Jag har det så himla bra

Det hade börjat snö ganska rejält redan i går kväll, så att det var ju knappast någon överraskning att världen såg ut att drunkna i snö när jag steg upp i morse. Funderade lite på hur jag skulle göra med det planerade intervallpasset. Jag tänker inte på nåt sätt att jag måste genomföra exakt det pass jag har planerat, om det verkar som det passar bättre med nåt annat. I morse kände jag dock inte för att ändra mina planer bara för några decimeter snö, om det inte var nödvändigt. Det var det inte. Jag mötte plogbilen när jag kom ut som precis hade röjt cykelvägen på andra sidan gatan. Värmde upp bland husen i 20 minuter och sedan blev det intervaller längs gatan. Jag menar, varför gå över ån efter vatten, när det nu fanns en plogad väg precis utanför?

Det här snötäcket inbjuder till långsamma långpass...

För dagens pass har upplägget att springa 400m i så gott tempo som underlaget tillåter, vila 45sek, springa 400m osv. Tanken är att tempot ska vara jämt under alla intervallerna, men det har jag än så länge svårt med.

Efter första intervallen kan jag konstatera att

• min förmåga att bedöma avstånd inte är hundraprocentig (jag trodde att jag skulle kunna klämma in två intervaller längs gatan, men det visar sig att den är precis lagom för en intervall på 400m…)
• det är ingen ide att ta i för mycket idag. Försöker jag att trycka ifrån mer så tappar jag bara fästet i modden som är kvar.
• hela gatan lutar mycket mer än jag tänkt på tidigare, vilket också speglas i tempot

1 - uppför 5.25 min/km

2 - nerför 5.13 min/km

3 - uppför 5.22 min/km

4 - nerför 4.45 min/km

5 - uppför 5.07 min/km

6 - nerför 4.26 min/km

7 - nerför 5.24 min/km

Jag var så fokuserad på att springa att det råkade bli sju intervaller fast jag bara hade tänkt mig sex stycken, men det kan jag ju gott unna mig när det är svårt att hålla tempot uppe.

När jag kommer ut från porten på väg till jobbet får jag putta loss min granne som fastnat med bilen i modden, och jag tänker att jag har det så himla bra. Det tar bara 5 minuter för mig att promenera till jobbet, så jag kan unna mig att gå ut och springa på morgonen, äta frukost i lugn och ro och ändå vara på jobbet halv nio och aldrig oroa mig om bussen går eller om jag kommer att köra fast på vägen till jobbet. Det är vardagslyx det!