Sen blev det stilla

Hela natten har det blåst. Fönstren har skallrat. Dagmar har varit här. Någonstans under morgonen började det mojna. Jag var uppe tidigt, mest för att jag gillar mornar. Låg i soffan och läste medan vinden ven, och sedan avtog. Var frestad att stanna kvar under filten, men gav mig i alla fall ut på en mitt-emellan-morgon-och-förmiddagstur. När jag kommer ut tycks det inte blåsa mer. Med ens kändes det som om allt var stilla. Springer längs mjuka stigar som nu helt hade torkat upp. Först förbi husen, sedan en bit längs elljusspåret. Vidare längs med fårhagarna som står öppna. Upp i skogen, förbi scoutstugan där träd blåst ner och tagit telefonledningen med sig. Kommer ut ur skogen nere vid Kyrkhamn. Det friskar i igen och vågorna är spetsiga och slår mot stranden. Svänger väster runt udden, upp för backen mot den gamla skolan, och hamnar i lä igen. Möter en löpare. Annars mest pensionärer med små små skällande hundar som är ute. Uppe på krönet möter jag solen som håller på att gå upp. Vattnet glimmar nedanför klipporna som sluttar brant. Jag springer som i en vacker saga. Hur kunde jag tveka att ge mig ut till det här? Fortsätter förbi golfbanan, kolonilotterna. Över ytterligare ett träd som hamnat tvärs över vägen. Strax framme vid brukshundsklubben, och då är det bara sista biten på mjuk skogsstig och upp för den sista backen.

Det är annandag jul, men det känns som vilken vårdag som helst. Helt knasigt faktiskt.