Det är aldrig för sent…

… att göra nåt litet. Till exempel börja en ny vana, lära sig någonting nytt, upptäcka något du varit nyfiken på, eller något helt annat.

Jag har ett specifikt minne från när jag var si så där tio år kanske. Jag var förtvivlad. Anledningen var att jag egentligen ville börja spela fotboll, men hur skulle det gå till??? Jag var ju tio år, och det var för sent!!! Alla andra hade ju spelat i massor med år redan, och för mig var det ingen idé helt enkelt. Jag var tio, och jag hade missat min chans. I retrospekt är det ju helt befängt, men inte då. Då var jag helt övertygad om att tillfället att börja med en ny sport, eller annan aktivitet för den delen, hade passerat, och det var bara att försöka acceptera att jag inte hade haft vett nog att börja med allt som femåring.

Ju äldre jag blir, desto mindre har jag känslan av att det är för sent. Det är aldrig för sent, för nästan nåt. Eller, jo, det är klart att det är. Men det finns så många fler saker som fortfarande är möjliga! Om någon hade sagt till den tio-åriga-jag att drygt tjugo år senare skulle jag försöka lära mig att springa långt hade jag definitiv trott att det var galenskap. Nåväl, det kanske det fortfarande är, men det är fin och rolig galenskap.

Min galenskap – nu med färre begränsningar.

Dagens lilla se-nåt-nytt-tur gick till Brännö. Fast här är vi på väg tillbaka till Saltholmen... Gillar så klart förtydligandet att det är en Båt vi åker med   :)