söndag 27 mars 2011

Premiärmilsrapport


Idag är det tre saker som händer i min bubbla – vi ställer om till sommartid, jag fyller 32 och det ska springas Premiärmilen!

Och visst var jag vid start alltid! Visserligen två timmar för sent, och inte iförd springkläder, men i alla fall… Trots att jag i ett överoptimistiskt ögonblick packade ner löpargrejerna, så fick jag inse att det faktiskt inte går att springa med en kropp som inte fått i sig knappt nåt på en vecka och som fortfarande lägger all energi den har på att repa sig. Så det blev åskådarplats för mig, medan kusin Peter skulle springa. Jo, han hade ju anmält sig när han hörde att jag skulle springa, så jag tänkte att det minsta jag kan göra är att komma dit och heja fram honom! Han startade två timmar senare än vad jag skulle ha gjort, så jag hann födelsedagsslappa på förmiddagen innan det var dags att ta sig till start och lägga upp hejarklacksstrategi.

Om sanningen ska fram var det sjukt deppigt att inte springa själv, men det positiva är ju att jag verkligen känner ett sug efter att komma igång med träningen så fort som möjligt igen, och så får jag väl anmäla mig till nåt annat lopp lite senare under våren!

I övrigt vill jag tacka sommartiden för att var det ljust när jag åt middag och min mage för att jag kunde äta nån middag över huvud taget…

Min tremänning Alexander är också med och hejar, men känner
sig också lite krasslig och stannar i vagnläge medan pappa springer...

200meter kvar till mål, och Peter ser så klart glad ut som bara den!
Över väl genomfört lopp och över att ha en så enastående hejarklack  :)




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar