11km fartlek

I morse var det två grader, och snön låg kvar men var lite mosig. Jag ger mig ut på en tur längs ån, som utvecklar sig till en spontan fartlekstur. Broddarna åker på idag för att försöka förbättra fästet i det utmanande underlaget. Det blir en klar förbättring, men snömodden bjuder motstånd ändå. Efter några kilometer, fyra eller så, byts plogad modd mot oplogad modd. Pulsen går upp och jag försöker att inte tappa för mycket tempo trots att kroppen fladdrar hit och dit när jag halkar omkring. Efter ett tag blir jag dock illamående, och känner att det-där-som-man-inte-vill-känna-är-på-väg. Som tur är närmar sig ett plogat område igen som ger utrymme att hitta tillbaka till en bättre känsla och flyt i steget. När jag är på väg tillbaka och moddavsnittet närmar sig igen bestämmer jag mig för att ta tjuren vid hornen och fokusera på moddpassagen, hålla tempot och försöka hitta en rytm här med. Pulsen går upp till 172 och tempot får jag ner till 6.40. Det är en högst begränsad, men ändå härlig, utmaning. När den plogade modden är tillbaka unnar jag mig 5min återhämtning i 150-155-puls innan jag avverkar sista biten på puls kring 162-163. Totalt 11km på 1h 12min. Lagom tur - lugn men med lite motstånd!

Som morgonens vackra verklighet fast lite suddigare.

Ett av mina mål nästa år är ju att springa milen på under 50 minuter. Just nu känns målet ganska avlägset, men jag påminner mig själv om att målet faktiskt gäller nästa år, och inte nu. Målet nu är ju att bygga upp kroppen igen efter uppehållet, så att det vill vara med på hårdare träning längre fram. Och jag vet ju att för att det ska funka gäller det att skynda långsamt. Skynda långsamt nu för att nå målet att skynda snabbt senare  :)

Snö längs ån.

Ger det verkligen nåt att löpträna på sånt här underlag när det går så långsamt? Jag tror ju det, men nåt belägg för det hela har jag inte egentligen… För mig är stor del av vinsten mental. Känslan av att inget väder och inget underlag kan hindra mig från att genom föra mina planerade pass. Och vetskapen om att i vår när snön har smält och fästet kommer tillbaka kan jag få uppleva känslan av att jag nästan flyger fram i varje steg. För att få uppleva den känslan är lite löpning i snömodd inget högt pris att betala. Inget pris alls faktiskt.