultra tror jag, men 5 mil får nog ändå anses vara ultra light.) Men när det gäller att springa längre så tänker jag inte bara på lopp, utan också på upplevelser. Jag tänker mig att när våren kommer ska jag reka nya långturer, och ge mig ut på upptäcktsfärd i Uppland. Lite mer sightseeing-springa helt enkelt!

Mot nya mål...
Redan på högstadiet, om inte tidigare, så drömde jag om att springa ett marathon. Det var ju på den tiden då en mil kändes jättelångt, och jag kommer ihåg stoltheten när jag sprang min första 15km-tur, vilken känsla! Jag hade ju sprungit hur långt som helst! Och en marathon, det var ju nästan längre än jag kunde föreställa mig.
Jag och pappa brukade åka och titta på Stockholm Marathon, heja på löparna och känna den helt fantastiska stämningen inne på stadion. Jodå, jag ville gärna springa ett marathon, men det verkade helt osannolikt långt att springa för en vanlig dödlig som jag.

Nu har det ju ändå gått dryga 15 år, så nu kanske jag är redo för den magiska distansen – 42 195 meter. Superbästa Emma påminde mig om att de har en mara i San Sebastian i Baskien där hon bor. I november. En mara i Spanien i november låter faktiskt som en dröm som borde få bli verklighet! Mycket kan hända innan november, men hur roligt vore det inte att springa sitt första marathon i vackra San Sebastian? Hur roligt som helst!

Målet allra närmast är Premiärmilen den 27e mars. Det är tänkt som ett pröva-på-lopp för att känna på formen, och för att kicka igång nu-gäller-det-adrenalinet och hålla motivationen uppe så att jag kommer att nå mitt milmål innan året är slut!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar