Sommar - del 1

En del av sommaren för mig är att öva mig på att göra ingenting. Eller åtminstone att bara göra en sak i taget… Vila och lata mig utan att vara effektiv.  En av mina favoriter i kategorin lata-mig-sysselsättningar är att lyssna på sommarpratarna i P1. Jag har inte hunnit lyssna på alla som varit, men här kommer tre av mina favoriter hittills, och ett bonustips från förra året!

Alla årets sommarpratare och länkar till förra årets pratare kan ni hitta här.

Vad gör ett bra sommarprat? Jag vill att det ska vara nåt tänkvärt, personligt, att personen bjuder på sig själv. Det bästa är om det är en så bra berättare att hon eller han liksom lockar in mig i deras värld för ett stund, och inte lämnar mig något annat val än att lyssna. Ofta är det svårt att gissa vilka som jag kommer att tycka bäst om som sommarpratare, det finns alltid några oväntade (läs: för mig relativt okända) pratare som riktigt lyser upp.

Tre av årets hittills-favoriter är Ville Virtanen, Clara Lidström och Torgny Lindgren. På ett sätt så helt olika människor, och på samma gång så känner jag att deras sommarprat har nåt gemensamt som jag inte riktigt kan sätta fingret på.

Finske skådespelaren och författaren Ville Virtanen är kanske mest känd i Sverige för sin roll i filmen Svinalängorna, en roll som också gav honom en Guldbaggenominering i kategorin Bästa manliga biroll. Jag visste ingenting om Ville Virtanen innan jag hörde hans sommarprat. Jag vet inte mycket mer om honom nu egentligen, mer än att han är en person som jag gärna lyssnar mer på, och om jag hittat någon av hans böcker översatt till svenska så ska jag läsa den direkt.

Ville Virtanen utgår hela tiden från sig själv, sin familj och deras historia, och tar oss med in i sin värld. Han väver in en bild av den finska mentaliteten, han pratar om Finlands småsyskonkomplex gentemot Sverige, och om utvecklingen i Finland idag. Det är en otrolig bredd, och det är fantastiskt att lyssna på, och innehåller dessutom en massa bra musik. Det innehåller mycket allvar, ibland med en mjuk humoristisk underton, som i det här tragikomiska exemplet:

Vår nationellt och internationellt mest framgångsrika nu levande författare, Sofie Oksanen, gjorde misstaget att i en dansk tv-intervju senast i höst säga, att finländarna hade en våldsam historia. Hon blev överöst med mordhot.

Avslutningsvis i programmet beskriver han relationen mellan storasyster Svea och lillasyster fröken Finland så här:

Vad kan väl vara trevligare än att få vara lillasyster, få vara vild, och ansvarslös, göra sig skyldig till övertramp, ändå vara hela familjens älskling. Och vilken härlig storasyster vi har; generösa duktiga snälla Sverige. Och nog har vi här ropat högt, glatt oss av hela hjärtat över Tomas Brolins, Henke Larssons eller Zlatan Ibrahimović geniala mål, å du högt välsignade Rolf-Göran Bengtson eller Malin Baryard virutuosa på hästryggen. Vi växte också upp ledda av Astrid Lindgrens visdom, också vi tyckte att Ingrid Bergman var vackrast i världen, och blev skadade in i hjärteroten över mordet på Olof Palme. Vi sörjde med er och är fortfarande rädda att även drömmen om ett nordiskt välfärdssamhälle blev ihjälskjuten med honom.

Ville Virtanens sommarprat innehåller så mycket, och så mycket bra att jag verkligen kan rekommendera det varmt!

Nästa sommarpratare som jag vill haussa är Underbara Clara Lidström. Hon har en superpopulär blogg som jag aldrig läst, och har haft ett program i P1, Husmorsskolan, som jag aldrig har lyssnat på. Det kommer jag visserligen inte att göra nu heller, men jag gillade verkligen hennes sommarprat. Hon pratade om feminism, frigörelse och revolt ut 80-talistperspektiv, och jag ska ge er ett citat:

Människor i allmänhet och unga kvinnor i synnerhet är uppfostrade att vara behagliga och inte stöta sig. Vi luras att tro att det är fullt möjligt att lyckas med det när det faktiskt är helt orimligt. Ju tidigare man förstår att alla inte älskar en, desto bättre. Den energi man lägger på att behaga, kan man istället på att uträtta stordåd.

Jag vill också rekommendera att lyssna på Torgny Lindgren, som pratade den 26 juni. Att lyssna på hans sommarprat var väl lite av ett säkert kort. Temat på pratet är saker som gör livet värt att leva - och för Torgny Lindgren är det poesi och musik. Tonen är lågmäld, lite stillsamt grubblande. Tänkvärt och mysigt på nåt vis. Torgny Lindgren är fantastisk, och säger allt det här bättre själv, så jag ger er två av mina favoritcitat från programmet:

Vad gör en människa i 65 år? Ja om jag minns rätt sitter man i ett soffhörn, samma soffhörn i alla 65 åren. Och läser böcker och pratar för sig själv, alldeles som jag gör nu, och ibland lägger man på en grammofonskiva och blundar och lyssnar, och av och till ibland skriver man ner nåt av allt det som man pratat för sig själv. I stort sätt är hela livet likadant som ett sånt här sommarprogram, lite prat och mummel för sig själv, och in emellan nån skvätt musik. Att man då och då skriver ner några rader är en sorts självförsvar. Alla vet att när någon börjar prata högt för sig själv är han på väg att bli tokig, då man sitter där i sitt soffhörn vet alla i familjen vad de ska säga till ens försvar ’Han skriver’.

Och ett till…

En sån gång kan man fråga sig om kanske musiken och poesin är det bästa hos oss, om kanske musiken är den lyckligaste sidan i vårt väsen, kanske visar vi oss i musiken just sådana som skaparen tänkt sig.

Bonustipset är min absoluta favorit från förra sommaren, Natasha Illum Berg, som fortfarande finns att lyssna på på nätet. Hon är östafrikas enda kvinnliga professionella licensierade jägare, tillika författare. Hennes historia var verkligen något utöver det vanliga, samtidigt som det som vanligt handlar så mycket om hur någonting berättas. Hon berättar om sitt liv i Afrika och om hennes tankar kring det, blandat med historier från sina 20 år i Tanzania. 

Definitivt något att ta fram till nån timme i hängmattan. Hoppas att ni också hinner med några riktigt lata stunder!