Pappa och jag var
och lyssnade på honom kvällen innan Lidingöloppet i höstas. Micah True
utstrålade verkligen värme och passion, inte bara för löpning, utan också för
livet. Hans berättelse gick rakt in i hjärtat. Jag uppfattade honom som en
människa som verkligen levde essensen av vad vår tid här på jorden egentligen handlar
om, en man som har vågade följa sitt hjärta och gå sin egen väg. Som Niklas
skrev så bra ” Caballo Blanco's uppenbara känsla för
frihet, solidaritet och individens rätt att få vara annorlunda utan att ses som
knäpp”.
Micah True, en
starkt lysande stjärna inte bara på ultrahimlen, inte bara en god ambassadör
för löpning, utan en människa som stod trygg i sina värderingar och ideal,
som levde som han lär, som inspirerade så många människor i sin omgivning, och
fick dem att utforska nya delar av sig själva.
Jag hoppas att hans
mentalitet kommer att leva vidare och jag ska försöka påminna mig själv varje
gång jag är ute och springer att den som springer med glädje är alltid en
vinnare.
Foto: Ryan Heffeman |
“If I were to be
remembered for anything at all, I would want that to be that I am/was
authentic.
No Mas. Run Free!” Micah True
No Mas. Run Free!” Micah True
Ja, tänk vad livet är skört. Det var nog inte någon som väntade sig att det inte skulle kommer fler tillfällen att lyssna på honom än då i höstas. Verkligen gripande och tragiskt att han dog i förtid. En klen men liten tröst är väl ändå att han fick dö medan han gjorde det han gillade allra mest. Vilket fint inlägg du gjorde!
SvaraRaderaHåller med Malin. Verkligen fint skrivet av dig, Anna!Jag hade egentligen softdag, men efter bl a läst ditt inläggså bara kände jag för att snöra på mig dojjorna och ge mig ut i det bitande snövädret och ultrajogga lugnt en dryg timme.
SvaraRadera