måndag 4 juli 2011

En heldag av erfarenhet att formulera

Fast jag ska börja med en bjudning! När jag åter igen gick igenom Mats Dänsels foton från i lördags inser jag att det foto som jag varje gång skrattar när jag ser, är ett på mig när vi kommit fram till Järna. Jag ser verkligen borta ut och det är inte en vacker syn, men jag lägger in det i alla fall för ett gott skratt  :)

Det var betydligt svårare än jag tänkt mig att plötsligt försöka formulera hela meningar... 
Två dagar har gått sedan Hornstull-Järna, och det är hög tid att fundera över lördagens Do:s & Don’t:s - vad gjorde jag rätt och var finns det förbättringspotential till nästa långtur! För att få möjligheten att sluta positivt så börjar jag med det som kan förbättras   :)

Påfyllnad av salt/elektrolyter – största och värsta missen. Tur att jag inte var ensam ut i skogen. Måste åtgärdas till nästa långpass och ska försöka testa ut olika saltsaker under några mellanpass. I vanliga fall, när jag har vätskebältet, är det ju lätt att ha med sig både vatten och sportdryck, men nu var det ju inga små flaskor utan bara ett stor gummipåse… Leffe som sprang med Moa hade tydligen salttabletter med sig läste jag på hennes blogg, så det tänkte jag kolla upp och testa! Jag gillar ju inte saltlakrits (eller nån lakrits alls…), men har insett att nu är verkligen rätt tidpunkt att börja. Dock så har ju lakrits en blodtryckshöjande effekt som inte borde vara direkt önskvärd, men det goda kanske överväger. Har i alla fall provköpt lite olika saltgodis som också får följa med på try-out-tur!

Resorb hade jag ju med, jag hade bara totalt missat att tänka ut hur jag skulle få i mig dom… Lite hoppsan blev det där… Men jag tror att det kanske räcker med att ha med en liten flaska, ha fyra tabletter redan upplösta och vid ett stopp tömmer man den och preppar en ny så att tabletterna hinner lösa upp sig till nästa stopp. Kanske man kan mala tabletterna så att de löses upp snabbare och bara ha pulver i röret? 
Banan var ju bra för att få i sig kalium (tydligen viktigt att ha ett väl fungerande hjärta under långlopp… ) Ska kolla upp vad mer man kan äta för att få i sig kalium.

I övrigt var det väl inga allvarligare missar. Jag hade ju släpat med mig energi för ett helt regemente, och så en kamera utan batteri, men ska man ut så kan man ju lika gärna öka på ansträngningen med lite extra vikt, eller nåt, eh…

Det som jag kommer att göra till nästa gång är dock att ha mycket bättre koll och vara mer strikt och gå efter kilometer/tid och få i mig saker efter det, inte efter hur det känns. När det känns har det oftast gått för långt, och bättre att försöka hitta min nivå för vad jag behöver och se till att jag får det innan kroppen skriker.

En hjärnsläpp-grej som jag gjorde, eller snarare inte gjorde, var att inte se till att få i mig en massa resorb när jag kom hem. Vad tänkte jag??? Ingenting, visade det sig. Jag duschade, åt och sov. Det var allt. Jag drack inte ens vatten knappt. Måste ha uttrycklig plan för ’efter’ också tydligen, men den är lättfixad  :-)

Andra stora problemet tillsammans med saltobalans var värmen. Går ju inte att bestämma över väder, så måste ju se till att hantera det på nåt sätt istället… Jag var nöjd med att jag kom på att fylla på med is i camelbaken där det gick. Superskönt att ha kallt vatten i ryggsäcken och det hjälpte mycket för sinnet att det hela tiden kändes fräscht att dricka. Men, för att få ut nåt ur slangen måste man ju suga, så svårt att få vatten på kroppen med ”ryggvattnet”, så jag funderar på om man kanske kan ha en extra flaska som man bara kan trycka ihop för att blöta ner sig lite lagom. Jag tänker mig en liten flaska ungefär som Bliw tvål, fast kanske lite mer anpassad för ändamålet.

Andra saker jag hade med tyckte jag funkade bra. Nötcrème, som Mats tipsade om när vi träffades tidigare i år, funkade bra och den hade jag provat ut innan. Powerbarsen från Enervit tyckte jag mycket bättre om än de från Maxim som jag testat tidigare. Mjukare och lättare att få i sig. Nu ska det ju sägas att jag var stilla när jag åt, så även om de var mycket mer lättuggade än de andra, så kanske de fortfarande är jobbiga att äta när man springer.

En sista sak som jag höll på att glömma var ju supertipset från Arne - Sportslick! Fick låna och sätta på mina skavsår och sen kände jag dom inte mer. Kommer ju så klart inte ihåg vad butiken hette som skulle sälja den här mirakelprodukten, men det var en orienteringsbutik i Stockholm så det borde vara lätthittat tänker jag! Lustigt nog läste jag på nätet (har man hittat det på nätet är det sant!) att det var populärt bland långdistanslöpare att använda mellan skinkorna när problem uppstår där, så jag är rätt glad att jag aldrig frågade Arne var hans sportslick hade varit innan den besökte min armhåla…

Andra tips och tricks att tänka på till nästa tur? Jag kan inte komma på nåt just nu, men har ju ändå en del att fundera på!

Jag har definitivt fått mersmak på sällskap och just nu är bäste Niklas på Sverigebesök, så jag passade på att lura med mig honom ut på en liten recoverytur! 7km lugnt tempo med några rusher där det var rolig terräng. Kroppen känns bra bortsett från blåsan på foten och lite ömma stortånaglar – helt fantabulöst!



4 kommentarer:

  1. Det var faktiskt väldigt kul när du försökte prata i telefon men det är nog mest för att man känner igen sig. :-)

    Sportslick;
    Orienteringsspecialisten på Kungsholmen
    (http://www.olspecialisten.com/sv/).

    Suga på slangen? Tror de flesta vattensäckar hade slangar med munstycke som man bara trycker mitt på så rinner det ut vatten? Inte för att det blir en dusch direkt och man måste hålla ryggsäcken ovanför sig om man vill blöta huvudet.

    Inga andra tips, du verkar ha tänkt till bra. Sedan kommer du alltid upptäcka nya saker i samband med varje långlopp. Ett ständigt förbättrande.

    SvaraRadera
  2. Tack för Sportslick-länken!

    Om vattenslangen: Jo, absolut, du har rätt så klart! Håller man säcken över sig så går det nog. Slangen är så lång dock så den måste hållas ganska högt, kanske ska klippa av den helt enkelt. Men det jag tänkte mest var hur man kan göra under tiden man springer. Fast kanske bara enklast att stanna till när man vill svalka sig lite! Inte nödvändigt att göra allt så svårt... :-)

    SvaraRadera
  3. Vi räknade ju ut att man bränner ca 4 capri mellan Hornstull-Järna så det är väl allt du behöver packa till nästa gång. Om man rullar ihop dom kanske resorben löser upp sig i själva geggan?
    Själv visste jag inte vad resorb var men det vet jag nu. Bananer åt jag dock, 2 stycken på macken i Hallunda :)

    SvaraRadera
  4. Hahaha, ja, du sprang ju lite lättare packad än jag, eller vad man ska kalla det :) Kanske ska försöka lansera resorb-slush, känner på mig att det kommer att bli en storsäljare!

    Kollade in din blogg - jag hade glömt att det var Kristian Gasoltub som grundade campingen, hur kunde jag??? Det är ju en fundamental bit av allmänbildningen som aldrig borde få falla i glömska!!! Hehe, finns energi att prata strunt finns energi att springa :)

    SvaraRadera