söndag 13 november 2011

Tankar om tempo

Eftersom jag fortfarande inte gör nåt mer än att slappa under en filt och det mest ansträngande är att hämta en ny förpackning näsdukar, så har jag haft lite tid att fundera. Året börjar ju så smått närma sig sitt slut, men innan jag börjar tänka för mycket på mål inför nästa år så ska jag tänka igenom de mål jag hade uppsatta för i år. Fundera på vad som gått enligt plan, vad som gått mindre enligt plan och i så fall varför.

Mitt segaste mål hittills är miltiden. Det här med tempo är inte min starkaste sida, men att springa milen på under 50 minuter tycker jag att jag borde klara, även om det liksom inte har hänt nån gång hittills... Har ju egentligen inte sprungit så många millopp heller, men några stycken har det blivit i alla fall.

De senaste åren har vi haft en tradition på jobbet att springa Blodomloppet på vår/försommaren. Första året var 2008, då jag sprang utan att ha tagit ett enda löpsteg som förberedelse på 54:14. Var jätteglad över tiden och tänkte att det här ska jag förbättra, men sen tog jag knappt några fler löpsteg det året i alla fall… Året efter råkade loppet sammanfalla med jobb i Lund, men trots det så blev 2009 året då jag faktiskt började springa regelbundet första gången sedan högstadiet. Hela vintern sprangs det tillsammans med bästa superpepp-Anna. Våren efter sprang jag Blodomloppet igen, och den här gången på 52:45, snittid per km alltså 5:19. Klart jag fixar att pressa ner det till under 5min/km till nästa år! tänkte jag självsäkert, men sen tog det stopp…

Så vad gör jag för fel? I år har det faktiskt inte känts som jag varit i närheten av under 50 min, och inte ens mina gamla tider…

Efter lite analys tror jag att de två största felen är följande
1.     bristande löpteknik
2.     jag är för feg för att våga satsa!

Hittade en gammal bild från förra året, och då slår det mig – jag ser ju ut som Michael Johnson!!! Ja, ok, inte allt, men den uppräta springstilen! Jag är ju mer eller mindre den enda i bild som inte lutar mig lätt framåt! Även om det gick bra för Herr Johnson att vinna medaljer, så har jag känslan av att jag själv faktiskt skulle vinna på lite löpskolning och lägga lite krut på tekniken och inte bara benstyrka och uthållighet.

Den andra grejen är nog att jag är för feg för att satsa och för rädd för att misslyckas. Förra året kommer jag ihåg att jag tänkte ”oj, puls 175, det här kommer att bli en jobbig mil!”, men jag fortsatte springa, och det gick ju bra. Nu vågar jag inte riktigt göra samma sak. Jag vågar inte tro på min förmåga, och vågar inte chansa.

Så vad tror ni, kan lite teknikträning, egoboost toppat med lite friskt-vågat-hälften-vunnet-mentalitet vara tricken för att ta mig till rätt sida om målsnöret…? Eller kanske bara lägga ner målet och hoppas att det löser sig när jag inte känner pressen längre    :)

Glad? Javisst! Men jag ser ju snudd på bakåtlutad ut... 





9 kommentarer:

  1. Klart du fixar sub50 på milen om du vill - ingen tvekan! Jag tycker intervallträning, typ tusingar och sånt, är riktigt bra för att göra sig av med överdriven respekt för den fart man vill hålla.

    Vill du satsa så kör på bara! Å andra sidan kan det ju vara tufft att målmedvetet satsa på att bli snabbare på milen och bli ultra på samma gång, och om du känner att det blir mycket så kan du ju sprida ut de målen i tid. Magkänslan brukar ju veta hur mycket man orkar...

    Lycka till, och kom ihåg: If you can dream it, you can do it!

    SvaraRadera
  2. Å du är alltid så himla pepp! Du kanske kan coacha mig, hehe, vad tar du för en träningshelg i Östersund? :)

    Nä, det kommer nog inte bli nån direkt storsatsning på nåt förutom att ta mig igenom TEC, men nånstans kan jag inte låta bli att vilja vara liiite snabbare också...

    SvaraRadera
  3. Vi kanske skulle gå en sån här kurs?
    http://www.springsnabbare.se/kurser.html

    SvaraRadera
  4. @Trötta mamman
    O, ja! Verkar perfekt! Och effektivt :) Får bli i början på nästa år då jag förhoppningsvis har massa spring i benen!

    SvaraRadera
  5. Tålamod! Det tar lite tid med intervallträning, springa en hel del millopp och sedan ska du ha turen att vara frisk och skadefri en längre period d v s en fin dag faller allt på sin plats och du flyger :)

    SvaraRadera
  6. @Lars
    Hmm, ja, tålamod är kanske inte min paradgren, men då har jag ju mycket förbättringspotential å andra sidan... :)

    SvaraRadera
  7. @Frk
    Mitt bästa - och roligaste - tips för att bli snabbare på milen är att starta i 10 km lopp. Finns många trevliga att välja t ex Nyårsloppet i Vallentuna på tolvslaget ( lugn - det är 12 mitt på dagen ) ligger nu ganska nära i tiden. Ja, jag tror detta är metoden att krympa förbättringspotentialen:)

    SvaraRadera
  8. Haha, ja, jag skulle gärna minska förbättringspotentialen :) Ska se vilka lopp jag hittar på vårkanten! Nyår är nog lite för tidigt för mig även om jag absolut hade kunnat tänka mig att springa in det nya året!

    SvaraRadera
  9. Hihi, åhh tack. :) Träningshelger i Östersund är utan kostnad för alla som bidrar med härliga endorfiner och kloka blogginlägg! :)

    Annars tror jag också som Lars, en dag stämmer allt och du flyger fram. Kanske som bonus när kroppen superkompenserat efter TEC...

    SvaraRadera