Inte längre på glid

Helgens löppass i Göteborg blev ett tempopass på lördagen och ett backpass på söndagen. Hade hoppats på att kunna förlägga tempopasset till Änggårdsbergen, och få en lite mer naturnära tur, men när det redan var en hel del is i Slottsskogen, så stannade vi där. Det blev ett varv uppvärmning och ett lite snabbare varv, följt av nedvarvning. Snabbare varvet var 2.8km, och gick på i snitt 5:09min/km. Jag flåsade som en gnu, men det var skönt att få springa på lite! Eftersom det är lite mer kuperat än jag är van vid så blev det ju naturligt lite växlande hastighet, men vi var nere på 4:40-tempo lite här och var, så det kändes bra.

Återhämtningssmoothie!
Min är till vänster, med proteinpulver så klart   :)

På söndagen, efter att ha sett en imponerande upphämtning från Marcus Hellner i herrarnas dubbeljakt, var det dags att testa på hur benen skulle gilla ett backpass. Det kändes minst sagt lite segt i benen när uppvärmningen började, men efter ett tag släppte det faktiskt, och det blev som planerat 2x5 stycken 60-sekunders intervaller uppför, och långsam jogg nerför, men två minuters vila mellan setten. Upplägget känns bra, och fascinerande hur benen kan kännas så pigga den första tredjedelen och sedan så totalt slut den sista, för att sedan kännas pigga igen första tredjedelen av nästa repetition. Fast bra så klart, för då känns det ju lätt att övertyga sig själv om att man minsann orkar minst en gång till!

Imponerad av Patrik som hängde på både på lördags och söndagspasset utan att han springer i vanliga fall. Han höll uppe tempot bra på lördagspasset och såg till att jag fick kämpa!

Tror att den här bilden säger det mesta om hur
mycket energi jag hade kvar efter backpasset...