Året som gått

2011 – nytt år, nya mål, drömmar och förhoppningar. 

Men först, en liten snabb tillbakablick över mitt springår med mera 2010!

Anna och Anna. Jomenvisst, så här nöjda och glada
såg vi ut efter nästan varje pass!

Vintern och våren sprang jag många pass tillsammans med superpepp-Anna. Några långa, andra korta, vissa snabba och andra lunkande pass, men alla pass var roliga, och framför allt gav dom det där lilla extra som det ger när man får träna med någon som peppar och pushar, och sen som pricken över i:et – lagar frukost åt en   :-)

Efter ett pass under tidig vår - första passet
då vindjackan åkte av!
Foto: Anna Nordström

Bland annat minnesvärt i april var en kvällsboulder i Källberga - först fastar vi bakom en timmerbil, och när vi äntligen kommer förbi den upptäcker vi att 500 meter bort är vägen under vatten och vi fick vada i smältvatten till över knäna - Anna tyckte bara att det var kul, men Veera försökte vägra tills hon insåg att det var lika bra att ta av sig kängorna och börja vada... Anna gånger två rår man inte på   ;-)

Bilen skymtar bakom vassen, och
Airis nos som sticker fram i högerkanten...
Foto: Anna Nordström

Maj var vi anmälda till SpringCross 12km, men jag blev sjuk och Anna fick problem med benhinnorna, så ingen av oss sprang loppet. Efter lite vila var vi båda tillbaka på banan!

Juni började med Blodomloppet 10 km med kollegor. Svårt att springa, var verkligen folk överallt, och speciellt på slutet där 5 och 10 km-loppen gick ihop i samma bana. Slutar på tiden 52.45. Ändå nöjd med loppet! Speciellt nöjd med att jag kunde pressa mig själv att springa med ganska hög puls under hela loppet.


I juli åker vi till Nordnorge. Lofoten via Narvik för att hälsa på Anna. Jag klättrar min första multi-pitch tur och när vi kommer ner på backen igen klockan tre på natten är jag supertrött och superglad. Tur att det är ljust hela natten...

Andra stand - gäller att hålla tungan rätt i mun.

Patrik och jag på fjärde standplatsen - bara en replängd kvar!
Och att repellera ner så klart...

Sommaren bjuder på många långpass, där juli avslutas med kombinerat lång- och backpass i Norrbotten med 1km backe som jag springer 5 gånger. Totala sträckan blir 21km och 1300 höjdmeter.

Början av augusti, i slutet av ett långpass, händer det. Ont i hälen. Mer och mer ont i hälen. Kan inte träna som vanligt och springer knappt nåt under augusti och september.

Men, i slutet av september väntar min födelsedagspresent – Lidingöloppet! Dagen innan loppet diskuterar jag med Evalena queen of black om jag ska springa eller inte. Känns dumt att riskera att hälen blir ännu sämre, men jag vill springa. Bestämmer mig för att springa. På morgonen dagen d känner jag mig fortfarande inte säker på att jag ens ska kunna fullfölja, men jag vet att jag kommer att ångra mig om jag inte startar. Så jag är där, med mamma, pappa och Patrik som supportteam. 13.40 startar jag, och 3.27.28 senare går jag i mål, och har haft min bästa löparupplevelse någonsin! Jag är nöjd, glad och sugen på mer!

Inbäddad i överdragskläder efter målgång.
Hur glad som helst!

Veckan efter Lidingöloppet går jag till Idrottsskadecentrum för att kolla upp hälen. Jag är beredd med tusen argument som jag ska rada upp när dom säger till mig att gå hem och vila utan att ens ha tittat på min häl, men min sjukgymnast vill direkt titta och klämma, och diagnostiserar det som plantar farsciit, en inflammation och ärrbildning i en sena mellan hälen och framfoten. Jag går dit på behandling med nålar i hälen i en månad, fixar inlägg, och sedan är jag redo att ge mig tillbaka in i leken! Som lite extra krydda i träningsvardagen bestämmer jag mig för att börja blogga.

Från en morgonjogg längs ån.

I början av november startar återuppbyggnaden efter mer eller mindre träningsuppehåll sedan början av augusti, bortsett från Lidingöloppet. Det funkar bra med inläggen och jag njuter av att springa. I slutet av månaden testar jag att återinföra lite lättare backpass och ett tempopass, och känner att jag är på rätt väg – vägen tillbaka.

December börjar med ett kanonpass i snömodden då jag känner att jag faktiskt är på väg att få tillbaka lite klipp i steget. Blir superglad och vill bara springa springa springa, men december går fort. Mycket ska hinnas med, bland annat en helt fantastisk skidhelg i Nordnorge tillsammans med superpepp-Anna. Sista långpasset innebär en hel del snöpulsande, och vi träffar bara på skidåkare, inga löpare, men det är så härligt att springa, inte minst i djup snö!

Sista löppasset innan jul blir ett backpass, och sedan satsar jag på längskidor. Lyckas få in ett 17km pass på längdskidorna under Norrbottenresan – känns både lovande med konditionen och lite oroande att jag har så mycket att jobba på med tekniken inför HalvVasan 1a mars, men tänker att det faktiskt är gott om tid kvar.

När jag tänker tillbaka på året, vilka mål, förhoppningar och farhågor jag haft, så har det varit ett väldigt bra år. Jag var nervös hur det skulle gå att börja springa ensam igen efter att ha haft sällskap under senaste året, men det har faktiskt gått finfint! Skulle jag beskriva träningsåret med ett ord så skulle det vara glädje. Löpningen och klättringen har givit mig så otroligt mycket glädje och energi. Och det bästa av allt är att jag känner att 2011 kommer löpningen, klättringen och allt annat att ha massa mer glädje att ge!