Lidingöloppet 2012 – Livet på andra sidan

Uppstigning 07.00. Halsen tjock och ond. Kroppen lätt febrig. Efter förra höstens träningsuppehåll som kändes som det aldrig höll på att ta slut var det inte ens ett svårt beslut. Lidingöloppet är fantastiskt och det är en oslagbar känsla att stå där på startlinjen, men nånstans är jag också glad att jag hade vett att inse att inte ens Lidingöloppet är värt att riskera att förvärra ett redan suboptimalt träningsläge. Jag älskar att träna, jag vill inte behöva vara utan det längre än en vilodag, och att prioritera långsiktigt är så otroligt mycket viktigare. Känns i ärlighetens namn ganska bra att jag kunde bestämma mig för att inte springa, inte ens känna mig speciellt ledsen, utan istället se till att vi hade en kanondag då jag istället fick följa med supportteamet Patrik och föräldrarna. Ja, för det fanns ju andra som skulle springa – träningskompisarna Henrik och Wanja!

Supersnabba Henrik har Lidingöloppat förut när han gjorde klassikern. I år är han i tidigare startgrupp och har i och med detta ett lite jobbigt utgångsläge. Jo, för det är ju så att han kommer att bli omsprungen!!! (Helt sjukt att jag känner nån som sprungit Lidingöloppet utan att bli omsprungen…) Vi har så klart kört lite träning på det – jag har halkat efter när vi springer och sedan helt oväntat dragit om. Ja, bara så att han skulle få träna på känslan! Det är ju dumt att tokspringa redan från start bara för att alla andra gör det… Det verkar ha haft begränsad effekt, för Henrik drar iväg som vore han jagad av en galen gasell. Supportteamet är dock rutinerat vid det här laget, så det är ingen fara på taket. Patriks jobb är att beräkna tiden så att vi är på rätt ställe vid rätt tidpunkt, pappa är chaufför, mamma vägvisare, och jag, eh, jag är i alla fall den mest högljudda hejaren! Vi är några minuter tidiga på varje ställe, och jag skriker och hejar allt vad jag orkar. Försöker ropa att han ska ta det lite lugnt, men han ler bara och flyger vidare.

Vi lyckas heja på Henrik på nio olika ställen inklusive spurten vid Grönsta gärde! Han går i mål på galet fina tiden 2.25.21. Han har ett snabbare snittempo över 30km kuperad bana än vad jag har under 10km flack. Jag är imponerad, stolt och glad över bäste teamkompisen och lite skrämd hur det ska gå att springa som duolag under fjällmaraton nästa år. Jag måste ju också hänga med…

Vi plockar upp Henrik efter att han har gått i mål, han får torra kläder och en macka innan vi flänger vidare för att heja på Wanja som gör Lidingölopps premiär! Vi är inte helt säkra på tempot och missar henne tyvärr vid Fågelöudde, men som tur är slinker hon inte under vår radar vid Bosön. Supportteamet är tillbaka i matchen och hinner heja på två ställen till innan Wanjas fot sätter stop för springandet. Mindre än fem kilometer kvar, men tyvärr blir det promenad i mål. Vi möter upp vid sista vätskekontrollen, langar en överdragströja och jag sällskapar en liten bit innan vi beger oss till målområdet en sista gång idag. Där hittar vi Wanja som genomfört sitt första Lidingölopp! Och det samma år som hon gör maraton- och ultrapremiär, och hinner vara mamma till två supersöta rödhåriga små barn. Galet imponerande!

Henrik får äntligen duscha, och Wanja hittar tillbaka sina överdragskläder. När mörkret lägger sig har vi klämt in alla i bilen och är på väg mot Ropsten. Det har varit en jättebra och väldigt rolig dag. Inte den dag jag hade hoppats på, men trots allt en dag som jag är jättenöjd med. Det är ingen slapparuppgift att vara på supportteamet, och jag är glad att kunnat vara med och hejat fram mina fina vänner.

Lidingöloppet 2013. Då ska jag ha hamstring och rumpan under kontroll. Inte dra på mig nåt skitvirus. Jag tror att anmälan öppnar om nån dag eller så… Hoppas vi ses då!

 Här kommer bildkavalkad från årets Lidingö!

På plats vid Lidingövallen

Nummerlappsutlämningen

Kändisspotting! Ulrika Flodin som vann K30 2010 (i blå jacka). Två år och ett barn senare kommer hon in på en imponerande sjätteplats!

 Nummerlappspåsättning

 Härlig mix av människor vid startområdet 

 Så här ser det ut när startgrupp ett drar iväg 

 Coolaste kameran! 

 Henrik vid Bosön

 ... och i slutet på Abborrbacken

 Teambild efter målgång

 Första hejastoppet för Wanja!

 I slutet av Abborrbacken - ni ser ju hur peppad hon blir av den galna tjejen i rosa mössa...

 Sista vätskekontrollen