Så skulle det äntligen
bli av då – mitt första marathon! Eller i alla fall mitt första
ungefär-ett-marathon, för Aros Marathon är tydligen ungefär 45,5km, men det
blir fint det!
Lite konstigt känns
det att jag ska ut och springa ett lopp i morgon, för jag känner nästan
ingenting. Jag är inte nervös, jag har inga förväntningar och ingen press. Jag
har lite tänkt att det blir som ett test inför Stockholm Marathon och känna på
hur det är att försöka springa en mara, det är väl allt jag har tänkt. (Ja, jag vet att jag sprungit längre,
men en marathon är ju helt annorlunda – det är ju meningen att man ska springa
hela tiden, istället för att stanna och äta stup i kvarten...)
Hur som helst tänker
jag att det kan bli en ganska trevlig dag! Har tittat igenom startlistan,
och åtminstone tre bekantingar finns med – Micke, Ingrid och Marcus. Jag utgår
från att de kommer att vilja springa i ungefär samma tempo som jag, så det blir
kul med sällskap också :)
Har satt klockan på
laddning, och det är just också det enda jag kom på som behöver förberedas.
Redo eller inte, i morgon smäller det!
Stort lycka till!!
SvaraRaderaTack! Nu äntligen börjar jag bli lite nervös :)
RaderaLugn, du klarar detta. Kul att du ska sprinta i mål på Ledningsregementet(min deltidsarbetsplats sedan 1984!).
Radera