Känslan när man gör något som man inte trodde man skulle klara av är oslagbar. Alltid. Varje gång liksom. För att få den här känslan lite oftare så ger jag mig själv små utmaningar ganska ofta. Men jag blir lika glad ändå, när jag klarar av det jag har utmanat mig själv med!
 |
| Fantastisk fredagsmorgon med sol! |
Morgonens utmaning skulle bestå av att öka på antalet 400-meters intervaller från sex stycken till åtta. Men efter en intensiv vecka men lite för lite sömn, kände jag att första utmaningen låg i att bara ta mig ut och springa över huvud taget. Nästa utmaning dök upp lite senare. Min finfina intervallstäcka längs ån hade under de senaste dagarnas mildväder förvandlats från packad snö till femtio procent knölig isgata. Nåväl. Fokus låg på att klara av 8 repetitioner, och komma hem utan brutna ben. Tidsmässigt hade jag tänkt att hålla mig på kring 4:30 med tanke på underlaget.
- 4:34
- 4:43
- 4:34
- 4:37
- 4:30
- 4:49
- 4:24
- 4:07
Insåg idag att det är starten och att jag inte håller riktigt fullt tempo de sista metrarna som gör att snittet går ner. När jag sneglade på klockan under tiden låg jag mellan 4:15-4:30 för det mesta, så det känns bra.
Efter sista intervallen började jag lunka hemåt med ett leende på läpparna. Som sagt, det är en oslagbar känsla att klara av nåt som man inte trodde att man skulle göra. Även när det bara gäller 800 meter.
 |
| Lyxgröt. Den vanliga magiska gröten, men med rivet äpple och kanel på! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar