God jul!

Det var länge sedan jag uppdaterade bloggen. Det har hunnit bli julledigt (äntligen!) och vi har tagit oss till Norrbotten för att fira jul. Temperaturen ligger på minus 20 så det är lite småkallt, men inte kallare än att jag har åkt skidor, varit ute och fiskat med svärfar och en massa snöpulsande med halvgalna hunden Felix. Felix vägrar att spåra, men så har han ju kortast ben också... Och desto bättre träning för oss andra.

Önskar er en härlig jul, var ni än befinner er!

Äntligen vinter

Så kom äntligen vintern till Uppsala! Eller ett tag i alla fall…

Veckan har varit bra träningsmässigt och hälsomässigt. Har kört mjukt hela veckan och det har känts att kroppen har varit krasslig och vilat från träning ett tag nu. Ett yogapass, två gympass, simmat två gånger och två löppass, och en timme Björn på det! Hade tänkt köra dubbel yoga den här veckan, men på torsdag eftermiddag kände jag mig frusen och som om det var nåt på gång igen, så blev vila och ingefära istället.

Igår hade jag planerat in ett 17km-pass med Henrik. Ville inte springa för långt utan bara känna på hur det kändes i kroppen att springa lite längre. Löpstegen gick dock på autopilot, och efter ett tag kommer jag på att vi inte alls sprang som starten på 17km-rundan, så det blev 20km istället. Seg känsla i kroppen. Inte som att jag blev direkt trött på slutet, utan mer som att hela kroppen vara var allmänt orkeslös. Otroligt fint runda i vilket fall, och dessutom – premiär för Anima BUGrip! Jo, kanske lite vågat att första testet blev på långtur, men det gick fint! Fantastiskt grepp, samtidigt som skorna känns väldigt lätta smidiga och följsamma.

I helgen har jag fortsatt min complete-make-over av lägenheten och hittat nya udda ställen att rensa ur eller städa, och så lite första-advents-bak på det! Nog för att det är ett tag till lucia, men bakade lussekatter i alla fall. Och åt dom också… Kapade 30% av sockret och blandade i fullkornsdinkel – blev supergott!

Inre frid

Första helgen på hur länge sedan som helst som jag är hemma, själv och nästan inget planerat! Ganska skönt, och lite ovant. Passade på att ta en kaffe på stan med bästa Evalena queen of black, en utökad löprunda som nu är uppe i 6km och så lite fest på kvällen. I dag har jag vilat från träning, men dagens total-lägenhets-make-over med släng-allt-som-inte-känns-absolut-nödvändigt-att-ha-kvar-tema har varit lite som ett långpass faktiskt. Men precis som efter ett långpass känns det grymt bra efteråt. Feng Shui helt enkelt. Nystädat är som balsam för själen, nästan lika bra som träning  :)

Veckan värme i hjärtat:

Soran Ismail i veckans nyhetsflöde. Har ni inte hört hans sommarprat ännu, som var min favorit av alla sommarens prat, gör det! Han är så klok och rolig med sånt allvar att jag skrattar och gråter samtidigt.

Veckans tant power:

Anna-Lisa, 91, som gick till attack mot sina rånare – ”med knytnävarna i höjden”. Gilla på den.

Hoppas ni har haft en bra helg!

Hög tid att vända blad

Första fem veckorna på nya träningsschemat har redan passerat. Var tog tiden vägen? Frågan är lite också Var tog träningen vägen? Jag som alltid är frisk har gått och dragit på nåt skräp som irriterat mig i snart tre veckor.

I går morse var det dags för en liten testtur. Började dagen med en nyskaskad på minst sjutton nysningar på raken precis när jag vaknat, men gav mig hur som helst ut på en försiktig 3km-runda. Hela kroppen kändes konstig och seg, och jag började nästan fundera om det är möjligt att det är samma kropp som sprang Österlen halvmara för bara några veckor sedan. Lite stel, lite sned, men det ska väl gå att åtgärda!

Dessutom är det hög tid att planera de kommande fem veckorna! Det kommer att bli lite mjukstart, och sedan långsam infasning av backträning i schemat. Och när jag säger långsam så menar jag det verkligen. Backar verkar vara det som rumpan klarar sämst, och det känns som att det är kritiskt att ta det försiktigt och trappa upp gradvis.

I väntan på vaddå

Bättre tider kanske. Senaste två veckorna har jag inte gjort många knop på träningsfronten. Efter ett mjukt gympass och yoga i måndags var halsen tjock och ond igen  :(    Oh well, lite mer tålamod bara så… Nu tycker jag väl att jag börjar närma mig ett tillstånd som kvalificerar som frisk, så nästa vecka ska jag göra ett försök till aktivitet igen. På det stora hela är det ju inte fruktansvärt lång tid som har gått, men det känns som jag knappt kommer ihåg hur man rör på sig längre. Sitter jag still några dagar till så kanske jag aldrig kommer upp ur soffan igen – hemska tanke!

Har åkt till Göteborg över helgen, och för en gångs skull har dagen spenderats på stan med lite shopping. Slank dock först in på Da Matteo för en garanterat god kaffe. Mmm…

Din anmälan är mottagen

Så där ja. Anmälan till Lidingöloppet 2013 är fixad! Skönt att få nåt sportrelaterat gjort medan jag sitter i soffan under en filt och känner mig febrig. Måste ha hittat nåt litet virus där ute på vägarna. Nåväl. Jag är i alla fall inte sjuk, jag är bara inte helt frisk, och det är långt ifrån samma sak…

Kör mina vanliga häxblandningar med ingefära, gurkmeja och honung, och så massa vatten och ännu mer sova. Och så lite glass då, för det botar ju allt  :)

Vi är ljusen i mörkret

I fredags kväll åkte jag till Wanja för att fixa med våra outfits till Österlenmaran. Wanjas man Kim (Jag tror att hans fullständiga namn är världsbäste-fixar-Kim. Jo, det är sant!) hade ordnat med ljusslingor som vi sydde fast på våra springkläder som gör att vi såg fantabulösa ut när vi sprang i mörkret! I helgen pågick nämligen också Österlen lyser, och deltagarna i loppet är uppmanade att bli en del av ljusfestivalen.

Lördag morgon stack vi iväg mot Simrishamn där målgången kommer att vara och där Wanja har bokat in oss på Apotekarns B&B. Måste erkänna att jag inte tänkt så mycket innan på hur långt det var att åka, men det visar sig att det faktiskt är en liten bit till Skåne… Surprise! Väl framme känner jag mig seg som 17 och ganska trött. Funderar på att vila en stund, men får ingen ro i kroppen trots att det bara ska vara ett schysst sociallopp utan nån press alls. Så vi fixar i ordning med kläderna, försöker få ordning på alla sladdar och tar oss sedan till Café Kagan för ett kaffe innan bussen till starten går.

Det är inte så många som har satsat på lysande kläder, och vi blir mer och mer övertygade om att vinna det lilla priset för mest lysande löpare som utlovats. Själva loppet går mellan små byar som ska vara upplysta i och med ljusfestivalen. Första biten går längs en upplyst väg, men ju längre vi springer och ju glesare det blir mellan löparna desto mörkare är det. Där banan svänger är det markerat med rosa pilar i asfalten, men i bäckmörkret kan vi väl konstatera att de här pilarna inte syns så väl… Vi får höra att det är några andra som sprungit fel, men vi klarar oss som tur är. Ljusfestivalen lyser med sin frånvaro, i alla fall under de första 21 kilometrarna, även om det är lite marschaller i byarna. Men jag gillar ju mörker och tycker att vi har det riktigt bra där i den skånska natten. Löpningen känns lite seg i början, men det tror jag mest hade att göra med att vi suttit i bilen hela dagen, och lite anspänning innan start. Kroppen känns riktigt bra och rumpan krånglar ingenting! Yeehaa för det!

Tillbaka i Simrishamn tar vi oss till puben där det har utlovats pizzaslices och lite senare prisutdelning och utlottning av massa fina priser. Nackdelen med halvmaran är att vi får vänta lääänge på prisutdelningen. Trots att vi grundar med cola och pizzabitar så känns det som jag ska somna på bordet efter en klunk öl… Tyvärr får vi ingen utdelning för att vi kämpar för att hålla oss vakna - av alla priser som lottas ut vinner vi inget alls. Inget får vi för bästa ljusdräkt heller, det verkade blivit bortglömt helt enkelt. Strax efter midnatt stapplar vi i säng efter en minst sagt intensiv dag.

Österlenmaran var helt klart ett trevlig upplevelselopp, men även för ett testlopp var det några saker som gärna hade kunnat vara bättre. Det viktigaste var uppmärkningen av banan som var alldeles för dålig - att tappa bort mig i kolmörkret på den skånska landsbygden hade varit lite mer upplevelse än jag var ute efter… Wanja har hela listan med förbättringsförslag i sin blogg, så jag hoppar över resten  :)

Men, nästa år är vi nog tillbaka, men ny version av ljusdräkterna och med kroppar som lätt som en plätt klarar av hela distansen!

Tillbaka till livet…

Efter en tid med nästan all work and no play är till äntligen dags att slappna av lite. Det var ett tag sen jag bloggade nåt nu, men det har helt enkelt hamnat under strecket för vad som hanns med på prioritetslistan. Det har varit först jobb, och sen Patrik och träning, och där tog det slut för det jag hann med… Men det känns i alla fall bra att jag kommer ihåg hur man prioriterar  :)

I helgen ska Wanja och jag på en liten tur ner till Österlen för att springa Österlenmaran. Eller i vårt fall, Österlenhalvmaran. När Wanja först nämnde det här loppet var tveksam lite tveksam, mest för att jag inte vill lägga till fler saker i schemat när jag vet att det redan är stressigt, men nu är jag så himla nöjd att jag lät mig övertalas så att den här helgen blir ett tydligt avbrott och återhämtning på bästa vis. Perfekt timing helt enkelt. Har inte direkt hunnit tänka, inte hunnit ha några förväntningar på loppet. Jag ser det som ett (förhoppningsvis) njutbart långpass. Starten går klockan 18 i morgon kväll. Pannlampan är laddad och reflexvästen nerpackad. Det är väl inget mer som behövs?

Nu är det helg. På riktigt!

 Jag helgladdar tillsammans med Amanda...

Dags att röra på sig…?

Japp! Mer än dags… Igår var jag redo att smygstarta träningen igen! Måndag kväll är nästan alltid Yoga Vinyasa Flow med fabulösa Kristina, och i går kändes det som den behövdes mer än någonsin. Helt otroligt hur jag stelnar till bara för att jag inte tränar på tio dagar. Och svag… Här går det inte att leva på gamla meriter, utan bara att börja bygga upp styrka och flexibilitet igen!

I morse var tiden inne för en liten mjuk löptur. Inte för att jag skulle ut i någon brutal terräng, men jag kunde inte låta bli att inviga mina nya fina Acceleritas! Det är så klart för tidigt att ge ett ordentligt utlåtande, men jag kan säga så mycket som att hittills är jag inte besviken… Till och med på asfalt var det en njutning. Mmm, Acceleritas… Men de måste så klart testas i all terräng och i längre än 5km innan jag hyllar dom vidare, hehe.

Suddiga, men så fiiiiina!!!!

Shoephoria!!!

De är här nu! Två par splitternya, finfina, rosa Icebugs. Är jag sugen att springa nu eller???

Fick ett erbjudande att köpa Icebugskor billigare, och då var jag så klart inte sen att nappa! Jag köpte ju ett par trailskor på försommaren, men efter ett par löpturer i regn med halkade över stenhällar och glatta rötter så bestämde jag mig för att testa dessa två par skor:

Anima-L BUGrip och Acceleritas

Animaskorna finns både med och utan dubb, och som det hörs på namnet så valde jag de dubbade. De är hyfsat lätta, 240g i stl 36.5, med robust sula och bra och tight snörning. Jag har tittat på de här skorna tidigare, men valt bort dem för att de är så sjukt fula. (Jag vet, jag skäms lite…) Patriks bror har dock pratat sig varm om de här skorna, och säger att de är de skönaste trailskor han har sprungit i, så då blev jag ju lite sugen att testa. Han har i och för sig den odubbade varianten, men kände att dubbarna gav ett bättre komplement till min skopark. (Älskar att jag kan säga att jag har en skopark!!! :-) Vill man ha bra fäste på trä och sten är det bara dubbar som gäller, och det är ju det jag vill.

Anima-L BUGrip

De andra skorna, Acceleritas, har jag gått och sneglat på länge. Klämt och känt och funderat om jag skulle våga slå till eller inte… Det här är en minimalistisk men tuff sko för offtraillöpning. Ovandelen är supertunn, och sulan med, samtidigt som det är en grov räffling med ett ganska hårt gummi. Ska tydligen vara en speciell blandning som ger bättre fäste trots att den är dubbfri. 150g väger den, stl 36. Jag är kär i de här skorna trots att jag inte har testsprungit dem ännu. Men slemhosta & co har dragit sin kos, så nu är jag redo att ge mig ut i skogen igen! Återkommer så klart med utvärdering när jag hunnit springa in mig!

Acceleritas

Nu äntligen fattar jag att Loreen sjunger om sina nya springpjuck!

Jamaican Curried Goat

Jag fortsätter med matinlägg den här veckan. Idag – Jamaican Curried Goat! Fast med lamm då…

Ett annat sätt att bli matinspirerad är att spana in kollegornas matlådor, och det gav mig inspiration att laga dagens rätt. Kollega Christofer hade ätit den på Reggae festivalen och lagat den själv när han kom hem. Ja, fast med lamm då, för han hittade inte heller nån get…

Supergott, ganska starkt och väldigt enkelt! Det enda som behövs är lite tid eftersom köttet ska marinera övernatt och så ska grytan koka ett tag också. Annars var det bara att mixa, gegga, vänta, mixa lite till och låta puttra!

Receptet hittar ni här, där det också finns en liten film på en tjej som visar hur man gör.

Egentligen skulle det var nån chili som hette Scotch bonnet, men hittade inte det, så tog Habanero. Två stycken...
Det blev ganska starkt kan man säga  :)

Mixa gul lök, vitlök, ingefära, habanero, timjan och currykryddor till marinaden.

Skapa bort marinaden (men spara den!), bryn köttet lätt, lägg i morötter (jag lade i mer lök också, gott och billigt!),
ha i marinaden, täck med vatten och låt puttra!

Ny inspiration i köket?

Igår kom en kollega förbi och frågade om jag visste vad som är det senaste inom mat. Eh, nej, det visste jag så klart inte. (Jag menar, när visste jag vad som är det senaste inom… nåt alls…?)

Well, det heter Food Pairing, och jag hade i alla fall inte hört talas om det förut. Det bygger på en analys av vilka smakkomponenter som finns i olika råvaror/produkter och utgår från principen att saker som innehåller samma smakkomponenter fungerar bra tillsammans. På hemsidan kan man genom att söka på en produkt eller råvara och få upp ett diagram över produkter i olika kategorier (dryck, kött, mjölkprodukter, grönsaker etc...) som passar ihop med det du sökte på. Jag hittade en massa produkter som jag aldrig hade tänkt på att kombinera!

Så nästa gång du funderar på vad du ska göra med tre kilo rödbetor kan du kika in på Food Pairing och få uppslag till nya roliga kombinationer! Det finns en del recept på sidan också, men huvudpoängen är sökfunktionen för smakkombinationer. Kul va?

Blev också tipsad om en bok också som handlar om samma sak. Den heter the The flavour Thesaurus och är skriven av Niki Segnit. Min kollega har så klart lyckats övertala dom på stadsbiblioteket i Uppsala att köpa in den här boken, så när den blir ledig ska jag ta mig en titt!

Screen dump från en sökning på mango. Funkar också att göra mer avancerade sökningar på flera produkter!

Mer info:

Mer om Food Pariring

Deras blogg

Nya friska tag eller nåt åt det hållet

Friska tag är det knappast. Inte så nya heller… Den här veckan och nästa kommer att bli en mellanperiod. Mellan träningsscheman, mellan sista inplanerade loppet och avspark för ny säsong, nya mål och ny planering.

Krasslet är inte bättre utan sämre, så kroppen får fortsatt vila. Jag tänker försöka att komma ikapp med annat som jag ligger efter med så att jag är lite bättre förberedd när jag kan dra igång med träningen igen. Nya schemat börjar 15 oktober. Fram till dess ska jag ta det lugnt och mest klura lite på vad som händer då och alla veckor framöver. Skissa lite mer på träningsupplägg och rehab, som förhoppningvis ganska snart kan bytas ut mot prehab. Två augusti/september i rad har jag fått liknande problem, men nu känns det som jag har hyfsad koll på varför jag få ont, och jag borde kunna lägga upp träningen så att jag slipper att besvären kommer tillbaka.

Kvällen har gått åt till att fylla kylen med matlådor. Blev vad-som-råkade-finnas-hemma-som-blev-nästan-som-en-maträtt med massa ingefära och vitlök, älgfärs, purjolök, savoykål och röd paprika. Salta och peppra. Tada!

Savoykål - liiiite mer spännande än vitkål.