Att komma ifrån bra vanor är inte en lika bra känsla som när man skaffade sig dem. Och den här ’man’, det är jag…
Ända sedan vinterkräkincidenten har jag helt kommit ur mina vanor med träning, matlådelagning och sömnrutiner. På nåt sätt så är jag inte lika trött på kvällen när jag inte tränar, och sover mindre och inte lika bra, och blir i slutänden tröttare än när jag sov mindre… Nåväl, förkylningen som jag fick under påskhelgen verkar vara en seg rackare, och den hänger fortfarande i. Igår var det dock dags att försöka vinna tillbaka träningsterritorium, och efter jobbet drog jag tillsammans med Henrik ut på en liten springtur bara för att känna på kroppen reagerade på att röra sig igen. Det var blandade känslor minst sagt. Det var sååå skönt att snöra på sig skorna och flyga iväg. Japp, det var precis så det kändes när jag sprang iväg! I alla fall de första 100 metrarna, innan det började kännas segt och pulsen stack iväg som en skenande häst. Efter springturen mötte vi upp med Yang aka sötnos för att gå på PowerYoga med Lena.
Det kändes finfint att få en kickstart på träningen. Nu hoppas jag bara på att det fortfarande känns finfint i morgon :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar