Överbelastat glad

Jag (heart) Idrottskadecentrum

Hittills har jag vid två tillfällen besök Idrottsskadecentrum (ISC) för att få en diagnos. Båda gångerna gick jag därifrån nästan fånigt glad. Glad att det inte var så farligt som jag hade låtit min fantasi måla upp, för att allt skulle ordna sig med mina krämpor, och nästan lika mycket för att de inte skrattar när jag förklarar att Lidingöloppet är om två veckor och att det vore bra om jag kunde springa då… Gårdagens besök lämnade mig lättad, glad och hoppfull! Tjoho!

Efter att ha rabblat hela sammanfattningen av de senaste tre veckorna för ISC-mannen och försökt att framföra att det är viktigt att jag kan springa igen så snart som möjligt utan att verka alltför besatt, så blev jag noggrant igenomgången tills han hade lokaliserat problemet till överansträngd piriformismuskel. Japp, bara häromdagen visste jag inte ens att den fanns, och nu vet jag både var den sitter och hur jag ska komma åt den! Ha! Nu kanske du tänker att det inte låter som något att hoppa högt av glädje över, men bara att få veta vad det var som spökade kändes så himla bra. Dessutom borde det fixa sig ganska omgående! 

Mitt i smeten - Piriformis! Bilden är stulen från internet...

Jag har fått stretchövningar och styrkeövningar som jag ska göra för att stärka upp mage-rygg-rumpa. Ja, men var det inte precis det som du redan har gjort, tänker du nu, och ja, det skulle man ju kunna tro, men med den lilla skillnaden att 1. den rumpstretchen jag har gjort inte tog på rätt muskel (tydligen består ju rumpan av mer än en muskel…), och 2. att jag glömde att det kan vara bra att börja lite lugnt. Mitt mage-rygg-rumpa-program kan ha varit något over the top att börja med om man säger så… Ungefär som om ISC-mannen kunde se rakt igenom mig så förklarade han också lite väl tydligt att jag efter en veckas stretch och styrka kunde testa att springa igen, ’kort och försiktigt, alltså 3km, inte 20!!!’. Va??? Skulle jag??? Lagom är ju mitt mellannamn!

Nåväl, snart dags för dagens tredje piriformisstretch!