Muskelminne

Kvällens klättring var utmattande och inte-så-jobbig på samma gång. Hur gick det till?

Jo. Det verkar som att det inte bara är hjärnan som behöver tränas för att minnas. Mina muskler verkar nämligen ha glömt allt. Det var precis som om de inte kom ihåg hur man anstränger sig! Det är ju inte acceptabelt! Jag blev trött, javisst, men inte så där totalt slutkörd, genomsvettig och utpumpad tills det bara inte går mer, utan mer att musklerna vägrade att ge det där lilla extra. När de blev trötta så tog det bara stopp. Gjorde flera försök att få dem att skärpa sig, men till ingen nytta… Händerna bara öppnade sig och jag föll av gång på gång.

Nej nu 17! Till gårdagens lista av saker som jag aldrig ska ha uppehåll ifrån kan yogan nu få sällskap av klättringen och löpningen. Kommer säkert på fler saker eftersom, men det får räcka så länge, vill ju inte chocka kroppen och hjärnan, haha.

I morgon blir det vilodag, och på fredag blir det lite soft lunka/löp. Beroende på hur mycket jag hinner med på jobbet i morgon kanske jag lyxar till det med en morgonyoga på fredag också. Jag menar, är det fredag så är det!

Tills dess bjuder jag på en gammal goding med Aretha!