Snusförnuftig? Javisst!

18 december. I kalendern har det stått Årets sista långpass ända sedan den 3e juli. Men så var det ju det ena besväret efter det andra, och jag började försöka acceptera att det inte skulle bli något Årets sista långpass. Från början var jag så himla inställd på att det skulle bli distansrekord, hur glad jag skulle vara när jag hade klarat det och så klart alla trevliga löpare som jag skulle hinna snacka med under tiden, men så under hösten har det känts mer och mer avlägset.

Imorse var det så klart fortfarande lika avlägset att springa 60km, men som tur var kom jag ihåg Louise ord ’man kan ju springa så långt eller kort man vill’. Ja typ nåt sånt sa hon i alla fall. Hur som helst så var det sant. Så efter en lite noggrannare titt på bansträckningen tillsammans med Henrik bestämde vi oss för att springa 13km från starten vid Slussen till OKQ8 i Mörby Centrum.

Vid T-banespärren vid Slussens Södermalmstorguppgången samlades ett ganska stort gäng löpare. Skulle gissa att vi var ungefär 40 stycken som gav oss av vid halv nio tiden, i olika grupper. Tillsammans med Peter som ordnade hela dagen, Mats, Khedron, aquasock-Peter, Arne, Ingrid, Lars, Elisabet, Marcus och många fler gav vi oss av genom stan i lugnt och behagligt tempo. Det hade ju så klart varit ännu roligare att springa längre. Men jag vågar helt enkelt inte chansa nu. Jag ska vara förnuftig och bygga upp löpstyrkan gradvis igen, så 13km var inte förhandlingsbart idag. Men tänk vilken glädje bara att få springa med det här helt grymma gänget!

Omgiven av fantastiska, goa, prestigelösa ultrasympatiska ultralöpare kan 13km faktiskt inte vara annat än alldeles alldeles underbara. Jag kan bara säga – 17 vad bra jag har det!

Igår när vi åkte från Uppsala hade jag inte riktigt tankarna klara och en del saker blev lite glömda, så har tyvärr inga bilder från dagen då kameran blev kvar hemma… ooops….