Jag, en ny Barry White?

Precis lagom till min hel-vilo-vecka har jag åkt på nåt lättare virus också. Det började med en lite smått igår kväll och i morse hade jag utvecklat en respektingivande Barry White-röst. Var lite orolig först att det skulle komma från att ha träffat dagisbarn i helgen, och att jag nu skulle få betala priset, men det verkar som tur är vara en lättsam variant. Har blivit insvept-i-filt-jobb-hemma, och det var nog bra för jag har både fått en massa gjort och mår mycket bättre!

Nåväl, fick tag på Mats på Idrottsskadecentrum, eller han fick tag på mig snarare, och vi snackade igenom min situation. Första utlåtandet är att det här inte alls är relaterat till den tidigare piriformis-situationen, utan en ny grej. Måste ge lite cred till mig själv eftersom jag redan planerat i stort sett allt som Mats föreslog som steg ett!

Så den stående planen är:

• Öka intag av järn, magnesium och vitamin B12.
• Dricka mycket vatten.
• Sov mer och stressa mindre (lättare sagt än gjort, men ska göra mitt bästa…)

Om två veckor eller så tänkte ringa till vårdcentralen och kolla om de skulle kunna tänka sig att mäta mina nivåer, så att jag vet hur landet ligger innan jag eventuellt kontaktar Mats igen. Men förhoppningsvis, eller kanske förmodligen, mår jag så himla bra om två veckor att det inte behövs! 

Det finns inget som är så bra som att ta ut segern i förskott – tjoho!