Mörka moln

Jo, senaste veckan har känts ganska motig helt ärligt. I fredags morse hade jag ont i halsen igen när jag vaknade. Och jag som hade räknat med att kunna köra igång!  På inrådan av Wanja ska jag nu verkligen ta det lugnt och starta försiktigt. Första försiktighetsåtgärden var tre mornar utan ont i halsen innan jag började med nåt alls… I går kändes det bra igen, och idag kändes det helt klart rätt att ignorera goda intentioner och tjuvstarta med en morgonpromenad. Mörkt när jag gick ut och mörkt när jag kom hem, men det gjorde absolut ingenting. Så himla skönt att vara ute på lerstigar i kolsvart duggregn! Som jag saknat det! Och jag är inte ens ironisk, nej, det är på riktigt!

I det här läget är det lätt att bli lite överentusiastisk och köra på för fulla muggar. Mitt knep för att undvika det är att ha ett schema för vad jag ska göra när. För schemat följer jag ju så klart! Kommer att köra mer eller mindre bara styrka och stretch i tre veckor. Har satt ihop ett litet miniprogram som kan byggas på allteftersom. Sedan lite mindre gym och korta lugna löppass istället. Känns lite stressigt att inte ha kommit igång ordentligt med träningen ännu, men det är ju ett ypperligt tillfälle att intala mig själv att jag har gott om tid att komma tillbaka i form och att det bästa är att bygga från grunden och inte rusa iväg som en kalv på grönbete.

Om det känns bra i morgon också så blir det gym på torsdag! Solen lyser även ovanför de mörka molnen   :)

En lite ljusare morgon förra hösten.