Äntligen fredag.
Hjärnan har loggat ut och kroppen står på perrongen på Stockholm Central och
väntar på Göteborgståget tillsammans med andra som ser fredagströtta ut. Det är
kallt, trångt och tyst. Det sista av sommaren blåste bort idag.
Det har varit en
tung vecka. Vi förlorade en kollega. Ett tomt skrivbord. En tom stol. Bara
frågor men inga svar. Samtidigt vänner som står som stadiga klippor när hela
världen gungar. Det jag tänker ta med mig är att det lilla jag kan göra varje
dag är att försöka vara en så bra medmänniska som jag bara kan. Tänka på att vi
vet så lite om de människor vars liv vi passerar igenom.
Och jag ska glädjas
åt det liv som jag har att fylla med vad jag vill. Livet är flyktigt. Lev det
väl.
Ta hand om er själva
och varandra. Trevlig helg på er.
Alltid lika tungt, alltid lika sorgligt och onödigt.
SvaraRaderaAtt leva livet lite mer är ett fint sätt att minnas och hedra tycker jag.
Tack för välskrivna och tänkvärda ord! Kan aldrig upprepas för ofta.
SvaraRadera