Maraton på spanska

Hemma igen från fantabulösa Spanien! Förmodligen mitt favoritland efter Sverige. Blir glad som ett barn på julafton så fort jag landat i Bilbao och kan beställa en cafe con leche, sitta och läsa tidningen och lyssna på alla som snackar spanska runt omkring mig medan jag väntar på bussen.

Framme i San Sebastian lyckas bästa Emma övertala mig att i alla fall gå och hämta ut nummerlapp och det som hör till, även om jag nu inte ska springa. I Sverige hade det kanske legat en powerbar i påsen. Rabattkupong på nån löpartidning eller sportbutik eller så. Men inte i Spanien – där ligger det en flaska vin i maratonpåsen! På söndagen då loppet går är det sol och ungefär tio grader på morgonen – helt perfekt springväder i min smak. Men bara för att det inte blev nån mara i San Sebastian i år så utesluter det ju inte att jag gör ett nytt försök nästa år! Tydligen går det ett bergsmaraton i närheten också. Hade ju varit lite spektakulärt. Problemet, eller hur man nu ser på saken, men att springa lopp i Spanien är det är ganska tight med tid man har på sig för att genomföra loppet. Jämfört med till exempel Sverige där gruppen motionärer är väldigt stor, så är det mer typiskt i Spanien att man antingen är en som sportar, och då gör man det på en ganska seriös nivå, eller så sportar man helt enkelt inte. Lite hårddraget så klart, men typ-på-ett-ungefär-så-där.

Meeeen, då blir det väl till att bli lite bättre då, så att jag hamnar på rätt nivå    :)

Nej, det är inget speciellt som händer. Bara ett gäng killar som har klätt ut sig till getter.

En schysst stand i stan, det är en av sakerna som fattas i Uppsala. Förutom ett alpmassiv...

Siri. Kan vara världens sötaste Bask-Svenska barn faktiskt!

På söndagsutflykt till Franska baskien och nåt motsvarande Hälsans stig. Fina skyltar med till exempel
uppvärming för benen!