Lugnet i lingonskogen

I fredags efter jobbet åkte jag och bästa föräldrarna upp till Medelpad och gården där min farmor växte upp. Det är lite av en sensommar / tidig hösttradition att åka upp varje år och hälsa på släktingar, plocka lingon och njuta av stillheten. Landskapet längs Indalsälven är fantastiskt vackert, och så här på hösten är sluttningarna ner mot älven en blandning av guld och grönt.

Nu är ju första helgen i oktober lite sent för lingonplockning, och dessutom var det lite si och så med tillgången. Nåväl, tänkte jag, hittar vi inga lingon får vi i alla fall en dag i skogen och kan sitta på en stubbe och dricka kaffe och äta matsäck – det är ju hälften av nöjet i vilket fall! Men så i sista stund dök räddaren i lingonnöden upp – Holger. En tremänning till farmor som vi inte ens kände till, och nu skulle han ta med oss ut i sin skog till sina lingonställen.

Det är något meditativt med att plocka lingon. Ströva runt i skogen, känna doften av mossa och lingonris, stillheten – att höra mest ingenting. Och sedan sätta sig på en stubbe och filosofera, dricka lite kaffe och sedan lite till. Den här lingonhelgen hade allt det och dessutom en trevlig ny bekantskap att bjuda på, för Holger visade sig vara en riktigt go gubbe!

Nu är frysen fylld av lingon till sylt och smoothies, jag är utvilad inför en ny vecka, och jag har återigen blivit påmind om att i livet vet vi inte vad som väntar bakom krönet. Utan att vi vet ordet av så har vi plötsligt träffat en Holger och fått ytterligare en liten pusselbit om var vi kommer ifrån.